TjockKatt

Äldre 4 Jan 22:09

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

strulmaja skrev 2011-01-04 22:02:31 följande:

Jag tolkar det ungefär lika som (oj). Jag tycker hedmanpazio gick för hårt åt i sitt inlägg och jag kan mycket väl förstå (oj) här eftersom det var hennes inlägg som var citerat.
Håller dock med om att det är bra och viktigt att poängtera det hon skrev men jag är fortfarande förvirrad över varför det skrevs just här och nu och varför det (oj) skrivit citerades. För (oj) hade ju inte fel i det hon skrev och ingen här behöver sättas på plats anser jag. Ingen. Inte ens de du nämner som tittar in och undrar något. Det är väl upp till dom själva om dom vill söka hjälp sen? Jag menar, att människor blir nyfikna och undrande är väl inget konstigt.

Okej, det kanske är jag som feltolkar då.

Det visar väl sig om hedmanpazio återvänder till tråden.
Nej, jag tycker inte heller att någon ska "sättas på plats", däremot kanske man bör poängtera att det är en långdragen process och ingenting som kan konstateras vid ett vanligt psykologbesök, och att det inte är säkert att det går vidare ens om man diskuterar en remiss. Som jag förstår det jobbar hedmanpazio på "insidan", och har säkert träffat på en hel del som missförstått syftet med en diagnos och vad handikapp innebär. Såna personer finns garanterat. Som jag nämnde tidigare, folk med missbruksproblem, folk som slussats runt och inte hittat den rätta diagnosen trots att någonting uppenbarligen är fel, och de som önskar att en diagnos kunde förklara sina ovanor (tro mig, jag har mött personer som de jag nyss beskrivit som blivit rabiata över att dom vägrats remiss, trots att det är SÅ tydligt att det är någonting annat än neuropsykiatrisk problem dom har). Vet inte riktigt vad jag ville komma med det här inlägget, tappade lite tråden. Men iallafall, jag la bara upp min tolkning av inlägget, och hoppas att hedmanpazo återvänder med sin förklaring, jag är nyfiken.

Nu ska jag se på film och frossa lite gotte med min sambo, så jag återkommer senare. ^-^

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 4 Jan 22:11

#999

Anonym (ADD?) skrev 2011-01-04 22:05:23 följande:

Sorry, jag hänger inte med riktigt.. Ska jag uppdatera TS med något om att söka hjälpa på vårdcentralen?

Jag upptäckte nu att strulmaja faktiskt fått med det i sin fantastiska sammanfattning där i början, så egentligen borde det inte behövas.

Men om någon annan känner att det är nödvändigt så kan jag hjälpa till att skriva ihop något om ingen annan vill.

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 4 Jan 23:24

#1003

Anonym (oj) skrev 2011-01-04 22:39:28 följande:

Jag håller helt med om att det är viktigt att poängtera att diagnoser inte ställs hit och dit, och att man inte är berättigad till en utredning bara för att man känner igen sig lätt i vissa symtom, men det är knappast Hedman...nåntings uppgift att klampa in här och trampa på redan skitömma tår, vilket jag anser att han eller hon gjorde.
Jag tycker överlag att det är sjukt oproffsigt att i egenskap av yrkesman komma med pekpinnar i trådar på FL, jag ser det ofta tycker jag, människor som kallar sig anonym(socialsekreterare) eller anonym(polis) o.s.v. som kommer in i en tråd och kommer med någon utläggning som man sen väntar sig att alla andra ska buga inför.
Det är inte ens säkert att denne person har utbildning eller kompetens nog att läxa upp andra på det viset, det är ju bara enligt deras egen utsago.
Har man haft så mycket kontakt med psykiatrin som många av oss här inne har haft under så många år blir man lätt trött när det kommer en representant från psykiatrin som dels kastar rejält med skit på den privata vården (eftersom de agerar av ekonomiskt intresse och alldeles för lättvindigt ger utredningar enligt H) och låtsas att deras verksamhet är fläckfri och alltid har rätt i sina bedömningar. Psykvården lämnar en hel del övrigt att önska och det torde denna person veta. Konstigt att man vänder sig till privata enheter när man blir bemött som man blir när man vänder sig till öppenpsyk. Vill gärna att H svarar på mitt inlägg från tidigare idag, då jag redogör för hur öppenpsyk svarade när jag ringde och frågade hur jag skulle gå tillväga. De kunde inte ge svar, bad att få återkomma och har fortfarande inte gjort det efter en månad. Jag vände mig till en privat enhet, fick svar på en gång och tid för bedömningssamtal relativt snabbt.
Go figure...

