Mina döttrar bryr sig inte om mig

Nä tro det när man bara får skit kastat i ansiktet när man skriver om någon man mår dåligt över.
Spekulerar - jag? Skulle inte tro det.

Jag och min mamma har noll relation, det beror på så mycket, men mest av allt just nu är det för att jag har lessnat på att hon bara pliktskyldigast kommer när barnen fyller år, trodde verkligen jag skulle bli intressantare att besöka sen jag fick barn men inte...så det kan endast bli 2 besök per år här, och julafton har hon protesterat så emot att i år ska vi inte ses, för det är bara jobbigt dyrt osv, jag får alltid höra gnäll att jag inte kommer till henne osv, för nej, jag har lessnat, det är inte bara jag som ska se till att vi träffas, sen så får man aldrig kosta henne något, varken energi eller nån krona...barnen skriker hon på trots att dom aldrig ses, har noll i tålamos med dom för ingenting...

Jag har i stort sätt ingen kontakt alls med min pappa, är 20 år gammal och bor i samma hus som honom. Säger hej eller god morgon när jag ser honom första gången på dagen, men det är i stort sätt allt. Får bara ångest av att konversera med honom så då är det bättre att ignorera honom istället. Jag initierar aldrig en konversation med honom eftersom jag vet att han ändå bara kommer spåra ur. Har dock en väldigt bra relation till min mamma och min bror.

Detta betyder INTE att jag inte bryr mig om honom. Han kommer alltid vara min pappa och jag antar att han gjort vad han kan för mig, efter sin förmåga. Skulle han råka illa ut skulle jag inte må bra.

pronomen "honom" i andra stycken var menat att syfta på pappan, inte brorsan.

Hahaha..försiktig med vilket uttalande?!Och jag tycker inte att man har massor med empati om man inte kan besöka sina föräldrar.

Hon fick inte skit över huvud taget utan synpunkter, men nu vet vi väl som är ts i båda trådarna
Du vet, man behöver inte starta två mot trådar och sen argumentera som en tredje person för att ha nöje av familjeliv, det finns många intressanta trådar där man kan diskutera precis som den man verkligen är.

Låter inte roligt ts
Men jag har själv två små barn så jag vet hur det är med att inte få tiden att räcka till..
Vardagkvällar är man ju alltid dödstrött och på helgerna är det ofta något uppbokat eller så vill man bara andas ut och umgås med sina barn.
Jag träffar dock mina föräldrar väldigt ofta i perioder eftersom dom ofta kommer hit.
Vi brukar kanske åka ut till dom var tredje fjärde månad eller så, det blir mer på semestern.
Dom bor 45 min bilresa bort.
Var det inte så för dig när du hade småbarn?
Däremot pratar vi nästan dagligen i telefon, och när min mamma låg på sjukhus åkte jag dit så fort jag fick.

jag kan säga att jag inte häller gör det med mina föräldrar,, dom har varit rätt ointreserade själva.. så känner att det är jag som är dotter till er, ert barn,, borde ni inte vara intreserade... så det kan gå.. välldigt länge,, o det har jag varit lite lessen över. men känner att nu har jag o min sambo snart barn,, o nu är situationen helt annurlunda,, dom ringer o bryr sig,, undrar o längtar. o detta gör mig väldigt glad,, detta kan göra så att jag känner för att ringa o höra hur det är med dom osv.. alla kan ändra sig =) (om viljan finns)

men en sak är säker mina barn ska aldrig känna sig så som jag känt mig,

Tror att det ligger besvikelse bakom dina barns beteende eller nått annat som ligger o gror.. sätt dig o prata ut med dina barn, fråga dom hur dom känt under deras uppväxt, hur dom tycker du är nu, osv..  

lycka till 

PS

har inte läst hela tråden 

Tråden postades eftersom jag läste den häromdagen och det var vissa likheter. Hade TS svarat hade hon kanske gett oss klarhet i om det var hennes dotter eller bara någon med väldigt lika problem.
Sedan har TS försvunnit i båda trådarna vilket även jag anser märkligt.

Sedan är det heller inte alla som bara har lite småskit, själv blev jag misshandlad som barn av min styvmamma medans min pappa stod och såg på utan att ingripa. Kan säga att jag har skurit all kontakt med min pappa, bryr mig inte ett dugg om vad som händer med honom...

Ja, men då har du ju skurit av kontakten med din pappa? Det kallar jag knappast småskit.
Det jag menar är att har man en fungerande relation till sina föräldrar så låter man väl inte småsaker stå ivägen för att visa sin omsorg om dom i svåra perioder, det är en helt annan sak än att ha tunga grejer i bagaget till dne grad att man inte alls har kontakt.