ADD symptom hos vuxna

Ja, jag för mig att du skrev mycket under dom åren. Periodare var jag mer, och är det fortfarande. Skriver jätte mycket, debatterar och sen tröttnar jag. :-P

ADHD (dock har jag inte fått återkopplingen ännu, eftersom den som utredde mig tog semester precis innan han hann bli kloar med sammanställningen. och sedan ledighet på ledighet ...och nu vet dom inte när han kommer tillbaks. Men enligt läkarsamtal så är de överrens om att det är ADHD, och jag går i gruppbehandling för ADHD....väntar bara på att det kommer på papper också, eftersom jag nu är mer öppen för medicin (vilket jag tvärvägrat innan)
Så, jag har H:et också, på gott och ont. Jobbigt, eftersom jag inte kan sitta still, men älskar ändå att vara hyper...det är på något sätt min drivkraft. Har alltid alltid vetat att jag är lite "hyper" innan iaf, vet att jag har galet mycket energi...eller vad det kallas. Problemet är att det också fullständigt tar ut mig. Så jag har jätte problem med sömen, väldigt svårt för att somna, komma ner i varv (kan knappt det) osv, men tycker inte om sömntabletter och insomningstabletterna fungerar sådär...så jag skippar dem helst, och så får jag hitta andra sätt att lära mig sova "normalt"

Ja, vardagen fungerar bättre. För mig känns det faktiskt fantastiskt, men det är ju på väldigt basic nivå, eftersom jag har väldigt mycket stöd och hjälp. Jag har boendestöd 3 ggr i veckan, ska få godman, har jätte bra hjälp från familjehemsbehandlare och nu när folk runtomkring riktigt fått se in i min tillvaro, då jag inte längre kämpar med att försöka dölja mina brister (vilket innan alltid tillslut ledde till utmattning, depression och andra sjukdomar), så känns det som om det blir bättre. Alltså, jag är på sätt och vis väldigt beroende av att min omgivning förstår mina svårigheter, och när de väl gjort det (lättare när det inte är nära familj...för familjen har det tagit längst tid att riktigt inse att det här är permanent (har ju alltid trott att det varit omständigheter och att jag haft ett trassligt liv). 
Balansgången är ju där att man vill ju klara sig så bra som möjligt själv, men samtidigt kan man inte riktigt det på samma sätt/vilkor som "de andra"...vilka det nu är?

Som svar på din fråga, nej, jag kan inte lägga viktiga papper sålänge på något ställe...men jag gör det. Jag har alltså inte alls kommit så långt att jag kan ta hand om pappersarbeten och ekonomin. Där är jag hyfsat körd för det mesta. Jag har en stor kalender, som ligger i handväskan, kruxet är om jag byter väska...så de senaste månaderna har jag inte bytt. När jag då går ut, så väger den så mycket att det märks om den inte ligger i väskan, och det brukar jag oftast tänka på (men jag glömmer den med...eller plånboken, eller något annat viktigt. 
Mitt arbetsminne är ganska hopplöst, farligt lik en ahlzeimerspatient känner jag mig ibland som. Men just nu försöker jag acceptera det, och hitta nya mer hållbara lösningar. Jag har problem med igångsättning, därför jag har utformat ett schema som inte tillåter dötid...då är det som om jag fastnar i en bubbla och det är ännu jobbigare. 

Gjorde min utredning i maj-juni, men självskattningen gjordes redan i feb-mars ngn gång, så jag har jobbat med det sedan dess och gått igenom alla typer av känslor tror jag. Nu fick jag hopp igen, när jag verkligen insåg hur extremt löjligt tydlig jag måste vara med mig själv, för att fungera. Ja, det måste stå:
06:00, Vakna! Gå upp! 06:10 Drick kaffe (snabbkaffe) och plocka ur diskmaskinen. 06:20 Tvätta ansiktet. Rengöring och kräm osv.
Sen har jag ju inget sådant schema mellan 8-15:30...så där händer det allt och inget, och även efter 21:00. Hehe!

