Downs syndrom - Vi gjorde abort

Är det några som fortfarande följer tråden? Hoppas jag kan få vara med och kanske få lite stöd i denna svåra process. 

Jag är i vecka 16 och har precis fått veta via fostervattensprov att vår mycket efterlängtade groda har trisomi 18. Hoppades jag får vara med i tråden eftersom jag också ska göra sen abort och att det inte finns någon lika bra tråd specifikt för trisomi 18 för detta (det är för sällsynt).

Det är helt overkligt att man ska behöva ge upp sin lilla groda som sparkat hejvilt i UL och inte ens hade synliga avvikelser. Ändå är jag säker på att det är det bästa tänkbara alternativet, men det gör det inte bra utan det suger verkligen :(.

Hoppas jag får komma till abort snabbt så att man kan börja livet igen på något sätt. Jag vill också gärna bli gravid igen. Det blir inte lätt alls, har åldern emot mig. Känns tomt. 

Beklagar förlusten av din pojke! En tröst att det blir bättre med tiden.

Var dagarna efter värre för dig än dagarna före? Tänker på jag ska förvänta mig, kommer att genomföra aborten nästa vecka, planeringssamtal i morgon.

Jag har fyllt 41. Är också rädd för att det ska bli samma en gång till, eller kanske inte exakt samma men någon annan kromosomavvikelse.

Jag har avbryt i övermorgon, första tabletten i morse. Vi tänker också se barnet, vet inte än om det är en pojke eller flicka för jag glömde fråga om det när de ringde med det dåliga beskedet från fosterdiagnostiken. Jag vill inte göra dig orolig, men enligt studier det är vanligare att NIPT inte fungerar (för lite DNA i blodet) om barnet har en kromosomavvikelse. Jag gjorde NIPT redan innan KUB, fick inget svar, två gånger i rad. Om jag blir gravid igen så ska jag försöka få ett moderkaksprov direkt för att slippa vänta två veckor till i fall NIPT inte ger svar.

Ja, det kändes hemskt och även cytotec kändes hemskt, men jag var tvungen att inte tänka/känna efter just då, annars hade jag aldrig klarat det. Dagarna efter kändes det så mycket som att man velat ha det ogjort, hur kunde jag göra detta mot mitt barn som annars fortfarande skulle leva och sparka i magen, liksom.

Dagarna efter avbrytandet var väldigt tunga. Jag var lite naiv och trodde man skulle känna lättnad för att det var över. Men nej, det var en fruktansvärd sorg eftersom ens barn har dött. Det var en liten fin pojke. Vi har en minnesceremoni för honom i morgon.

Det var exakt 2 veckor sedan efter avbrytandet, och nu gråter jag inte längre lika ofta, och jag har börjat jobba dessutom, men sorgen är inte borta på långa vägar.

Hur är det för dig nu Rickis80?

Ang. moderkakan i bakvägg och moderkaksprov, har fått och läst olika besked ang. det. Jag hade i bakvägg och den ena läkaren ville inte ta och därför fick vi vänta 2 veckor på fostervattensprov. Men läkaren som tog fvp ville faktiskt hellre ta mkp och han sa att han kunde ta det...men då insisterade jag på fvp eftersom man då är helt säker på att avvikelsen finns hos fostret och inte bara hos moderkakan.