Ensamt

Här är en till som är ensam sedan några år med en dotter på 7½ år och hon bor hos mig heltid.
Visst blir umgänget begränsat och man kan inte gå ut och roa sig på helgerna, men det är ju som det är.
Jag känner mig varken utsatt eller utanför - har väl helt enkelt accepterat läget.

Sökande efter ny livspartner ligger på is, begränsar sig till en del dejtingsajter men jag är helt enkelt inte tillräckligt intresserad för att leta. Mer troligt är väl att man träffar någon på jobbet, ICA eller liknande.

Kämpa på!