Jag har inte hört talas om. Genetikern är nog den som vet mest. Allt vet inte läkare heller, tyvärr. Vår skolålers dotter har en genmutation som läkarna inte vet vad den beror på. Men hoppas ni får svar, ovisshet är tungt och svårt att acceptera.
Stå på er så ni får psykolog.
Millan, naturligtvis ska du älta det så länge det känns så. Det är viktigt. Och ju fler du talar med desto bättre. Rådis sa till mig att det är bra att tala med många för man talar på olika sätt med olika människor. Jag tror nog inte den här frågan är betungande för oss att höra om, vi vet ju alla vad det är och är mer eller mindre i samma båt.
Massor av styrkekramar. Jag hoppas ni hittar ett sätt att orka vidare. Känns konstigt att du ska behöva säga att ni behöver hjälp, det borde ju vara självklart för kuratorn.
Millan: Bra om du slipper infektion. Och låter bra med en paus med annat i livet. Hoppas tiden ordnar sig snart.
Jag är så besviken idag, bara måste skriva det. Vi skulle ha gravläggning av askan i barnens urnelund. Ingen ceremoni egentligen, men vi hade tänkt göra det till det. Så vi var på gravgården på utsatt tid, uppklädda. Vi såg urnelunden, minnesplattorna, alla små leksaker, hålet där urnan skulle läggas och sand och spade. Bara gravgårdsarbetaren och urnan fattades. Och de kom inte fast vi väntade. Så det slutade med att min man höll ett tal (och grät), vi tände ett ljus och tog några foton av oss och av stället och åkte hem. Helt trevligt det också, men det kunde vi ju ha gjort vilken annan dag som helst. Nu har jag en jättehuvudvärk. Jag hade liksom välat se att askan läggs i jorden och jag då gjort vad jag kan för den lilla, få det avslutat. Och nu blev det inte det.
Okej, det är väl OT, men jag har nu talat med begravningskontoret och begravningsplatsen. Någonstans var det miss i kommunikationen så askan hade begravts i morse. Alla beklagade så mycket, men vad hjälper det. Som om det inte redan skulle ha räckt med allt annat som gått snett de senaste månaderna...
Millan, hur har du det?
Millan, tack för sympatin kring asknedläggningen. Jag har varit supernere den här senaste veckan, bara gråtit, varit arg och irriterad eller inte vetat vad jag välat i helt enkla situationer.
Du verkade lite nere, men jag tycker ju faktiskt det ser ljust ut att ha en diagnos. Vet man vad det beror på så kan det gå att gå runt det med modern teknologi. Nog ska ni väl få remiss.
Jag avbröt av annan orsak men hade också avbrutit om det varit DS. Var och en vet bäst om sitt eget liv, där kan inte andra komma och ge goda råd om hur man bör eller borde ha gjort.
Jag önskar er den bästa av lycka och håller alla tummar och tår att vi får läsa goda nyheter i den här tråden snart.
Juli2011: Jag avbröt i slutet av juni. Den här sidan har räddat många mörka kvällar i de senaste månaderna. En stor kram till alla här som bidrar med att sprida ljus i andras liv.
En fråga. Förkortningen kub, vad står den för? Är det det testet som görs med nackspalten + blodprovet? Eller något annat? För är det det så erbjuds det där jag bor till alla som vill. Fortsatta undersökningar - typ moderkaksprov eller fostervattenprov erbjuds bara dem som är 35+ eller då det syns något avvikande på ultrat.
Aha, KUB erbjuds alltså där jag bor till alla utan extra kostnad. Jag hade ingen aning om att vi var privilegierade. Ja det har jag inte sagt, men jag är inte bosatt i Sverige.
Jo, jag minns att genetikern sa att om jag blir gravid igen så får jag gå på fosterdiagnostik från vecka 8. Något mer om vad de skulle göra då var det inte tal om i det skedet. Det var ju liksom inte det mest aktuella just inför avbrytandet. Men jag kommer nog att fråga då vi ska dit för att få obduktionssvaret.
Lise W: I Finland.
Millan: Kram och lycka till! Väntar att få höra att ni fått remiss.
Limpan: Jo, jag tänker också att i fall av en ny graviditet kommer oron att finnas där någonstans hela tiden. Som Millan sa: Skulle säkert vara bra om du skulle få tala om det med någon. Endel sjukhus har specielenheter för dem som har graviditets- / förlossningsrädslor. Lönar sig att höra sig för eller så be att få gå och tala med rådis.
Grattis Lindis!
Hoppas jag får gratta dig med snart Millan. Kram!
Här är jag nu inne på min andra livmoderinfektion. Gynekologen kunde inte förklara vad det berodde på, men en ny hästkur med antibiotikor fick jag.
Symptom: Förlängd blödning, lingongrötsfärgad och illaluktande enligt gynekologen (själv tycker jag den varit precis som normalt), ont i korsryggen och lite i magen. Jo, jag vill bara bli bra igen och kunna försöka pånytt.
Millan: Gå och kolla, det kan nog vara det. Jo, feber och värk, allmän trötthet. Nu har jag inte mera feber pga medicinen men värken i korsryggen verkar inte avta. Suck, tycker jag inte gjort annat i år än sprungit hos läkare.
Tack Lise, någongång måste jag ju bli bra.