jag hatar min jävla adhd!!!

Åh Ts det låter ju jobbigt. Har du någon medicin eller hjälp för ditt npf?
Kram

Kan förstå hur det är på ett sätt, femåringen har ADHD och han gråter och är ledsen varje dag. Önskar så att jag kunde få den istället för han.

Ja det är jobbigt! Jag har fått concerta utskrivet, men inte hämtat ut den än. Sambon elle fd sambon vet inte om han vill fortsätta pga mitt humör, och vi är ju nära lösningen nu! Fick diagnosen för ca 4 veckor sedan, innan har vi försökt förstå och kämpat snart tre år! Nu går vi en kurs "hur man hanterar sin adhd" samt då medicinen som jag skulle prova. Känns bara så jäävla meningslöst om han ger upp nu, så nära... Jag orkar inte, vill inte va sån här, vill kunna va normal som alla andra!!!

Vill du höra det jobbiga? Antar att du vill ha ärlighet framför medömkan?
Det är inte säkert att just Concerta passar. Vi har provat olika mediciner på sonen sen han var tre och fortfarande inte hittat någon som fungerar. Men iofs är han begränsad av att han är liten med så det är kanske lättare för dig.
Concerta ville de prova på sonen men den får inte tuggas utan måste sväljas hel så den fungerar inte.
Förstår att det måste vara hemskt för dig men även mycket jobbigt för din sambo.
Hoppas ni hittar en lösning.
 

Det minsta jag vill ha är medömskan så du är helt rätt ute Nej det är verkligen inte säkert, men det är ett stort steg på vägen! Funkar inte den, provar dom en annan. Till slut måste dom väl hitta en som funkar? Jag förstår oxå att det är jobbigt för honom, tycker bara det är så jävla elakt att komma med det här nu, när vi kan jobba fram en lösning med experthjälp.. Efter tre års försök, och det är först NU vi har ett svar och lösningar på det, de går inte sluta kämpa nu

Håller med. ADHD är asjobbigt att leva med. Kram

Har du några tips att få vardagen gå runt? Kram!

Ts-ta det lugnt och hämta ut medicinen. testa den och försök ha tålamod. Det finns goda chansen den hjälper dig.

Tack. Men ikväll är jag en negativ och tänker fortsätta hålla på att det inte spelar någon roll om gubben ändå inte vill kämpa mer...

Om du inte tycker han är värd att kämpa för ( t ex genom att GENAST pröva äta medicinen) tycker jag inte att du förtjänar honom.

Min man genomgår just nu en utredning för adhd. Han har antagligen även bipolär och äter medicin för det. Jag börjar märka lite skillnad, men fortfarande är jag mycket osäker på om jag orkar fortsätta leva med honom. Han har dock fattat att det hänger på honom. Han har äntligen börjat släppa skam-skuld-och-det-är-ingen-idé-gnället och inriktat sig på ett långsiktigt mål: Att jag ska återfå förtroendet och hoppet genom att se att han fortsätter kämpa TROTS att det är osäkert om han kommer få utdelning.

Jag hoppas att han kommer att lyckas, för jag har verkligen älskad honom. Och jag längtar efter honom.