Nattskräck

Överstimulerad eller övertrötthet- då har mina barn fått sina "anfall" -mycket som bearbetas i hjärnan under natten.

Det beror på att hjärnan har svårt att ställa om från ytlig till djup sömn eller tvärtom( kommer inte ihåg) då "fastnar" dom däremellan....barnet kommer inte ihåg något efteråt- prata inte om det dagen efter- kan bli förvirrande eftersom dom inte minns. Var bara nära och se till att han inte gör sig illa. Har googlat en del- finns en del info att hitta... Vet att det är skiiitjobbigt med nattskräck...Lycka till!

Min dotter hade nattskräck som liten. Bästa och snabbaste boten var att låtsas som att allting var som vanligt. Jag klev upp, tände lampor, slog på radion och småpratade oavbrutet. Allt som bröt nattskräcken var bra. Om det inte var så sent på kvällen, så kunde jag t ex ringa till hennes favoritmorbror och förklara situationen för honom. Sedan räckte jag luren till dottern och sa "Morbror X vill prata med dig!". Eftersom hon mitt i alltihop var medveten om vad som hände runt omkring, så tog hon luren och svarade. Då brukade hon vakna till mitt i samtalet.
Annars kunde jag ta fram en liten isglass ur frysen och erbjuda. Hon var inte bortskämd med att få godsaker särskilt ofta, så det funkade. Hon åt och vaknade.
Så fort hon vaknat ordentligt, så släckte vi ner och lade oss igen.

Dottern fick nattskräck tidigt - redan som baby. I början nästan varje natt, men sedan alltmer sällan. När hon var 4-5 år, så kom det alltid när hon var sjuk och annars när det varit någonting extra jobbigt (roligt eller tråkigt spelade ingen roll).

Håller med ovan och känner så för dig. Nattskräck är så hemskt att se på när barnen får det, och ja det är när hjärnan bearbetar alla händelser och förmodligen inser verkligheten i vissa saker.
Man skall vara nära och prata med dem, i den mån det går hålla om dem, Nattskräcken kommer alltid mellan 1-2 timmar efter att de somnat, man kan faktiskt dse om man kan väcka dem mellan där då kan de hoppas över den sömnen (skräcken). De vet inte i vilket sömntillstånd barnen är i ugentligen när det slår in. Så visst är det skrämmande. Min son kunde jag väcka med att fråga om han är törstig, då han sa att han vart det drack han någon klunk och kom faktiskt ur skräcken. Men det gick ett tag sedan vart han inte måttaglig till det heller. Han är 8 1/2 år nu och det började vid 5 års åldern, Nu har han tack och lov inte haft det mer en 2 gånger på 4 månader, så det är väll på väg att växa bort. Innan kunde han ha det varje dag. Var stark det kommer att gå över, men man är ju såååå orolig som förälder. Jag har tänkt på att han aldrig kommer att få sova över hos någon för tänk om han får ett anfall!!!!!! men så kan man ju inte tänka, hihihihihi.

Min äldsta tjej hade nattskräck en del när hon var mindre (hon är 5 år nu). Det som funkade när anfallet kom var att finnas i närheten och småprata lite försiktigt. Hon hade inte nattskräck så ofta utan vid enstaka tillfällen när det hänt mycket på dagen.
En kompis till mig hade en värre variant och hennes barn fick anfall så gott som varje natt. De började klocka när barnet somnade på kvällen och vilken tid anfallet kom. När de såg ett mönster så väckte de barnet 15 minuter innan anfallet "skulle" komma, gosade en stund och nattade om barnet som slapp anfall. Vet inte hur länge de höll på så men efter ett tag provade de att inte väcka och det gick bra.

Tack för era svar!

Det är så oerhört hemskt när en barn blir så rädd. Han får sina anfall 1-3 gånger i veckan och vi har inte hittat något direkt som vi misstänker orsakar anfallen.

Överstimulerad/övertrött tror jag inte att det handlar om. Våra dagar är väldigt kravlösa; vi går upp vid 7, barnen leker, sen äter vi frukost, går till dagis så vi är där vid 9-tiden, sen hämtar jag vid 3-halv fyra, då vi promenerar hem, läser/sjunger/pysslar/bygger och sen lagar vi mat eller så får barnen titta på teve. Sen är det lite mer leka/umgås/titta på teve, och sedan nattning med läsa sagor och sjunga godnattvisor. Vi har inga fasta aktiviteter, men gör 1-2 grejer efter dagis per vecka (biblioteket, åka till bondgården, mormor&morfar, lekplatsen).

