Downs syndrom - Vi gjorde abort
Hej på er!
vet precis... Gjorde ett avbrytande i v20 med vår lilla tjej efter att ha fått reda på RUL att hon hade fel på hjärnan, hjärtat och även kromosomer. Visst fanns ett val, men vilket val var det att göra egentligen?? Vi hade en pojke på tre år redan och vår relation och ett långt liv med många utmaningar redan som det var... Behöver inte sägas att det var den värsta tiden i mitt liv- utan någon som helst konkurrens....
Ett halvår efter att hon skulle ha fötts kom en liten underbar kille till oss som nu är 13 månader och livet är vackert igen... Nu är det så att jag är gravid igen... Vi har alltid sagt att vi önskat oss tre... särkilt pga av vår tidigare förlust, men nu visar det sig att jag bär jag på tvillingar ;) Helt otroligt!! Vi får en bonus ;)
Helt plötsligt fick vi dock inte göra MKP (som vi gjorde med son nr2) då det är tvillingar så vi gjorde KUB istället. Bra siffror på över 2500 och 3600.Försöker nu pusta ut och inte gå vidare med ytterligare tester... Men oron finns alltid kvar. Den bär man alltid med sig. Det är inte möjligt att gå en normal graviditet och enbart vara förväntansfull. Har det hänt kan det hända igen- så känns det i mig... och det stämmer ju med statistiken- att vi har en förhöjd risk att råka ut för det igen... trots att det handlar om slumpen... Förklara det den som kan... Men jag försöker tänka så här: 80% av de graviditeter med kromosomavvikelser som startar- avslutar kroppen av sig själv med tidigt missfall. Bara det är ju ett bevis på att livet själv väljer bort dessa foster för att de är mindre livskraftiga... Att det skulle ske en mutation igen och dessutom gå så långt in i graviditeten innan man upptäckte det är ju mindre troligt egentligen... Sen är det ju allt annat som kan inträffa som inte har med kromosomer att göra, och den den oron läggs ovanpå den vi redan bär... så det är ju ingen tröst att vad som helst ändå kan vara fel på allas våra bebbar om nån tror det...
Bara en sak till... INGEN ska döma eller påstå sig veta vad man skulle gjort i någon annans ställe. Ingen annan kan fatta ett beslut för ditt liv! Ingen ska heller klampa in här och tycka saker. Det här är ett forum för sorgebearbetning och oroshantering. Ni kan starta en egen tråd och tycka hur mycket ni vill... Jag respekterar era åsikter- bara inte att ni anser att ni har rätt och någon annan fel... Största och ödjmukaste respekt för varandras sorg och inte döma... bara det...
/ K