Måste man stöda sina vuxna barn lika mycket ekonomiskt?

Jag anser inte att manmåste vara rättvis i vuxen ålder för då skall man själv kunna inse att det finns olikheter. Att vara avundsjuk på sitt syskon är i mina ögon småaktigt när man har det ekonomiskt bra.
Och ja jag har oxå ett syskon som fått mycket hjälp på den ekonomiska sidan, men inte sjutton är jag avundsjuk för det.

klart man inte måste, isf skulle min mamma varait utblottad om hon hjälpt alla sina barn lika mycket ekonomiskt.

Mina syskon vet att jag har haft det mycket tuffare än de har haft och jag vet att mamma hjälpt till oss alla på olika sätt och ekonomiskt.

Tänker inte gå in på det hur mycket osv eller med vad. Men inga av mina syskon har tyckt att det varit spec orättvist.

Det enda min mamma inte gör för att det ska vara rättvist är att gå in i borgen för nån av oss, alla vi barn har frågat henne men mamma kände att skulle hon gå i borgen för en och nån annan skulle hamnat i knipa så skulle hon inte kunnat hjälpa fast hon ville. Så med så jättestora summor så har hon inte hjälpt till utan mer med mindre.

Men om din yngre dotter råkade lika illa ut som sin storasyster så skulle hon väl få din hjälp? Förklara det för henne! Hon borde ju vara glad att hon haft sån tur i livet.

Millimeterrättvisa är inte alltid det mest rättvisa.

Jag tycker inte att ni har varit orättvisa... alla behöver hjälp med olika saker här i livet. Storasyster har haft ekonomiska problem och det är väl underbart att ni har kunnat stötta henne. Lite synd att lillasyster inte ser det som att hon har varit den som har varit "tursamma" som har haft ett bättre/enklare liv än storasyster...

Sen kan man ju bli lite irriterad på människor, vare sig det är ens syskon eller inte, som bara ställer till det för sig och tar förgivet att andra ska finnas där och fixa till allt. Fast nu vet man ju inte så detaljerat hur det är i detta fallet.... 

Lilla syster har säkert behövt/kommer i framtiden att behöva hjälp och stöd inom andra områden än ekonomi... 
lycka till... 

nej man måste inte vara rättvis jämt...
jag har haft det lättare ibland och svårare ibland än vad mina syskon haft och så tror jag det alltid kommer att vara...
sedan så om man kollar på min mans syskon och han så är vi nog de som fått minst hjälp av svärmor just för att vi är de som behövt minst hjälp och vi tycker bara det är bra då hon eller någon annan kan hjälpa de som faktiskt behöver det istället för tex oss som inte behöver...

Ekonomisk rättvisa tycker inte jag är nödvändigt. Däremot kan man väl "kompensera" lite med nån extra slant eller present vid ett bra tillfälle.
Det som däremot säkerligen känns värre för syskonet är ju att den andra aldrig behöver ta ansvar för sina handlingar utan fortsätter att bli curlad och belönad för sina misstag, medans de skötsamma får en axelryckning.
Vet inte om det är så i ert fall, men sånt kan irritera ihjäl en...

Fast är det verkligen pengarna lillasyster är avundsjuk på, är det inte uppmärksamheten?

Ni har många bra poänger i vad ni säger.
Ja det vore ju kanske bra att säga "att om hon hamnar i knipa så hjälper vi henne också, efter förmåga" 
Hon sa ju faktiskt en gång, att, hon också sätter sig på smällen, så får hon också lägenhet fixad och hyran betald...
Och visst är det ju brist på uppmärksamhet också. Syrran tog ju allt. Inga krafter fanns över för nån annan. Sen fanns det ännu en yngre syster som var minstingen.
Och nog är det väl kanske tråkigt att vissa får uppmärksamhet när den gör dumt, men den som gör allt bra, får inte på samma sätt.

Men å andra sidan så har vi ju alltid beklagat oss om storasysters hopplöshet och betonat hur skönt det är att yngre systern är ambitiös och självständig. Inte vet man vad som är rätt och fel. 

Mina svärföräldrar är väldigt nogranna att det ska vara rättvist mellan sönerna. Min man och jag tjänar lönemässigt ungefär samma som brodern och hans sambo. Skillnaden är att brorsan konstant gör slut på sina pengar och sedan hamnar i knipa och vill ha hjälp. Han får pengar över från en bostadsrätt= drar till thailand, när vi sålde vår bostadsrätt köpte vi hus för överskottet. Nu har brorsan köpt hus och utan insatsen ber han om hjälp hela tiden. Det kan kännas lite tröttsamt när man sköter ekonomin och tar ansvar men ändå trots samma grundförutsättningar inte behandlas lika. Men som jag säger till maken, vi kan iallafall stå stolta och vara nöjda med att vi inte behöver den hjälpen.

Sen min bror som också gärna åker räkmacka på mamma, men helt enkelt utbildat sig inom fel yrke och har arbetslös sambo. Det stör mig inte att han får mer än oss från mamma, men ibland önskar jag att hon ställde lite högre krav på honom!

Jag kan nog tycka att om det är småsummor som ett syskon får, då är det ok med att det är lite olika. Men om det totalt blir ganska mycket pengar, tiotusentals kr, då tycker jag nog att övriga syskon bör kompenseras på något sätt. Det finns ju faktiskt regler om att gåvor till ett/några syskon kan ses som förskott på arv och kan räknas av sen vid arvsskifte.