Inlägg från: Titte68 |Visa alla inlägg
  • Titte68

    Min dotter "lånar" saker av oss andra...

    Nu måste jag bara få veta om jag överreagerar, eller är supersträng eller vad?


    Min 16-åriga dotter lånar ohämmat saker av mig och sin syster helt utan hämningar, fast jag sagt till tusen ggr att hon måste fråga först.


    Hon erkänner sällan att hon tagit ngt man frågar efter heller utan när man väl hittar det hos henne så hade hon "glömt" det och ungefär VARFÖR blir jag så upprörd.


    Vår kamera lånas ohämmat för att hon slarvat bort sin egen. Nu är den sönder. Hennes systers kamera har hon också lånat ohämmat och nu är den också trasig. Nycklar borta och nu är nya kopierade (hon fick betala själv).


    Imorse var inte min mascara i min necessär när man är skitstressad och nästan precis ska sticka. När man då frågar så är det bara "jag har inte tagit den, varför skulle jag..jag har ju egen". Efter rotande i hennes väska så är den där.


    Grejen är den att hon tar den tex för att hon är stressad på morgonen och inte hinner springa upp på övervåningen och tex ska ha med sig den till gympan. Jag tror hon nästan gör det omedvetet.


    Iaf så blir jag totalt vansinnig och jag vet inte om det är överdrivet. Hur har ni andra det?


     

  • Svar på tråden Min dotter "lånar" saker av oss andra...
  • Titte68

    Och som vanligt när jag har blivit sådär inihelsike förbannad och gormat så kommer som ett brev på posten.......DET DÅLIGA SAMVETET!


    Skickade i ren ilska ett långt mail till henne imorse som jag ju nu ångrar lite grand.


    Usch, att vara tonårsförälder är mycket jobbigare än jag trodde.......

  • Titte68

    Nu är det ju så att hon faktiskt har ett sminkbord på sitt rum som jag köpt. Även min laptop som hon fått av mig och en tv.
    HOn har det ganska bra OCH jag pratar med henne så fort jag bara kan.

    Men jag vet att när jag pratar och försöker berätta för henne hur jag/vi ska få det att funka blir hon trött och sätter på lite dimma i öronen. För det är klart att det är jobbigt att lyssna på en mamma som maler på.
    Därför skickade jag ett mail som jag tänkte att hon kunde läsa i lugn o ro närhon har tid.
    Däremot tyckte jag att det blev lite väl tråkigt och barskt och jag väntar nu på att hon ska ringa mig på min rast så vi kan prata lite.

    Man blir förbannad, man ångrar sig, man blir arg igen osv osv.

    Men helt klart visst får man väl försöka räkna till 10 ibland istället för att gorma rakt ut som jag då gör med jämna mellanrum när det blir för mycket.

    Tack för er respons

  • Titte68

    Att jag inte hunnit med i alla inlägg är att jag försöker jobba samtidigt och det går  sådär.


    Hinner inte riktigt med i svängarna när jag gå in o tittar så har det hunnit hända lite saker.


    Jag måste iaf kommentera det där att det ligger saker bakom.


    Jag kan säga att det absolut inte har med uppfostran att göra utan att det isåfall ligger i generna och allmän tonårsförvirring och nonchalans.


    Alla mina tre barn är lika uppfostrade och hennes lillasyster är 14 o också slarvig men står för konsekvenser osv. Deras lillebror är ordningssam  men han är bara 8 så han är ett oskrivet blad än.


    Däremot är jag väldigt glad för era bådas syn för den ena ger mig lite erkännande för att det var ok att bli arg och den andra att jag tänker efter lite och försöker ha lite överseende.


    Tack

  • Titte68
    Fotavtryck skrev 2010-09-23 16:56:42 följande:
    Låter nästa som om det är om mig du skriver om. Fast för 15år sedan!

    Kanske inte så roligt att höra, men för mig hjälpte inget för än jag skaffade en pojkvän och flyttade hemifrån. Då jag insåg vad mitt och ditt igentligen betyder.

    Även om jag hade en mascara så tog jag syrrans för den var finare. O det gällde i stort sett allt.
    Mammas smycken, syrrans byxor osv osv.

    Det enda tips jag kan ge är att hon måste lära sig sakers värde. Ersätta allthon har bort eller har sönder.
    Att vara bortskämd är nått man är glad för stunden över. Inget man tackar för senare i livet. Tro mig, jagvet!
    Ok, men det finns ju dock hopp då om att hon blir en ansvarstagande person längre fram....
    Jag är ju glad iofs om hon bättrar sig lite INNAN hon flyttar hemifrån för det vet man ju aldrig när det blir.
Svar på tråden Min dotter "lånar" saker av oss andra...