ADD symptom hos vuxna

Jag gör likadant med de förbannade flingpaketen och även godispåsar. Mitt ex drog alltid påsen ifrån mig och drog försiktigt upp paketet så att det blev en liten fin slits och drog lugnt och stilla av flärpen som blev. Tyckte det var jobbigt när han gjorde så för jag kände mig som en idiot som inte ens klarar av att öppna ett paket flingor utan att flingorna till hälften hamnar nere i paketets botten  och till hälften på bänken. Men jag förstod poängen.

Likaså när jag ska hälla upp flingor eller andra saker så blir det liksom lite för mycket jämt, för det går så himla fort. Exet var jättenervös när jag skulle krydda maten eftersom jag bara kastar på peppar och annat utan koll, vilket ledde till att jag knappt vågade krydda något alls till slut så då fick han dra fram kryddorna efteråt i stället.

BeaBee: Jag är också så att jag måste få vara med i tankeprocessen annars flippar jag ur totalt och får total ångest. Som när exet kom och sa att han skulle ex på kurs plötsligt nästa vecka och han inte har informerat om det fast han vetat om det i flera veckor och han vet vilken ångest det leder till hos mig när det plötsligt händer något utanför det vanliga och utanför min kontroll.
Så efter 4 år tillsammans började han förstå att han MÅSTE skriva in alla sina aktiviteter i vår väggkalender så att jag får överblick och lättare kan handskas med det som ska hända. För när det gällde mitt ex så var jag tvungen att förbereda mig jättemycket mentalt för att fixa att han åkte bort. Mest för att jag älskade honom så otroligt mycket och saknade honom jämt vare sig vi var på jobbet eller borta ifrån varannn.

Är det fler här som är så otroligt intensiva i sin kärlek till den de älskar?? Och hur har ni fixat det när det har tagit slut?
(Därför jag frågar är för att jag igår valde att avsluta min och exets vänskapsrelation eftersom jag älskar honom och saknar honom jättemycket och håller på att gå under mentalt utan honom..)

Strulmaja: Herregud, hahaha, det är ju precis som hemma hos oss. Hackande och slitande och så en kille som är väldigt lugn och metodisk..
Men nu är jag ju singel igen och då blir det bara hackat och malet av allt.
Klarar inte ens av att datorn hänger sig eller att routern inte fungerar som den ska. Höll på att slå sönder routern idag, men insåg att det nog är fel på mig så jag slet ut alla kablarna ur den och slängde ned apparaten i lådan igen.
Får väl ha den bärbara inkablad i modemet då.. men hur kul är det?!

strulmaja: Det är lugnt :) även om jag vill att allt ska ske nu så vet jag hur vi är, många järn i elden samtidigt ;)

Anonym ((nymedadhd)) : Oftast funkar det om det händer något plötsligt eftersom jag hela tiden vill att det ska hända saker, men just när det gällde mitt ex fixade jag inte att det hände plötsliga grejer.

Jag är ju impulsiv själv och kan ibland dra igång saker bara för att det ska hända något. Sen är man ju inställd på att på helgerna ska det hända något, man ska ut och fika eller nåt och då ligger det ju mentalt i bakhuvudet som en tanke och då blir jag jättebesviken om det inte blir något sånt. Vilket inte gjorde det lätt för mitt ex som inte riktigt hängde med i mina tankar (han är ju inte tankeläsare även om jag hoppades på det ibland) ..

Anonym(ADD?): Tack !!! :)