Jag tar kanske saker mer bokstavligt, jag läste inte alls in det där i inlägget.

Eller så kanske det beror på att vi är i olika situationer, då jag redan gjort min utredning, och inte behöver känna mig utpekad som ni kanske gjorde.
Jag kan tycka att det är bra att yrkesmän i vissa trådar klargör om regler är otydliga osv, och förklarar lite hur det egentligen ligger till, men som du säger så är pekpinnar onödiga och bara för att man är yrkesman så har man inte alla rätt då sånt kan skilja sig helt utifrån situationer och vem man möter.

Jag håller med om att vården är bristfällig. Jag gjorde en "koll" eller vad man ska säga, vet fortfarande inte vad den skulle vara bra för, 2003 där jag bland annat gjorde barnversionen av WAIS (jag var 13/14) eller vad det var. Redan då misstänkte den mannen att någonting var vajs, och jag ställdes i kö. Min mamma ringde och tjatade ungefär en gångi halvåret. Det tog tills 2006 innan jag fick tid. Jag skulle även, av rutin, få en hjärnröntgen men den verkar dom har glömt bort för jag har inte fått tid till det ÄN. Inte för att jag tror att det är nödvändigt eller någonting jag behöver, men det visar ändå rätt tydligt på hur små resurser vården har i det här ärendet.
Den privata har självklart större resurser då det för det första kostar pengar att göra sin utredning, vilket gör att det inte är lika många patienter på för få personal, som det är inom öppenpsykiatrin. Det är ett bra alternativ, dock är det inte alla som har råd med det.

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 4 Jan 23:46

#1004

strulmaja skrev 2011-01-04 23:22:17 följande:

Jag vill inte påstå att någon feltolkar. Som (fått diagnos) var inne på kan inlägget tolkas på fler sätt än ett och jag säger absolut inte att mitt sätt är rätt. Däremot är jag allergisk mot den typen av inlägg som jag syftar på, där någon går hårt åt någon eller några som absolut inte ens gjort sig förtjänt av det. Man kan poängtera saker men fortfarande vara ödmjuk. Man kan poängtera saker utan att sätta sig över andra, försöka sätta någon på plats etc. Jag menar inte att det var det han/hon ville göra och jag hoppas inte det heller. Men nog kan det tolkas så.
Allt (oj) skrev till vem det nu var som undrade var ju att dennes skötare på öppenpsyk säkerligen kunde slussa henne vidare sedan kom värsta utläggningen från hedmanpazio, dessutom riktat mot (oj) som ju bara svarade på en fråga. Om utläggningen varit menad personen som undrade hade min förvirring inte varit lika stor, därmed inte sagt att jag hade tyckt bättre om dess innehåll eller sättet det skrevs på.

Känns lite som om vi håller på att trilla in i samma diskussion som blev här tidigare när bl.a du och jag missförstod och feltolkade varandras inlägg (vi verkar tyvärr vara duktiga på det).
Men återigen känner jag mig träffad av det du skriver. Och jag vet ärligt talat inte vad som skiljer mig från de människor du nämner som slussats runt i psykvården eller varför jag (eller någon annan i denna tråd) skulle ha större rätt till en utredning och ev diagnos än dessa andra människor?

Jag förstår att det sticker i ögonen på de som genomlevt ett helvete, som har konstaterad ADHD/ADD, när det kommer någon som tycks ha rena rama småproblemen men som ändå menar att han/hon minsann har ADHD också och som bestämmer sig för att söka hjälp. Men är jag ensam om att tycka det är bra? Jag menar... jag låg faktiskt och tänkte på detta igår, att det ju är skitbra att denna tråden finns här, att människor där ute blir mer medvetna om de här problemen och söker hjälp, oavsett om det är för dem själva eller någon annan. Självklart bör man vara medveten om och införstådd i att det krävs mer än att bara "känna igen sig lite" för att få en diagnos. Men samtidigt, tror jag, att det kan vara till stor hjälp för människor som kanske inte har diagnosen och som inte skulle få den vid en ev utredning heller, men som ändå känner igen sig i problematiken, att hitta till en sådan här plats som vår tråd. Jag tänker att det kan skänka både tröst och lättnad och det är vi många som är i behov av.

