Svårt med känslor

Hej!
Innan barn lär sig att uttrycka sina känslor med ord uttrycker de dem med sin kropp. Det låter som om er 5,5-åring överväldigas av sina känslor, kanske särskilt de arga, ledsna och frustrerade känslorna, så att kroppen bär iväg med honom, dvs han slåss och knuffas etc.
 Även om du tycker att han är stor och stark för sin ålder, så är både ni föräldrar och personalen på dagis ännu  större och ännu starkare. Det är bra att hjälpa honom genom att prata om, sätta ord på, vad han känner. Då kommer han att lära sig skilja på att vara ledsen, att vara arg att vara besviken och även förstå varför.
Men allra först är det bra om någon vuxen hjälper honom att hejda sina fysiska utfall. Det innebär att när han blir så här upprörd så bör tex mamma eller pappa ingripa och hindra honom från att fortsätta göra andra och kanske också sig själv illa. Detta gör man enklast genom att med kraft ta honom i knät. Håll i båda armarna och kläm in hans ben mellan dina så att han inte kan sparka, och håll om honom så ända tills du känner att hans kropp börjar slappna av. På det sättet hjälper du honom att hålla i sin kropp. Gör så här varje gång han blir upprörd så ska du se att han snart införlivar de här bamsekramarna i sin egen förmåga att behärska sin kropp.
Du undrar också om detta att vara alkoholistbarn har med det här att göra. Alkoholismbeteenden ärvs ju inte i generation efter generation, och barn som vuxit upp i alkoholistmiljöer hittar sina sätt att hantera situationen precis som du gjorde. Detta är beteenden och reaktioner som kan bearbetas, som du ju verkar ha gjort, och som inte går i arv genetiskt. Däremot påverkar  föräldrars beteende barnen som ju dessutom ofta är genetiskt lika sina föräldrar.
På din beskrivning låter din sons beteende mer som en utvecklingsfas som han med bra stöd från er kommer att utvecklas vidare ur.