Det är så frustrerande att inte veta vad som orsakar det hela. Så att jag kan fixa så han slipper det här eländet. Vi kanske helt enkelt får väcka honom lite lätt en timme efter att han har somnat.

Hej, jag har en son som idag är snart 8 år. Hans nattskräck började när han var 7 månader och var som värst vid 2-5 år, han vaknade VARJE natt ca 3 gånger och gallskrek, ångest lös ur ögonen på honom, kom man för nära trodde han att man var ett monster, han försökte klösa efter saker på väggarna.

Ditt barn SER rädd ut, men han känner ingen rädsla, han är i ett "ingenting" när han har sina nattskräcks anfall. Du behöver inte må dåligt åt hans vägnar.

För min sons del spelade det inte heller någon roll vad som skedde på dagarna. Han fick nattskräck vilket som.

Det handlar om att barnet kommer "för djupt" i sin djupsömn och när de ska upp till den lättare sömnen så "vaknar" kroppen men hjärnan sover fortfarande, om man ska försöka förklara det lite enkelt.

Det vi gjorde var att vi tog tag i hans axlar o ropade hans namn HÖGT o jag menar HÖGT. Det hjälpte ibland!

En annan sak är att sätta de på toa, låta de kissa, då kan de också sjukt nog vakna!

Vet att det är hemskt, men det brukar gå över efter förskoleåldrarna!

Hej Topdog!
Det mesta av din beskrivning om nattskräck känns välbekant, och jag vill gärna dela med mig av det som gav oss en helt ny tillvaro!

Efter 3 år av ständigt återkommande nattskräck, där familjen höll på att knäckas och gå under, kom vi av en ren slump i kontakt med en fantastisk kiropraktor, specialiserad på barn. BVC och läkarvetenskapen hade gått bet, men det fanns alltså annan hjälpa att få!
Kiropraktorn kunde snabbt konstatera att vår dotters ena ben var längre än det andra, att bäckenet var vridet och ryggraden lite krokig (inget av det synligt för ett otränat öga!). Detta kan ha hänt vid förlossningen (en högst normal sådan, på 6 timmar), vara genetiskt eller också bero på något annat.

En stillsam, snabb, behandlig, där dottern mest fnissade och tyckte "doktorn" kittlade henne, gav oss ett helt nytt liv! Jag kan inte med ord beskriva skillnaden för oss alla i familjen. Plötsligt kunde vi ägna kvällar och nätter åt annat än att helt maktlösa försöka trösta, förskräckas och skydda dottern från att skada sig själv med sina tvära kast och ilskna slag mot kropp och ben. Vår dotter fick plötsligt all den lugna sömn hon såväl behövde, och vi fick möjlighet till ett normalt vuxenliv.

Numera går vi på kontroller några gånger per år, finjusterar när det behövs, och är helt övertygade om att snedbelastningen på denna lilla människokropp var orsaken till all oro och smärta.
Skillnaden är enorm, och jag rekommenderar varmt att ni låter en kiropraktor undersöka ert barns ryggrad!

Vår son hade nattskräck när han var ca 3 år och det var riktigt obehagligt.
Just att det känns som de är vakna, men man får inte kontakt ordentligt!
Han hade det under en sommar och sen försvann det bara.
Vad får man nattskräck av egentligen?

Nattskräcken har avtagit rejäl. I hans fall tror vi att det utlöses av att han blir för varm. Vi smyger in när han har somnar och drar ner täcket en bit. Faktum är att sedan vi började göra det har han bara haft två anfall och båda gångerna hade vi glömt att lätta på täcket.

Vill bara tipsa om en sak som funkat för oss! Givetvis är alla barn individuella men det vore så härligt om mitt tips kunde hjälpa er med denna fruktansvärt tråkiga nattskräck! Vår snart treåriga kille hade under en period nattskräck varje kväll! Vi har numera laktosfri kost på honom pga diarrer (och andra orsaker). Efter att vi ser till att han får havregrynsgröt (långsamma kolhydrater) innan han går och lägger sig så har han inte haft nattskräck en enda gång! Igår kväll hade han ätit massor och vi struntade i gröten för första gången på 2 mån och för första gången på 2 månader fick han nattskräck (dock lite lättare än tidigare). Vi kan klart säga att till 100% har han inte fått nattskräck efter havregrynsgröt som sista mål. Skulle vara så skönt om fler av er kunde bli hjälpta av detta tips. Laktosfri kost och havregrynsgröt som sista mål. Lycka till!!!