Ja, jag försöker tänka på vad jag skriver denna gång för att inte hamna i den situationen som uppstod senast.

Jag vet att jag är klumpig och kör en mer faktamässig stil när jag skriver och jag försöker verkligen att skriva varmare och personligare och är absolut inte ute efter att såra, klanka ner på eller peka finger åt någon, poängterar det redan nu.

Som jag skrev till (Oj) så tror jag att det handlar om att jag, som jag nämnde, dels läser inlägg för det som står och inte är bra på att "läsa mellan raderna", och dels så är vi i lite olika situationer för tillfället och eftersom inlägget går hårt åt de som ännu inte blivit diagnoserade, och på sätt och vis befinner sig i eran situation, så är det klart att ni tar åt er på ett annat sätt än jag.
Det jag menade med mitt exempel är att inte alla har rätt till en utredning. Om jag kommer in och säger att jag vill till neuron men beskriver symtom som snarare stämmer in på, säg Borderline. Ska jag ändå få komma dit och kolla för säkerhetsskull? Eller om jag har drogproblem och tycker att det vore schysst med concerta? De som upplever att sina problem är handikappande, och om både personen själv och de inom vården som är berättigade att skriva remisser tycker att det lutar åt någonting neuropsykiatriskt så ska självklart personen få genomgå en utredning. Men om en person, som jag sa tidigare, upplever sig lite aktiv och vill kolla för skojs skull, utan att ha några egentliga problem, så känns det som om det finns andra som är i större behov. En utredning kostar mycket för vården som redan har en ansträngd budget och det finns inte resurser för de som lever ett helt normalt liv och inte upplever sina symtom som handikappande. Det är tyvärr sanningen, och ibland misstas personers problem för att vara lindrigare än vad dom är vilket gör att en remiss inte skrivs trots att den borde, och det är självklart jättebeklagligt, och jag hoppas att man börjar prioritera pengarna till den psykiatriska delen av vården snarast, för den skriker efter resurser som inte finns.

Det tycker jag absolut, och jag tror inte att någons symtom är värre eller lindrigare än någonannans. Jag önskar att det fanns den här typen av information när jag var nydiagnoserad och fick orden "Du har ADD. Det är som ADHD utan hyperaktivitet. Hejdå" av min utredare. Det fanns noll info på den tiden och det är först nu som jag insett vad det faktiskt innebär att ha ADD, och att det inte är mig som person det är fel på utan att det har med min funktionsnedsättning att göra. Det är en stor lättnad och det känns hemskt att jag lidit i så många år när jag kunde ha lärt mig förstå mig själv istället. Jag hoppas att de som upptäcker diagnosen nu slipper det.

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 5 Jan 00:42

#1006

strulmaja skrev 2011-01-05 00:28:29 följande:

Och jag försöker komma ihåg det här du nämnde då, hur du läser in allt bokstavligt och tendera uttrycka dig mer faktainriktat. Jag säger inte att det är fel men det är väldigt olikt hur jag själv fungerar. Jag är så känslomässig och lynnig och tenderar läsa in allt annat än faktan. Men skit i det nu.

Jag förstår absolut hur du menar och jag håller med dig. Om man har symtom på något som snarare påminner om exempelvis Borderline bör ju inte det första läkaren säger vara: Ok, då utreder vi dig för ADHD och sen göra en sådan utredning. Men nog förväntar man sig att läkaren ska veta vilken slags hjälp, utredning, testning, medicinering eller vad det nu är man behöver. Man BÖR kunna förvänta sig det men många med mig har tyvärr fått erfara att man inte kan det. (Nu hamnade jag nog på sidospår?) Aja.

Det jag tycker är svårt med detta är att avgöra vad som är handikappande och inte. Jag anser att mina problem är handikappande för mig, men vem vet vad läkaren kommer att säga? Han/hon kommer kanske bara fnysa åt mig och säga att de som verkligen har ADHD har mucho problem än så. Problemet är ju att jag inte vet och att jag har väldigt svårt för att skilja på och avgöra vad som är normalt och inte normalt, vad som är jag och en ev störning och jag är knappast ensam om att tycka det är svårt. Jag kanske har fel men jag tänker att en utredning även kan utesluta ev diagnoser. Jag menar inte att en utredning bör användas i det syftet men hur tusan ska man annars få veta vad som är vad? Det är just det jag tycker är så svårt.

