Ni där förhållandet hållt över första bebisåret...?

Min sambo har alltid dragit tyngsta lasset hemma, även innan vi fick barn. Han lagar all mat om han är hemma, städar nog 10 gånger mer än jag (men han är också mer pedant och tycker att det behöver städas oftare än jag), stryker lakan, syr i knappar och lagar hål på kläder osv.... Allting som man hör kvinnor klaga på sina män om, det säger min sambo till mig istället.
Jag har dock tagit störst ansvar för barnet, eftersom hon var en riktig tuttgalning och väldigt beroende av mig i början. Nu när hon är drygt 2 är det dock ganska lika fördelat där. Sambon jobbar borta rätt mycket nu, så jag gör mitt bästa för att hålla ordning här hemma och inte lämna allt till honom och jag försöker bättra mig och se när blommorna behöver vattnas och så där.

Så i vårt fall är det nog jag som gör minst, men jag tycker också att helttidsstudier till civilingenjör, en tvååring som ska utfodras och underhållas och en graviditetströtthet som heter duga, är bra ursäkter för att inte orka göra så mycket mer här hemma, speciellt de veckor sambon är borta helt och hållet. Så han köper det och sköter markservicen så fort han är hemma, även om han knorrar lite för att jag är så slarvig.

Men när rollerna är de omvända (som de ofta är) så brukar ju kvinnan ÄVEN ha ansvar för barn, förutom allt i hemmet och det är ju vansinne! Förstår att det sliter på ett förhållande.