Jag är alltså i utvecklingsfasen här vet jag, men försöker på då att automatisera detta (hoppfullt tänkande...antagligen kommer jag alltid få ha mina scheman), förbereda mig själv, kunna se framför mig hur allt ska gå till.
Innan kom man hem med barnen på eftermiddagen och bara fatta ingenting. Det bara kändes som kaos och jag kunde inte se i vilken ände jag skulle börja (olika svårt olika dagar). Svårt att prioritera, vilket kan vara att jag tvättar lister istället för att laga mat, planterar blommor istället för att lägga barnen, tvättar fönster och glömmer maten man höll på att lägga in i kylskåpet. Som att man följde en rosa ballong som svävade iväg i hemmet, vilket betydde att det inte alls blev någon struktur hemma, och det funkar dåligt när man har barn. :-P Dator mellan 15:30-21:00 funkar väldigt dåligt...där har man en bov i dramat.
Hm...vad ville jag ha sagt med det...har helt glömt min poäng med inlägget...*scrollar upp och läser ditt inlägg igen*

Ja, just det...jag glömmer tider direkt, om jag inte skriver ner det. Kalendern måste fram direkt, och det vet jag. Så vad är det som gör att jag gör det (försöker iaf) är väl just acceptansen och mer att det alltid ska vara så. Om det alltid är så, så kommer det ju inte fallera på samma sätt, eftersom man gör sig själv förutsägbar för sig själv. Inser hur flummig jag låter, men förstår du min tankegång. Ibland undrar jag om jag inte har AS-drag...men det har jag inte fått höra. Det är strategier helt enkelt, som jag insett på vägen, att jag måste ha, för att kunna hantera mig själv. Yttre kaos, leder till så mycket ångest för mig, så jag bara måste ha yttre struktur för att mildra min ångest (är ju ett enda virrvarr inombords, totalt kaos....får vara struktur någonstans då).

Ujj, nu har jag skrivit ett sånt där extremlång inlägg igen. Typiskt mig. Fixar inte rikitgt det där med begränsningar heller. Var det något mer jag ville ha sagt med inlägget *funderar på om jag öht har sagt något som har en poäng i inlägget, men orkar inte läsa det *

Jag tror iaf, att man verkligen måste rannsaka sig själv, riva ner alltihopa, och bygga från början. Så tänkte jag med mig själv. Ok, inget funkar längre för mig. Utmattningsdepression, och kaos, kaos, kaos. Allt känns övermäktigt...hur gör man då?
Så jag har i takt med att jag lärt känna mig själv mer (utredningen har hjälpt mig att verkligen börja se att det är jag och inte alltid yttre omständigheter...vilket i sin tur har hjälpt mig att inse att jag behöver hjälp med att strukturera min tillvaro).
Känslolivet är jätte svårt att förändra i en handvänding, liksom ens sätt att tänka...så det gäller att tänka runt sig själv...hur lurar alt. belönar jag min hjärna, så att livet fungerar bättre? Hur ska jag få min hjärna att fungera så att jag går rakt fram, och inte virrar iväg på ett sidospår...men seriöst, jag skulle inte klara det utan hjälp av andra. Det gäller att grabba tag i dom som kan det där med att strukturera, så får man beskriva sina behov, sen får man jobba fram strategier.

Sen är det en enorm belöning för mig att se vilken positiv inverkan det har på barnen att ha så strukturerat. Helt plötsligt hittade jag kraft och tid att göra mer saker med barnen. 

Nu ska jag inte skriva mer på detta inlägget...vem orkar läsa liksom? :-P

 

Jag ska på arbetsintervju idag. Är så opepp att jag mest vill gå hem och lägga mig i sängen. Höst, blä, allt.

Åh, lilla stackare! Stressa ner! Och ja, tala ärligt och sakligt. Som sagt, vi har väl generellt en förmåga att trassla in oss och glömma poängen i vad det nu var vi skulle svara på....
Det kan ju vara gött att ha sitt CV med sig själv, så man inte glömmer något viktigt man borde trycka på.

Jag är konsult, så jag kajkar runt med min chef på intervjuer. Det har hittills inte varit så formellt. Jag har med mig min business-kavaj, det är det enda.  De har ju redan min konsultprofil. Jag ska på en intervju inom samma område jag jobbar med nu; IT support.

Och missförstå mig rätt, kära ni, jag är inte otacksam för själva jobbet eller intervjun, det är lite andra grejer som ligger bakom min olust, typ ännu mindre tid hemma med familjen, mer stress= mindre fungerande katt.