• Äldre 24 sep 14:00
    18694 visningar
    24 svar
    24
    18694

    Någon mer med sent missfall nyligen?

    Jag har varit med om ett sent missfall för 2 veckor sedan, var i v 20, och när vi kom in så var jag helt öppen, utan att ha känt något. Vilket läkarna och BM tyckte var konstigt eftersom man brukar ha ont i magen innan. Levde era barn i magen hela tiden också fram till förlossningen?
    Vad har ni fått för orsaker till att de hände??

    de jag undrar nu är hur lång tid tog de för er mens att bli vanlig?
    Är de någon av er som blivit gravida igen efter missfallet, hur lång tid tog de för er att bli gravida?

  • Svar på tråden Någon mer med sent missfall nyligen?
  • Äldre 24 sep 15:40
    #1

    Fick oxå mf i v20 med tvillingar har min egen förklaring till varför, läkarna en annan. Fick värkar och det va kört!
    Kommer inte ihåg när jag fick mens men jag blev gravid tre månader senare iaf och har nu snart en treåring samt nr två som kommer när som helst beklagar att du fick mf så sent.

  • Ruta
    Äldre 24 sep 17:49
    #2

    Jag fick missfall i v 21 fostervattnet gick helt plötsligt. Är nu snart 3 månader sedan det hände. Jag kände sparkar i två dagar efter att jag fått klart för mig att allt hopp var ute, troligtvis levde han ytterligare timmar efter att han slutat att orka röra på sig. Den tiden är fruktansvärd att tänka på, hur jag kände honom men visste att han skulle dö.
    Av obduktionen fick vi veta att han hade fått en lunginflamation, har ingen aning om vad som orsakat den, mina värden var bra och de vet inte vilket virus det kan ha varit.

    Tråkigt att du också ska gå igenom (om man kommer igenom) det här.

    Min mens kom i alla fall igång efter ca 3 veckor från att avslaget slutat, jag slapp dock att skrapas vilket kanske påverkar hur fort kroppen hämtar sig (men det vet jag inget om).
    Kram

  • Äldre 24 sep 18:38
    #3
    Ruta skrev 2010-09-24 17:49:49 följande:
    Jag fick missfall i v 21 fostervattnet gick helt plötsligt. Är nu snart 3 månader sedan det hände. Jag kände sparkar i två dagar efter att jag fått klart för mig att allt hopp var ute, troligtvis levde han ytterligare timmar efter att han slutat att orka röra på sig. Den tiden är fruktansvärd att tänka på, hur jag kände honom men visste att han skulle dö.
    Av obduktionen fick vi veta att han hade fått en lunginflamation, har ingen aning om vad som orsakat den, mina värden var bra och de vet inte vilket virus det kan ha varit.

    Tråkigt att du också ska gå igenom (om man kommer igenom) det här.

    Min mens kom i alla fall igång efter ca 3 veckor från att avslaget slutat, jag slapp dock att skrapas vilket kanske påverkar hur fort kroppen hämtar sig (men det vet jag inget om).
    Kram
    Jag behövde inte heller skrapas så de är skönt. Så jag hoppas att de kommer igång snart igen med mens och allt.
    Har ni försökt att bli gravida igen eller??

    Vi har också valt obduktion. Har fått reda på att jag inte hade någon infektion iallafall.
    Känns skönt å ett sätt att höra att de är fler som varit med om samma sak, känner man sig inte lika ensam längre.

    Kram
  • Äldre 24 sep 18:40
    #4
    MeandHim skrev 2010-09-24 15:40:12 följande:
    Fick oxå mf i v20 med tvillingar har min egen förklaring till varför, läkarna en annan. Fick värkar och det va kört!
    Kommer inte ihåg när jag fick mens men jag blev gravid tre månader senare iaf och har nu snart en treåring samt nr två som kommer när som helst beklagar att du fick mf så sent.
    Vad har du för förklaring och vad tror läkarna om man får fråga?
    Var du orolig under graviditeten efteråt?? Hur gick du tillväga under graviditeten??
    Va roligt att du fått en oh att ni har en till påväg....
  • Ruta
    Äldre 24 sep 20:19
    #5
    Nenne skrev 2010-09-24 18:38:42 följande:
    Jag behövde inte heller skrapas så de är skönt. Så jag hoppas att de kommer igång snart igen med mens och allt.
    Har ni försökt att bli gravida igen eller??

    Vi har också valt obduktion. Har fått reda på att jag inte hade någon infektion iallafall.
    Känns skönt å ett sätt att höra att de är fler som varit med om samma sak, känner man sig inte lika ensam längre.

