Adoptivbarn och skolstart

Nej, nej det går inte till så i Sverige. Man rekommenderas vara hemma med barn minst ett år före förskolestart. Hur det brukar vara med skolbarn vet jag inte men en månad låter verkligen som en alldeles för kort tid. Stackars barn!

Det verkar som om de inte får någon hjälp med hur de ska sköta sina barn. Mamman tycker typ att det är jobbigt att ha tre barn hemma på heltid och vill få in dem på förskola, och några råd eller stöd från någon verkar hon inte få. Hon har kontakt med en socialassistent men det är för att få hjälp med att få in de små på förskola.
Pappan jobbar som vanligt för pappaledighet är i praktiken omöjligt i Italien så länge mamman lever och mår bra.
Jag förstår att mamman bli trött, men barnen borde väl ändå komma först.

Jag vill försöka få henne att förstå att han behöver mer stöd men samtidigt vet jag noll om adoption, så jag skrev här för att försöka förstå om jag bara är överkänslig eller om min känsla stämmer. Men då tycker du att jag kan försöka påverka henne lite i den riktningen att ta hand om barnen själv först innan hon börjar skicka dem till skola och dagis?

De små tjejerna ska också snart börja, även tvååringen fastän så små inte har vanlig förskola i Italien, de ska betala ett dyrt privat dagis för henne. Efter en månad med nya familjen

I Sverige rekommenderas man vara hemma minst ett år och visst förbereds vi väldigt bra här på varför osv Dock är det ju så att även i Sverige väljer endel familjer att skola in sina barn mycket tidigare pga okunskap/egoism osv. Så det förekommer nog överallt även om ja gtror att vi i Sverige generellt är hemma längre tack vare våra föräldradagar. När vi pratade med vår Soc om att endel skolar in efter bara knappa halvåret i Sverige blev hon galen och ansåg det kunna vara en bidragande orsak till att inte bevilja fler medgivanden i framtiden. Så nog bör din vänn fundera en extra gång!

Usch, så upprörd jag blir. Hur kan man skaffa tre barn, dessutom adopterade och ha så dålig insikt om barns behov! 

Men vad hjälper upprördhet, den här familjen behöver råd/stöd och jag tycker absolut att du ska prata med kvinnan och förmedla det du läst här.

Din vän behöver också läsa på om adopterades behov, det låter som hon och maken är mycket okunniga.

Talar hon svenska? Tipsa om den här sajten, om www.mia.eu (där finns länkar till svenska adoptionsorganisationer och olika adoptionssajter)

Det låter som hon adopterat privat, det vill säga utan hjälp av en adoptionsförmedling. Då kan hon ändå få information genom att läsa italienska förmedlingars hemsidor, t ex dessa två:

www.aibi.it/ita/
www.ciai.it/

P rocessen för att få medgivande i Italien är mycket lik den svenska, med hemutredningar, socialnämder osv osv. Väldigt omfattande och djupgående. En sak jag reagerat på är däremot att italienare i likhet med amerikaner ofta adopterar äldre barn, och kanske brister det här i förståelsen för behoven.

Det låter så konstigt att familjen fått adoptera 3 barn och sen lämnas vind för våg. Har familjen något nätverk?