Ensamt

Här är en till som känner igen sig.. Jag har två barn i princip på heltid, varannan helg är de med sin pappa.. Har dock turen att ha två engagerade bröder och föräldrar som jag o barnen träffar ett par ggr i veckan samt nästan alltid har tillgång till barnvakt. Har flera vänner med barn så det råder ingen brist på lekkamrater men jag är enda ensamstående föräldern och ja jag känner mig ensam till o från då jag inte har någon att dela mitt liv med. Träffade en kille men han fixade inte att jag hade barn så det höll bara 4 mån... Efter det känner jag mig mer ensam än innan då jag fick lite försmak på en bra relation med någon jag verklgen ville vara med. Innan var det bara så skönt att slippa ifrån relationen med barnens pappa som inte var bra, då hade jag ingen att sakna.. Så jag är egentligen inte alls ensam men kan känna så ändå ibland. Kan verkligen sakna att inte ha vänner som är ensamstående de med och som förstår ens situation.... Men jag har verkligen det bra så det känns fel att beklaga sig..

Takida: Förstår precis hur du menar, känner precis likadant..

Hur går det för dig Cee, med mannen som inte vet vad han vill? Jag har också mina barn all tid utom varannan helg, vet inte riktigt var jag kommer träffa någon som fixar det? Men någonstaaaaaaaaaaaaans finns han väääääääääääääääl *sjunget med falsk stämma* ;)

Cee: Hmm låter knepigt. Som min senaste typ. Han velade. Visade en sak i sitt sätt att vara med mig och sa en annan. Han kunde inte ha en relation sa han men så var det ändå det han hade, kunde inte låta bli att träffa mig sa han. Vi ses inte längre. Jag sörjer det men ändå så skönt att inte behöva vara i ovisshet. Jäkla karlar. hoppas det ordnar sig snart.

millihenry: Haha nä men självklart vet jag att inte alla karlar är ena jäkla karlar :).. Finns en hel hög bra också. Knepiga är att veta vilka ni är bara. Och ja alla tjejer är inte bra tjejer heller. Så det det där är both ways helt klart. Man får kyssa några grodor innan man träffar rätt helt enkelt. Håll i minnet att vi är för jäkla bra för att ödsla tid på de som inte vet vad de vill :)

Cee: Oj oj det kunde verkligen varit jag som skrev det där. Precis så var det mellan mig och mannen jag träffade senast. Verkligen precis som du beskriver det. Och jag var så förstående, gav honom tid, fanns där, var trygg i vad jag ville etc .... han lämnade förhållandet till slut och jag är fortfarande nere efter det. Jag tror att om jag INTE varit så förstående och satt ner foten hade vi haft en chans. Svårt att förklara men jag gav honom inget motstånd så hur bra vi än var tillsammans räckte inte det. Hoppas verkligen det går bättre för er. I fortsättningen låter jga ingen man komma mig så nära innan jag vet att han är värd det.

Cee: Jag förstår dig precis. Jag har varit där, precis i de känslorna, det är för jäkla svårt. Kom ihåg att du är värd någon som är beredd att stå för att han vill vara med med dig. Håller tummarna att allt blir bra.

Sarachi: Håller med dig helt och fullt. Det är inte synd om oss, vi har det väldigt bra på många sätt och vis och det ska man uppskatta :)

Cee: Ja det är ju där skon klämmer... var hittar men en man som är beredd att ta sig an familjelivet så man inte ensam måste dra hela lasset även i ett förhållande? Jag orkar heller inte med alla konflikter, småtjaffs o sånt som blir. där har man det verkligen bra som singelmamma.