• teasmor

    Arg 7-åring

    Jag har en dotter på snart 7 år som går i 1:an.
    Hon är så fruktansvärt arg heela tiden. Det går inte en dag utan att vi gapar ock skriker åt varann.

    Hon kan inte förklara varför. Vissa dagar säger hon att det är för att hon är trött, i andra andetaget säger hon att är arg för att hon är hungrig.
    Idag senast var hon arg för att hon inte har några syskon och känner sig ensam.

    När hon leker med sina kompisar kan hon också få bryt och skälla järnet på dom.
    Det arga beteendet kan utlösas av minsta lilla motgång. Hon går hårt i golvet för att visa att hon är arg, Hon lyssnar inte och gapar, gråter och skriker. Jag har också märkt när hon leker själv med Barbies eller vad det än kan vara så leker hon argt. Skäller på dockor och ibland kan jag höra mina egna ord i leken. Hon har absolut inget tålamod.

    Jag frågar henne om hon har ont nånstans, om hon inte trivs där vi bor, om hon inte tycker att vi är bra föräldrar.mm

    Annars är hon en lugn tjej som kan bete sig när vi är ibland folk.
    Imorse bröt jag ihop totalt och satte mig och grät och då kommer ängeln i henne fram, då känns som att hon tar det på allvar.

    Vi pratar med henne ofta om att så här kan vi inte ha det, hon lyssnar halvdant  men inte på allvar.

    När jag och min sambo pratar om detta tycker han att jag överdriver, och säger att det är många som har det så här. Det finns ingen anledning att VI ska ha det på detta viset, tycker jag . Jag är en jättesnäll mamma som alltid tar mig tid för henne.
    Är det någon som känner igen sig så snälla ge mig råd !!!!

  • Svar på tråden Arg 7-åring
  • teasmor

    Hej Ssk09

    Vad skönt att höra att det inte bara är här. Det där du skrev det sista är precis som jag känner. Lite försvinner varje dag.
    Var precis på utvsamtal i skolan och även där hade fröken märkt att hon tänder på alla cylindrar direkt.

    Vi har ingen bebis en vill ha, tänk om det blir värre då. Huga vågar inte ens tänka så.
    Vårt sommarlov var väldigt lååångt., Till en början gick det bra men sen blev det bara värre. Uppkäftig och motvalls precis hela tiden.

  • teasmor
    Padme skrev 2010-11-12 10:00:23 följande:
    Det som hjälper mig i dessa situationer är att det måste vara DUBBELT så jobbigt för det "kämpande" barnet.... Det kan inte kännas brai kroppen med så mycket känslor på samma gång. Jag har provat med extra mycket kärlek och att vara totalt lugn i sådana situationer den senaste tiden och jag tycker det hjälper!
    Nu var det ett tag sen jag startade denna tråden.
    Det är augusti och tråden startade i november. Tyvärr får jag säga att dottern är fortfarande likadan, och jag bara gråter. Nu ska hon snart börja i andra klass och jag har ångest!!!
    Har redan en bild på hur det kommer bli.
    Hon har börjat med en annan fruktansvärd grej och det är att hon pratar otrevligt till andra vuxna.
    Kan tjafsa emot en annan mamma som vi är på besök hos. Det är så pinsamt så hälften vore nog!!!!
    Men precis som Padme skriver har jag börjat att vara lugn så det slipper bli tjat, bråk och skrik och tillslut massa tårar.
    Jag lyssnar inte när hon tjurar ( på det sättet)

    En rolig sak däremot är att det blir ett syskon till henne i Januari och då hoppas jag att det löser sig.
    I skolan har fröken sagt att det märks att hon är ensambarn - en sån jävla kommentar får man väl inte slänga ur sig!?
    Haft många samtal med fröken som inte gör saken bättre då hon är en surtant och är oftast arg på alla barne förutom sina små favoriter. Nu ska min dotter allifall få lite extra hjälp med matten och läsningen, Det känns bra.

    Hon är ändå min dotter och jag älskar henne så det gör ont i mig. Vi har också många mysiga stunder!!!
Svar på tråden Arg 7-åring