Det är bra.

Se vad bra det är med kommunikation!

Ja, jag tror vi skiljer oss lite där för att det antagligen kommer från någonting annat hos mig att göra, ya know'?

Time will tell angående det, jag är ju också inne i vårdkarusellen igen.

Det är det som är så synd med nedskärningarna som jag nämnt innan. För mycket patienter, för lite personal. Den som skriker högst får hjälpen och de som mår för dåligt för att skrika och stå upp för sig själva hamnar i skymundan. En hemsk bieffekt av det hela.

Det tycker inte jag är upp till en läkare att avgöra hur handikappad man är, utan att gå in på djupet. Om någon tex skulle ifrågasätta "jamen du klarade du av skolan nu? Då är det väl inte så farligt" så ser den ju bara till ytan och inte till alla hårda nätter när saker skulle lämnas in som skjutits fram till sista sekund, eller de glömda proven eller liknande. Lite snurrigt formulerat, hoppas du förstår. Det som ser funktionellt ut på ytan är inte alltid det. Det handlar, tror jag, inte om hur "grav" diagnos man har, utan snarare hur pass man klarat av att anpassa sig och dölja sin problematik vilket inte är omöjligt om man har en normal begåvning. När man blir äldre maskerar man på ett annat sätt än vad barn klarar. Problemen finns självklart kvar, även om man lär sig lite saker på vägen som kan göra det lättare, men det är fortfarande handikappande då det tar upp mycket tanketid och själva anpassningen kostar på energi. Jag förstår hur du tänker och håller med, det enda jag har som invändning är att det tyvärr inte finns resurser att låta alla genomgå en utredning och att det i första hand borde erbjudas till de som är unga och de som har akut behov.
Angående att se vad som är vad så är det ju förhoppningsvis de kunniga personerna som avgör om en remiss är nödvändig eller inte som bör kunna skilja på symtom, men samtidigt finns det inte tid för dom att sätta sig in i patientens historia till hundra procent och det är ännu en negativ sak som nedskärningar för med sig.

TjockKatt

Äldre 5 Jan 12:15

#1024

strulmaja skrev 2011-01-05 01:48:00 följande:

Du är mycket mer insatt i det här än vad jag är, det hör jag

Men åsikter har jag. Om allt!

Jag förstår hur du menar och jag tycker du har rätt. Jag förstår även att man inte kan erbjuda utredning till alla som efterfrågar och självklart ska de med akut behov prioriteras. Det svåra är just att bedöma vem som är i akut behov och vem som inte är det. Well, i många fall är det väl solklart men det finns nog fall och jag kan tänka mig att jag tillhör den skaran, där behovet utav en utredning inte är akut akut men där behovet ändå är så pass stort att en för lång väntetid skulle kunna försämra och försvåra saker och ting ytterligare för mig. Jag vet att det finns de där ute som lider avsevärt mycket mer än mig men behovet av en utredning kan ju, trots det, vara lika stort så det måste vara skitsvårt att sitta där och behöva avgöra och besluta om sådant. Jag skulle aldrig klara av att axla den rollen. För det första är jag urusel på att prioritera överhuvudtaget, för det andra har jag nog ett alldeles för stort hjärta ibland vilket medför att jag vill hjälpa allt och alla som mår dåligt. Jag skulle ha blivit utbränd på nolltid i en sådan yrkesroll. Hua. Sidospår igen jag vet.

Jag tror att jag tar åt mig av inlägg typ Hedman bl.a just för att jag själv är så osäker på hur pass handikappande mina problem är för mig. Och varför jag är osäker hör i hög grad ihop med saker jag berättat för andra, där jag själv inte tyckt det varit något stort problem men där andra tappat hakan och undrat hur tusan jag är funtad. Sen, när jag tagit upp sådant som jag själv anser är ett problem har jag inte alls fått den respons jag önskat i form av förståelse utan snarare bortviftande och "jaja, men så är ju alla" eller "nu överdriver du väl". Ja du vet. Och varför min osäkerhet är extra stor och påtaglig just nu är för att jag pratat mycket om detta med min mor i dagarna. Hon har gått från att kalla mig "damp-barn" till att vara skeptisk men fortfarande säker på att NÅGOT är fel med mig. Hon vet bara inte vad. (Tilläggas bör att hon inte har någon som helst kunskap om ADHD/ADD) Min sambo är övertygad om att det är ADHD. Min bästa väninna är, om inte övertygad, så väldigt säker. Själv pendlar jag mellan övertygelse och osäkerhet. Tänk om jag inbillar mig ändå? Tänk om jag faktiskt KAN skärpa till mig om jag bara ger mig fan på det? Ibland tänker jag att jag nog bara är väldigt dum i huvudet helt enkelt, typ förståndshandikappad, och förstår inte bättre.

