ADD symptom hos vuxna

haha ja la ut den där adhd-listan som nån gjort, om det var på sidan 288 så SJUUUUUUKT rolig. jag följer den till punkt och pricka i princip.

jag kunde inte sluta skratta åt vissa saker som låg mig närmst om hjärtat som:

 

"Städa alltid bara runt mattorna. Aldrig på eller under. Det är alldeles för jobbigt att dra dammsugaren över en luddig matta och lyfter man på mattan virvlar det bara upp en massa skräp och damm. Låt det vara. Skräpet syns ändå inte, särskilt inte på en mönstrad matta. Och det som ligger under ligger ju tryggt kvar det det ligger.

Städtips

Lägg ut mattan på vädring när du städar och glöm den sedan ute, så att den blir liggande i ur och skur och kanske till slut blir helt oanvändbar eftersom den börjat lukta mögel

Städtips för skåpen""

på min balkong står just nu en infravärme (stått ute hela vintern) en kastrull med en misslyckad deg, full med bananflugor (stått 1 månad) en råsaftscentrifug som också samlade på sig massa flugor, (stått ute hela vintern)
en stor matta som var rätt dyr (hunden kräktes på en bit av den, sen 2 månader tillbaks)
en våtdräkt, strumpa.

ADHD lådan var ju sjukt bra med. hahahahah *ont i magen* 

Så...nu har jag vart i hundrastgården och plockat lite.
men en sak som måste vara skönt när ni fått era diagnoser måste ju vara att ha som ett slags "intyg" och en förklaring till varför ni gör som ni gör. Framför allt ni som blivit kallade för slarvers och lata (som jag antar att en del har)

Jag känner för att trycka upp pappret i ansiktet på mina nära, för innan själva diagnosen gissar jag att många liksom jag blir anklagad på att vilja ha nåt att skylla min lathet på.

jag har haft mycket ångest genom åren, och har nog fortfarande. jag är nog inte den värsta sortens hypokondriker men jag är mkt orolig när det gäller sjukdomar. jag snöar ibland in på olika saker. som en period när min första var nyfödd och typ dödssjuk, då fick jag en knäpp och blev tvungen att kontrollera mitt blodtryck hela tiden. Det blir som ett sätt att hålla ångesten borta, nåt att greppa. För det har varierat under åren.
vad roligt att höra att du blivit kvitt din sociala fobi :)

En jobbig sak när man är en sån slarver som jag är; min diabetes. flera olika slags sprutor som ska med, aldrig åka hiss eller ut i skogen utan socker, alltid blodsockermätaren, provtagaren och stickorna.
Planerig - nåt jag är sämst på. 
 

hur ser dina värden ut? har du tagit järn och sköldkörtelprover?

jag förstår hur det känns att vakna upp med ångest (tror jag) det var några månader innan jag fick diagnosen "struma" 
Det kändes som en klump i magen av ledsenhet, som att allt var grått och inget roligt, inget att se fram emot. 
Det försvann när jag började medicinera. 

okej det är ju ändå bra att allt inte är kaos :) jag har också en kalender i huvudet men inte hjälper det, ok men säg att du vill ha såna prover på sköldkörteln om du känner dig nere.behövs bara lite rubbning.nja det låter inte normalt...inte ens för en depp. kolla den!nä det är väl det enda jag kan ha koll på, jag glömmer aldrig att ta med mig mina saker. har väl hänt tre gånger under dessa sju år med diabetes typ1.
äh det är inget att skämmas för, det säger min sambo ofta än haha. "stanna bilen vid macken - jag måste ha gooooodis"
men det här med att glömma äta, det gör jag aldrig. jag tar insulin precis vid måltiden, inte långt innan. de gamla varianterna av insulin krävde att man tog det 30 min innan, var det såna du hade?

 

aha =)

iof det här med att inte ha nåt sött med sig. I somras hade jag det men det var för lite. jag satt och drack lite vin med en kompis vid en sjö. får halvt panik då sockret håller på att sjunka och det inte finns nån öppen butik. Vi ser då en man vid en bil och min kompis frågar om han har nåt sött. nej det hade han inte men han hade socker hemma. så han sa åt oss att gå mot ett fönster, då hade han ringt sin fru och hon kastade ut massa sockerbitar till mig.

haha ....även en gång mitt i skogen i norrland blev det panik, vilket tur att vi hittade tillbaks till bilen och hann hem.
sen har man ju frågat på barnens skola och dagis några gånger. 

Ok det är intressant att höra då även jag uppvisar alla symptom. Även min son, ringde precis bup och de ska kontakta oss sen och ställa mer frågor osv.

Jag måste fråga en sak, när ni sökte hjälp första gången, hade ni då några problem med att dra upp alla era symptom och svårigheter för att få gå vidare med en utredning?
Jag är som sagt lite orolig för att inte komma i håg allting, verkar det konstigt om man har med sig en lista? eller så kan jag ju ha den i väskan och läsa lite innan så jag inte glömmer nåt. jag tror att jag kan känna mig sådär mosig i huvudet och börjar svamla när det förväntas saker av mig.

och när ni utreddes, är det då specifikt för ADHD och att man sen upptäckt andra diagnoser, ni som har det? just såna typiska tester.
Kan det komma fram om man tex har borderline?
 

Det verkar som att det går lite hand i hand asbergers och adhd? Ofta har man fler och inte bara en.