Bursa vs prostitution

Ska man ha rätt till skattefinansierad ersättning om man inte får jobb tex på grund av sina lösnaglar?

Ska man sprida diverse sjukdommar/bakterier bland äldre därför att man vill ha långa naglar?

Nej, om du själv orsakar till att du inte kan ta ett arbete ska inte staten betala för dig.
Oavsett om det handlar om lösnaglar, tuppkammer, nitar&läder eller burka.

Kan inte låta bli att dra paralleller till Nederländerna: ett av världens mest liberala länder när det gäller prostitution och bordeller där nu extremhögern är på stark frammarsch och där poltiker vill förbjuda burka, slöja och all slags muslimsk klädsel...

Rätt fascinerande att ett land där kvinnor lagligt kan sälja sina kroppar och där män lika lagligt kan köpa dem ens funderar på att inskränka rätten att klä sig hur man vill. Verkar som om att den rättigheten endast ska gälla att ha så LITE kläder som möjligt på sig.

Lite OT jag vet, men tanken ploppade upp.
Det är tydligen OK med visst kvinnoförtryck men kvinnor ska inte få tillåtas klä sig hur de vill.

Nu kommer säkert flera komma med argument om att det visst finns kvinnor som säljer sex frivilligt men jag måste säga att jag har svårt att tro att det skulle vara mer än en mycket liten minoritet som njuter av att jobba på bordell, det besök jag gjorde i Red Light District i Amsterdam var nog det mest deprimerande jag varit med om.

naturligtvis inte, hur så?

Menar bara att var sak på sin platts blir bäst. Allt passar sig inte överallt. Lösnaglar (som jag bara tog som ett exempel för att förstärka vad jag menar) eller burka spelar ingen roll, man måste gå in i en proffisionell roll och anpassa sig till vad yrket kräver. Vill man tvunget ha burka eller lösnaglar (oavsätt anledning)så får man ju välja ett yrke där det passar sig att ha det.
O nej jag tycker inte att man ska få ersättnig från staten då man tackat nej till ett jobb pga att man inte kan anpassa sig på ett proffisonellt plan. Hemma eller på stan får alla se ut som de vill men när man jobbar finns det "regler" att hålla sig till.

Var går gränsen för hur mycket man måste anpassa sig för att ha rätt till ersättning?
Ska man tex kunna neka till att söka jobb på en minkfarm med bibehållen ersättning?

Blir du erbjuden ett jobb så är det upp till dig själv hur mycket du är berädd att anpassa dig till det. Tycker du att dina värderingar är värda mer än lönen så inga problem men då ska inte staten behöva betala för dig. Tänk om alla skulle kunna neka till jobb pga personliga skäl och ändå vara berättigade till ersättning....skulle inte fungera så bra.

tack för svar!
Finns det någon gräns för vad samhället (i det här falet arbetsförmedlingen/a-kassan) ska få kräva av sina medlemmar som villkor för ersättningen? (förutom att kraven håller sig innanför lagens ramar)

Tyvärr finns det väl inte det. Det är upp till var och en var man drar gränsen och var man KAN dra gränsen (ekonomiskt ). Men samhället kan inte ta hänsyn till var och en, då skulle allt falla samman. Måste finnas regler som alla går under. Sen håller jag inte med alla regler o kan tycka att det finns undantag men godkänner man ett undantag så får man godkänna andra också. Ska en med burka jobba i förskolan och ta ansiktsuttrycken från barnen ska en med lösnaglar jobba som USK o sprida sjukdommar...man kan inte bara ta hänsyn till en del. 

Anpassning är den enda lösningen jag kan komma fram till, anpassning och det fria valet.  Antingen anpassar du dig på ett proffisionellt plan eller får du leva utan ersättning medans du söker annat jobb.

Låter oerhört hårt men som sagt samhället kan inte ta hänsyn till varje persons personliga skäl.