    Kram
    Ja jag känner som du, skönt att inte vara ensam, samtidigt är det deprimerande att se hur det händer om och om igen. Så sorgligt!!
    Vi har inte börjat försöka bli gravida igen, jag både vill och inte vill, är livrädd. Väntar på att min andra mens ska komma, sen kanske vi försöker. Men som det är nu har jag svårt att ens ha sex för jag blir bara påmind om allt som hänt.... Känslorna är så kluvna, hela kroppen skriker efter ett barn och jag vill inget hellre än bli gravid igen, samtidigt som det får mig att gå i tusen bitar av ångest och oro.

    Skönt att du slapp skrapas, mår kroppen bra annars? Är det ingen infektion så kommer nog mensen som den ska. Jag oroade mig också för att den inte skulle komma, man har ju redan fått intyg på att saker kan gå fel så varför skulle det inte fortsätta???
    Det var jobbigt att vänta på obduktionssvaren, tog 6 veckor för oss.
    Vad fick ni? Kille eller tjej? Och jag antar att det var världens sötaste!! Det var våran lilla kille i alla fall. Vi är världens stoltaste över att kunnat producera något så fint Skrattande
  • Äldre 25 sep 15:01
    #6
    Ruta skrev 2010-09-24 20:19:33 följande:
    Ja jag känner som du, skönt att inte vara ensam, samtidigt är det deprimerande att se hur det händer om och om igen. Så sorgligt!!
    Vi har inte börjat försöka bli gravida igen, jag både vill och inte vill, är livrädd. Väntar på att min andra mens ska komma, sen kanske vi försöker. Men som det är nu har jag svårt att ens ha sex för jag blir bara påmind om allt som hänt.... Känslorna är så kluvna, hela kroppen skriker efter ett barn och jag vill inget hellre än bli gravid igen, samtidigt som det får mig att gå i tusen bitar av ångest och oro.

    Skönt att du slapp skrapas, mår kroppen bra annars? Är det ingen infektion så kommer nog mensen som den ska. Jag oroade mig också för att den inte skulle komma, man har ju redan fått intyg på att saker kan gå fel så varför skulle det inte fortsätta???
    Det var jobbigt att vänta på obduktionssvaren, tog 6 veckor för oss.
    Vad fick ni? Kille eller tjej? Och jag antar att det var världens sötaste!! Det var våran lilla kille i alla fall. Vi är världens stoltaste över att kunnat producera något så fint Skrattande
    Ja verkligen att de händer nu när allt annat går framåt. Att man inte kan upptäcka detta innan. För jag sökte flera gånger akut utan att någon läkare hittade något fel...å sen en dag så var jag bara helt öppen när vi åkte in för att jag började blöda.

    Jo kroppen mår bra annars. Vill bara att de ska sluta blöda snart.
    Vi fick också en pojk..å som du säger så var han de sötaste jag sett. Så nu har vi stora krav att nästa ska bli lika vacker som honom....

    Vi ska tillbaka till läkaren om ca 1 månad, å då har de gått sex veckor, så då får vi med svar på oduktionen och om de hittat något fel på moderkakan. Eftersom jag inte hade någon infektion så är de ju bara dessa två som de kan vara något fel på om de är något fel..

    Tycker de är jobbigt just nu, för man ser bara gravida och nyförlösta barn hela tiden.
    Samt att 2 st nära kompisar ska ha barn, då en av dem endast var 3 veckor före mig. Så att träffa henne komemr bli jättejobbigt ända fram till de att man själv blir gravid igen.
  • Ruta
    Äldre 26 sep 08:40
    #7

    Ja jag håller med, det är jobbigt med gravida!! Har också två kompisar som är i nästan samma vecka som jag skulle ha varit. Träffade en av dem igår och det är skit jobbigt jag blir låg i flera dagar efter. Försöker att undvika dem in i det längsta, fasar för den dagen då deras bebisar kommer.
    Med dem som jag ser på stan är det lite lättare,och då kan jag tänka att de kanske förlorat ett barn tidigare jag kan ju inte veta de, det kanske är någon som skriver här inne. Men mina kompisar vet jag att de glider runt på räkmackor, gravida vid första försöket och dessutom barn sen tidigare. Och jag kan inte ens få ett barn.

    Jag hade inte heller någon infektion, men eftersom att han dog av en lunginflamation som troligen orsakats av en infektion så hade jag nog haft nån infektion tidigare som hade gått över och nu inte kunde ses.  Jag mådde bra hela tiden, inga föraningar alls.

    Jobbigt att du haft föraningar och de inte kunde hitta något. Men vården verkar inte veta så mycket, min känsla är att vill det sig så gör det det och annars så står de handfallna.
    Det gör att det är så jobbigt att tänka på en ny graviditet, man kan gå på massor av kontroller men de kan ju inte göra något!!

