jag hatar min jävla adhd!!!

Ja det är jobbigt! Jag har fått concerta utskrivet, men inte hämtat ut den än. Sambon elle fd sambon vet inte om han vill fortsätta pga mitt humör, och vi är ju nära lösningen nu! Fick diagnosen för ca 4 veckor sedan, innan har vi försökt förstå och kämpat snart tre år! Nu går vi en kurs "hur man hanterar sin adhd" samt då medicinen som jag skulle prova. Känns bara så jäävla meningslöst om han ger upp nu, så nära... Jag orkar inte, vill inte va sån här, vill kunna va normal som alla andra!!!

Det minsta jag vill ha är medömskan så du är helt rätt ute Nej det är verkligen inte säkert, men det är ett stort steg på vägen! Funkar inte den, provar dom en annan. Till slut måste dom väl hitta en som funkar? Jag förstår oxå att det är jobbigt för honom, tycker bara det är så jävla elakt att komma med det här nu, när vi kan jobba fram en lösning med experthjälp.. Efter tre års försök, och det är först NU vi har ett svar och lösningar på det, de går inte sluta kämpa nu

Har du några tips att få vardagen gå runt? Kram!

Tack. Men ikväll är jag en negativ och tänker fortsätta hålla på att det inte spelar någon roll om gubben ändå inte vill kämpa mer...

Skönt med många svar och olika idéer och tankar. Tack!
Har nu hämtat ut medicinen, tog den första idag och känner mig mysko på ett skumt sätt. Liksom avtrubbad fast glad, domnar i läppen.. Vet inte vad det är..
Jaa, när jag får det jobbigt går det ut över sambon, han får ta emot en jäävla massa skit rent ut sagt.. Jag skäller, gapar, gråter om vartannat, och de kan va pga att han inte ställde in glaset i diskmaskinen me en gång.. Jag vill inte vara så här, jag ÄR inte så här, egentligen.. Hoppas verkligen det hjälper med medicinen, går som sagt en kurs oxå så jag hoppas kunna lära mig några knep genom den...

Här med stressen går det inte göra mycket åt känns det som, två barn under två år, det är stressigt vissa stunder på dagen.. Men hoppas att det går att fixa, jag blir ju så jävla sur för ingenting på han, det irriterar mig, tänker ofta att jag får fan ge mig, jag är ju inte irriterad på han egentlign, lik förbannat tar det två dar så sitter jag där och tjurar iaf...
Jag förstår honom på ett sätt oxå, tycker bara det är trist att inte försöka nu när vi faktiskt har svaret och går en kurs för att det SKA bli bättre....

Vad jag vet är det enda.. Vad är samsjuklighet?

Dom har bara utrett adhd..
Får ingen mer hjälp än kurs och medicin...

Väldigt bra tankar, jag ska ringa och se vad det finns att få för mer hjälp på måndag.. Det är lätt att skylla på adhd:n, jag försöker att inte göra det. Jag bara hatar den ist, jag vill bara kunna va normal och leva ett normalt liv. Men för att det ska gå måste jag ha hjälp, och ska göra allt i min makt att faktiskt få den..
Ska prata med honom sen, pratade med honom igår oxå, han vet inte om han älskar mig längre alls och när jag sa att jag var tacksam för allt han gjort blev han förvånad och sa att det var första gången jag sa de.. Klart han tröttnar, klart jag ska säga till. Men det är som med din man trötta frun, det ÄR pinsamt att be om ursäkt för samma sak flera gånger/vecka.. Känns som man inte menar det, även fast man gör det.. Känns som man inte kämpar, för att det inte syns, även fast man gör det..

Förlåt för luddiga inlägg, det är kaos i hjärnan totalt....