Och just nu, i skrivandets stund, känner jag bara för att skita i allt. Skita i att gå på det där bedömingssamtalet. Skita i att begära utredning. Men samtidigt när jag tänker så, så blir jag rädd. Skiträdd. För av erfarenhet VET jag ju att jag inte kan ta mig i kragen och skärpa mig. Jag har försökt miljontals gånger men det slutar bara med frustration och besvikelse. Så vad i helvete gör man?

Insatt och insatt, tror snarare att det handlar om vilket intresse man har.

Jag är otroligt intresserad av psykiatri, i de flesta former, och därför har jag tillbringat många timmar att läsa på, men också har jag en del egen erfarenhet. Du har kanske inte samma intresse men är bra på andra saker som jag inte kan någonting om.

Åsikter ska man ha, det är en positiv egenskap. Vem vill vara mm:aren som bara håller med? Fy!

Det är det som är det stora problemet. Vem har störst behov? Jag tycker det är bra att de som är unga och barn prioriteras då dom går i skolan och behöver stöd, men sen då? Vilka kommer efter det? Det måste vara jättesvårt att avgöra.

Jag känner igen mig i det där, både innan diagnosen och efter. Eftersom jag har ADD och inte ADHD så är jag en lugn person och inte hyperaktiv, och då märks det inte på samma sätt. De av mina vänner som jag valt att berätta för har alla sagt typ "Oj, det kan man inte tro, det märks inte alls!" eller "Är du säker på att du har det? Jag har inte märkt någonting konstigt?". Nä, men har man levt med det så länge så kan man dölja det rätt bra utåt, dessutom har dom aldrig arbetat med mig eller följt mig en hel dag.

Jag tycker absolut inte att du ska skita i det. Gå dit och se iallafall vad dom säger. Du skulle ju inte tagit kontakt med dom och kommit såhär långt om det inte varit någontign du verkligen mår dåligt av? Tänk efter och försök minnas när du var liten, det har ju hängt med ett tag eller hur? Det är ingenting som uppstått nyss? Precis.

Även om du skulle ha fel, mot all förmodan, så kommer det visa sig under utredningen och så får man gå vidare därifrån. Det är inte upp till dig att ställa en diagnos, så du behöver inte älta och oroa dig och leta tecken. Det är deras uppgift.

Fokusera på att ta dig genom dagarna tills det är dags. Det kommer bli bra. ${#emotions_dlg.flower}$

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 5 Jan 12:22

#1025

Anonym (oj) skrev 2011-01-05 01:59:51 följande:

Och Tjockkatt, du är så bra för du är saklig och konkret, och du försöker verkligen se allt ur alla synvinklar, trots att du har dina "egenheter" och tolkar allt bokstavligt. Jag förstår verkligen hur du anstränger dig för att inte trampa på tår och för att försöka känna hur vi andra tycker och tänker. Stor cred till dig! Du är så värdefull för oss alla här!

Tack så hemskt mycket för dina fina ord.

Behövde verkligen lite sånt idag. Jag anstränger mig för att jag vill inte att någon ska missförstå mig för jag tycker att ni är så fina allihop och vill inte såra på något sätt.

Vi är bäst allihop!

strulmaja skrev 2011-01-05 02:05:59 följande:

Tack vännen!

Jag håller med ang Tjockkatt. Hur mycket det än kan irritera mig ibland när människor är sådär sakliga och konkreta (=tråkiga för mig) är det sååå värdefullt med alla olika synvinklar, tankar och åsikter. Tjockkatt besitter stor och värdefull kunskap och erfarenhet, hoppas verkligen inte jag (vi) skrämmer bort henne ifrån tråden med vårt, kanske mer, hetsiga temperament (ok, mitt i alla fall). För hon behövs här!

