Jobba inom psykiatrin

Jag har inte själv jobbat inom psykiatrin men jag pluggade psykologi utomlands i 3,5 år där vi bl.a fick besöka sjukhus och hem.
Självklart är inte det samma förhållanden som här i Sverige men jag tror att man måste vara stark som person, alltså i sinnet. Man ser ju så mycket och om man är känslig för sånt borde man nog tänka efter om det är rätt arbetsplats. Jag fick nog av det och just därför hoppade jag av utbildningen. Jag tar till mig så mycket när jag ser personer må dåligt, speciellt människor som nån gång under sina liv hade det bra och nu har förlorat allt.

Jag pluggade i Chile. Och det va verkligen tufft. I Sverige är vi verklugen priviligerade när det gäller vården. Mig knäckte det helt men det skrämmande är att man till slut vänjer sig, vilket kan vara både en nackdel (man blir inte överraskad längre och det är lätt att se bara personen som en patient) och fördelar (man blir otroligt stark mentalt) Det viktigaste tror jag är att man aldrig ska glömma att det finns en person bakom den sjukdomen de har och aldrig ha fördomar.