Avundsjukt syskon

Hej!
Du ger verkligen en bra beskrivning på hur komplext livet kan vara och hur olika vi är som personer.
Som ni redan har förstått så har ju inte allt med barns utvecklingsfaser att göra. Trettonåriga flickor kan vara rysligt självupptagna och jagcentrerade. Det hör delvis till åldern, men har er trettonåring alltid varit i behov av mycket uppmärksamhet så är det ett personlighetsdrag, som följer henne genom livet. Det bottnar ofta i en osäker självkänsla och då blir en ny familjemedlem ett större hot för henne än för 8-åringen.
Eftersom ni förstås vill att det nya barnet ska få en bra start i familjen så tror jag att det är viktigt att ni är lyhörda till er tonåring. Om hon tycker att det är för mycket "prat" i familjen om det nya barnet, prata om det när hon inte är med. Om hon känner sig åsidosatt, fråga vad det är hon skulle vilja ha mer av och försök ge henne det inom rimliga gränser.
Jag brukar jämföra ett nytt barns inträde i en familj med hur vi vuxna skulle tycka om det flyttade in en älskarinna i hemmet, som alla skulle vara jätteglada över, som skulle sova i sängen osv. Hur entusiastiska skulle vi vara?
Olika barn har olika förmåga att hantera situationen med ett nytt syskon. Ge henne chansen att ta emot barnet på sitt sätt när det väl är ett faktum och  kräv  inte att hon ska ta del av er förtjusning över den "nya älskarinnan"! Det är i första hand ni som ska få ett nytt barn, som ni själva önskat och längtar efter. Hon ska få ett syskon, som hon inte bett om, och har svårt att förstå vitsen med. Att hennes mamma inte heller ser positivt på tilldragelsen påverkar henne säkert också utan att ni kan göra så mycket åt det. 
En trettonåring lever i nuet och planerar inte alltid så mycket framåt. Vi vuxna glömmer ibland att leva i nuet och ägnar all tid åt det som ska hända, eller har hänt.
Att man förstår hur en tonåring har det och känner betyder ju inte att man alltid måste göra som tonåringen säger eller önskar. Men förståelsen är viktig!
MVH
Margit