Hör du det Tjockkatt, du behövs! ${#emotions_dlg.flower}$

Jag är också hetsig och har temperament, du skulle bara veta.

Men i såna här sammanhang blir det annorlunda, jag har aldrig haft svårt för att formulera mig och skriva sakligt och därför lägger jag fokus på det istället för att skriva elaka saker och bråka.

Jag blir skitarg ibland men jag gillar inte att "tappa huvudet" i diskussioner och därför håller jag mig på mattan. IRL är jag dock inte lika bra på det.

Nej, ni skrämmer absolut inte bort mig, jag trivs jättebra i tråden och det känns lite som om vi kompletterar varandra på ett bra sätt på sätt och vis.

Du och jag också kanske, jag behöver lära mig att bli mer personlig och mindre professor, och du kanske behöver någon motpol till ditt lite mer tydliga temperament?

Jag gillar iallafall att hänga här, och kommer garanterat fortsätta, och hoppas ni alla gör detsamma. ^-^

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 7 Jan 11:49

#1051

Henka44 skrev 2011-01-07 04:27:32 följande:

Jag började nästan gråta och skratta samtidigt när jag läste detta inlägg för att 90% eller mer av alla dessa punkter stämmer in helt på mig, hur ska jag göra åt detta nu?

Jag har funderat länge på om möjligheterna finns att jag har ADD men har skjutit upp att boka läkartid och tänkt att det kanske är något annat jag har eller inte har.

Ska jag söka hjälp? Hur tar man reda på om man har ADD? Finns det något som hjälper mot ADD som inte är amfetamin baserat? ogillar verkligen alla droger tyngre än möjligen Cannabis.

Måste också nämna att jag har en väldigt strulig livssituation just nu pga alla dessa olika punkter ovan så ju fortare jag kan ta reda på om jag har ADD eller inte desto bättre.

Tack på förhand
Henrik

Strattera innehåller annat. Det brukar vara det dom tex ger till fb missbrukare som har den här problematiken.

www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Lakemedel/Nya-lakemedel/Strattera-atomoxetin/

Men concerta och liknande innehåller inte ren amfetamin, bara ett ämne som liknar det. Så det är inte droger, tyngre än cannabis.

Välkommen till tråden!

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 7 Jan 12:36

#1054

Anonym (frustrerad) skrev 2011-01-07 12:33:56 följande:

Det är oerhört lustigt att jag har ALLA dessa symptom KLOCKRENT men efter TVÅ utredningar tappat min diagnos (ADHD).

Jag får nog hitta på ett eget syndrom jag :-P

Hur då "tappade"? :S

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 7 Jan 12:58

#1063

Anonym skrev 2011-01-07 12:53:44 följande:

Jag är diagnoserad med just ADD.
Det folk märkte på mig, som senare gjordes att jag gjorde en ADD utredning var:

- Jag var EXTREMT trött, nu snackar vi inte vanligt trötthet utan extremt! kom inte upp på morgonen, kunde lätt sova 17 timmar i sträck. Efter skolan/jobbet gick jag alltid och lade mig en stund.
- Svårt att följ följa saker jag har påbörjat.
- Blir lätt arg och snäser av folk.
- Svårt att koncentrera mig.
- tappar lätt bort saker!
- Får lätt ångest.

Min läkare säger att det är mest tjejer som har ADD (?)

Synd att det är så dyrt att göra en utredning för ADD & ADHD, jag var under arton när jag fick min så den var gratis. Men en i min släkt som valde också att göra en utredning (han är över 24) fick betala ca 20.000 kr för detta..

Det är vanligare hos tjejer, även om man har adhd tror jag, eftersom tjejer inte är utåtagerande som killar ofta kan vara. Många som diagnoseras som vuxna får nog add-diagnos, men om dom skulle utretts som barn skulle det blivit adhd. Hyperaktivitet är inte likadan hos vuxna, inga vuxna välter krukor och klättrar på väggarna, direkt.

Det kostar om man gör privat, inte om man gör via remiss från psykiatrin. Dock är det långa köer och liknande som man slipper om man gör privat. Pest eller kolera, liksom.

Gjorde du en utredning från början, och inte fick någon diagnos, eller kom du inte vidare från bedömningssamtalet?

tjockkatt.webblogg.se

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL