Om fostret dör i magen. Varför föda vaginalt och inte kejsarsnitt?

Ett kejsarsnitt är ju en operation.De kanske vill undvika ett ingrepp.

Det är mindre farligt att föda vaginal, ett kejsarsnitt är en mycket stor operation. Sen, även om barnet är dött, kan förlossningen bli en fin upplevelse som man efteråt inte vill vara utan. Alltså är det betydligt bättre, både fysiskt och psykiskt att föda vaginalt.

Jag har för mig att jag läst någonstans att det ska vara lättare att bearbeta det om man fött vaginalt eller något sånt

Jag kan inte svara på varför, men tror att man nästan alltid föder vaginalt i dessa fall.

Vad jag förstår så är det för att föräldrarna har lättare att ta till sig vad som har hänt, att barnet inte bara "försvinner". Det gör det lättare i det långa loppet att bearbeta. Jag kan inte förklara det mer än så, utan det är bara vad jag har hört.

Usch, lider med din vän! 

Det handlar om att man burit sitt barn i flera månader som man skulle föda fram, det är fortfarande ditt barn, och det är som någon skrev, bättre för psyket!!

Jag tror att jag hade nog hellre velat det, mitt barn skulle inte vara mindre värt att krysta ut bara för att det hade dött. Jag hade velat kämpa för mitt barn likväl

En vän till mig var med om samma sak och hon tyckte verkligen att hon bearbetade förlusten genom förlossningen och psykiskt tyckte hon att det kändes rätt. Sedan tror jag också att det handlar om att man inte ska ha ett fysiskt tecken (ärret) som påminner en om förlusten.

Förlossningen i sig blir ju betydligt mer smärtfri, då man kan smacka på med smärtlindring som annars hade varit för starkt för barnet.

Men usch och fy vad jag känner för alla som måste gå igenom detta!

Ett kejsarsnitt när barnet är dött kan lämna kvinnan med overklighetskänslor och jobbiga upplevelser pga det, som gör det svårare att bearbeta barnets död. Det bästa är ändå att genomgå förlossningen och sen få vara med barnet, klä det, ta hand om det, osv.

Ja tyvärr är det nog så att man föder fram det, för det är det mest naturliga för kroppen, och för att man ska kunna bearbeta allt...hjärnan och själen hänger med på vad som händer..

Men fy vad hemskt, ligga och ha värkar och kämpa sig igenom en förlossning utan mening! Varför sätter dom inte igång henne? Det kan ju vara farligt att gå så som hon gör?

Det hon går igenom måste vara en av de värsta sakerna som kan hända! Sitter här med en tre månadera liten tjej...vill inte enstänka tanken på ett liv utan henne!!

Tack så mycket för era svar..
som sagt tanken är overklig för en och man vill verkligen inte tänka sig in i situationen nu när man är så nära själv...
men jag förstår lite mer nu vad ni menar...
tack...