  • Äldre 26 sep 12:16
    #8
    Ruta skrev 2010-09-26 08:40:30 följande:
    Ja jag håller med, det är jobbigt med gravida!! Har också två kompisar som är i nästan samma vecka som jag skulle ha varit. Träffade en av dem igår och det är skit jobbigt jag blir låg i flera dagar efter. Försöker att undvika dem in i det längsta, fasar för den dagen då deras bebisar kommer.
    Med dem som jag ser på stan är det lite lättare,och då kan jag tänka att de kanske förlorat ett barn tidigare jag kan ju inte veta de, det kanske är någon som skriver här inne. Men mina kompisar vet jag att de glider runt på räkmackor, gravida vid första försöket och dessutom barn sen tidigare. Och jag kan inte ens få ett barn.

    Jag hade inte heller någon infektion, men eftersom att han dog av en lunginflamation som troligen orsakats av en infektion så hade jag nog haft nån infektion tidigare som hade gått över och nu inte kunde ses.  Jag mådde bra hela tiden, inga föraningar alls.

    Jobbigt att du haft föraningar och de inte kunde hitta något. Men vården verkar inte veta så mycket, min känsla är att vill det sig så gör det det och annars så står de handfallna.
    Det gör att det är så jobbigt att tänka på en ny graviditet, man kan gå på massor av kontroller men de kan ju inte göra något!!
    Ja de komemr bli jättejobbigt då deras små kommer ut, eftersom jag skulle bara ha 3 veckor efter den ena och den andra låg ca 2 -3 månader efter oss. Så jag hoppas iallafall att jag är gravid igen vid årsskiftet.

    Hur länge efteråt blödde du?
    Hur länge var du sjukskriven??
    Jag arbetar som sjuksköterska med svårt sjukabarn och de är nyfödda upp till 3 år gammla så de känns jättejobbigt just nu att man ska tillbaka dit.
  • Ruta
    Äldre 26 sep 12:54
    #9
    Nenne skrev 2010-09-26 12:16:37 följande:
    Ja de komemr bli jättejobbigt då deras små kommer ut, eftersom jag skulle bara ha 3 veckor efter den ena och den andra låg ca 2 -3 månader efter oss. Så jag hoppas iallafall att jag är gravid igen vid årsskiftet.

    Hur länge efteråt blödde du?
    Hur länge var du sjukskriven??
    Jag arbetar som sjuksköterska med svårt sjukabarn och de är nyfödda upp till 3 år gammla så de känns jättejobbigt just nu att man ska tillbaka dit.
    Jag var sjukskriven i tre veckor och första veckan gick åt till att vara på sjukhuset och föda. Så två veckor hade jag att hämta mig på och då hade vi även begravning under den tiden. Jag var inte redo att gå tillbaka så snabbt. Jobbade heltid i augusti och sen höll jag på att gå in i väggen var totalt slut kunde inte göra någontin förutom att gråta och sova när jag var ledig. Så nu jobbar jag 50% är dock inte sjukskriven utan gör det på eget initiativ (orkar inte med försäkringskassan) och jag kan klara mig på 50% ett tag. Så var hemmaså länge du kan och särskilt eftersom du har ett så utsatt arbete, det tar de hänsyn till. Kanske kan du vara sjukskriven 75% ibörjan och sen öka när du är redo, stå på dig!! Var inte som jag!!!! Att stressa när man mår så här går åt helvete, finns ingen stresstålighet alls, det fattade jag inte i början.

    Jag blödde drygt 3 veckor och sen var det kanske bara två veckor tills mensen kom.. Skrev nog fel innan.
  • Äldre 26 sep 13:10
    #10
    Nenne skrev 2010-09-24 18:40:42 följande:
    Vad har du för förklaring och vad tror läkarna om man får fråga?
    Var du orolig under graviditeten efteråt?? Hur gick du tillväga under graviditeten??
    Va roligt att du fått en oh att ni har en till påväg....
    Jag var i väldigt dåligt skick, låg på sjukhus i 6 veckor utan att få nån hjälp, jag rasade i vikt, förlorade all muskelmassa, dom inre organen började ge upp och jag höll på att stryka med själv.
    DOM tror det var pga försvagad livmodertapp...
    Har gått på massa kontroller på spec mvc vid mina andra graviditeter, vilket känns skönt. Livmodertappen har däremot varit oförändrad, lång och sluten hela tiden.

    Ville bli gravid så fort som möjligt efter mitt MF och det gick ju som sagt snabbt, bara 3 månader senare var jag gravid igen och då hade jag avslag kanske länge. Barnen var helt friska, och inget fel på moderkakan heller. Men som sagt JAG tror att min kropp stötte ut dom för att jag själv skulle överleva, en kropp som inte fåt näring på 3 månader kan knappast ta hand om TRE personer. Tyvärr verkade inte läkarna fatta det!
Svar på tråden Någon mer med sent missfall nyligen?
Logga in
Bli medlem