Strulmaja och BeaBee: Jag och exet har alltid varit extremt intensiva i vår kärlek till varann till stor del nog för den ev ADHD hos mig och den ev ADD hos honom, men mycket också för att vi har tittat på varann och tänkt: Kan det vara sant att vi har hittat varann!! De första året när vi körde långdistansförhållande messade vi varann minst 10 ggr om dan och mailade även samt ringde varann. När vi flyttade ihop blev vi båda lugnare av naturligare skäl, men jag har varit den som skickat mest mess per dag helt klart och blivit lite förolämpad för att han inte svarade på det 5:e messet när han är på jobbet.
När vi hade varit ihop i 1 v längtade vi efter varann så grymt att han på måndagskvällen helt impulsivt satte sig i bilen i Stockholm och åkte hela vägen till Karlskoga, där jag då bodde, på 2 h. Ett av de bästa dragen sakerna han har gjort och nog det mest impulsiva han har gjort.
Som det verkar så har nog min ev ADHD-hjärna slagit till igen, jag blir också så destruktiv och bränner alla broar, tycker att jag har tänkt igenom allt noga för att några dagar senare inse att det här var nog inte vad jag ville.
Så känns det i det här fallet. Mitt ex valde att göra slut delvis för han fick panik och han vet inte av vad (Typ MR BIG i Sex & the City) och delvis för att han mår dåligt (utmattningsdepression) samt tycker att vi båda har brister som vi måste jobba på OM vi ska kunna bli ihop igen. Han babblade om att han ville prova någon annan typ av relation med ngn annan. Vad han nu menar med det.
Igår ringde jag och påtalade att han nog hade fått någon panik som lett till att han plötsligt gjort slut. Han erkände att det trodde han med.. Så sa han: Men du vet vad jag känner innerst inne för dig.
Det kanske var det som gjorde det jag vet inte men eftersom min dumma skalle då hade bestämt sig för att "droppa" honom som vän så sa jag att jag inte kan hålla på så här utan att jag väljer att avsluta vår vänskap. Men jag sa iof att han kunde höra av sig om han lyckas rasera sina försvarsmurar som han byggt upp.
Jag blir TOKKKIG på mig själv, varför skulle jag hålla på så för?! Jag älskar ju honom djupt och vill att han är lycklig, han har ju inte sagt att han kommer träffa någon här och nu...  Ja, ni förstår att jag blir galen på min hjärna. Jag skulle vilja ta bort den här dåliga biten och kasta den till fiskarna. Jag är så dj...a ALLT-ELLER- INGET hela tiden. :(

Sorry att det blev ett sånt långt inlägg.

strulmaja: Åh vilken bra idé med självhjälpsgrupp. Jag höll på att leta efter någon här i Skåne, men det verkar inte finnas någon förutom träffarna hos "Attention" Så jag hade nästan tänkt göra detsamma. Det skulle vara kul att kunna träffa likasinnade "in real" och utbyta erfarenhet ,tips och ventilera..

plura: Men vad skönt med diagnos på sonen och att en utredning är på G för din man. Jag tror inte att du överanalyserar. Men du har blivit lite mer medveten kanske. När jag började jobba som resurs till barn med särskilda behov inom förskola/skola så  hade jag barn med ADHD och jag blev då så medveten om mitt eget beteende som faktiskt var exakt som det barnets. Inte så smart kanske men då trodde jag att jag var ett maskrosbarn och bara annorlunda. Där och då började jag analysera mig själv men tog aldrig beslutet om att be om en utredning, för det skulle ju ta sååå lång tid innan jag ska få komma på en utredning. Så bestämde mig för att leva med mig själv och jobba med mig själv. Nu nästan 10 år senare sitter jag och väntar på en utredning efter ett kraschat förhållande. Det går inte att förneka sitt beteende när man lever med andra tyvärr.. :(
Välkommen förresten!

plura: Jag förstår precis vad ni går igenom. :( Mitt ex och jag hade det så också. Jag är väl den som missuppfattar mest men han har svårt att sätta ord på det han känner och tänker ibland. Dessutom har han också mkt svårt att sätta sig in i hur andra tänker och känner.  Vårt knep blev att lägga brev till varandra matbordet när det hade blivit missförstånd eller uppstått en konflikt av något slag. För min sambo var det lättare att formulera sig då och jag kunde i lugn och ro läsa det som han många gånger hade fomulerat mycket bättre så att jag förstod vad han ville. Många gånger trodde jag att han gjorde påhopp på mig vilket resulterade i att jag blev arg och ledsen och sen var cirkusen igång. Väldigt frustrerande :(

Ja, jag följer på. Jag vill också paxa en stol i Cafet :)

BeaBee: Jag har försökt reda ut det här ända sedan jag flyttade ifrån honom.. Jag har till och med bönat och bett  (nära nog på mina knän). Han vill hitta sig själv säger han, vilket jag förstår eftersom han är deprimerad.
Men han har fokuserat så på mina brister och att det är de som är orsaken så nu mår jag ännu sämre av mina ADHD-drag.
Men det gör ont att han trots att han älskar mig vill ha ett förhållande med någon annan. Ska han ljuga för sig själv och för den personen då om att han älskar den personen. För annars måste han ju sluta älska mig .. Jag förstår inte?? 
 Man vet aldrig vad som händer i framtiden, för vi ska ju leva i nuet, mitt hopp är att han när jag har fått utredning och hjälp/medicin kan se att jag har blivit bättre så att han faktiskt vill leva med mig igen. Jag står ju ut med hans ADD-drag även om de är pain in the ass, men när man förstår att de ev kan komma av ADD är det ju inte så svårt att acceptera dem. Det är ju bara det att han har mkt svårare för sånt här som är annorlunda.. :(  AAAAHHHH, jag vill ha en relationsakut!!!