ADD symptom hos vuxna

Förälskelser - check. Jag avverkade väldigt många förhållanden under tonåren, blev kär och ville göra allt på en gång, förlovning, barn, gemensamt boende - allt kändes rätt och skulle göras på en gång. Efter ett par veckor, ibland ett par månader, hade jag tröttnat och ville ingenting av det istället. Tur att jag inte hann med att göra nå't drastiskt förrän jag verkligen var mogen för det. ;)
Fastnar för låtar gör jag också och kan ha samma låt spelandes gång på gång på gång i ipoden när jag är ute och går t.ex.
Krånglig relation med mamma - check. Dock mkt bättre nu, var kaos i tonåren.
Bedömningssamtalet kostar 2200 kr på denna klinik, rätt saftigt men definitivt värt det för att få veta om en utredning är aktuell.
En annan sak jag undrar över, är ni andra också motoriskt klumpiga? Jag har svårt att koordinera mina rörelser, dansar inte bra, går in i saker, verkar ha svårt att veta "var min kropp börjar och slutar". Slår i höfterna, tårna, välter saker med händerna o.s.v. Tappar ofta greppet om saker jag håller i o.s.v.
Ja det var saftigt. Å andra sidan lägger man ju flera tusen på sina tänder emellanåt så varför inte detta? Har man pengarna är det helt klart värt det.
Det här med klumpigheten. Jag har aldrig sett mig som en klumpig person men jag har fått höra (av min mamma) att jag är tafatt. Nu var det ett tag sen men jag brukade ALLTID gå in i saker och slå i höfterna. Hade alltid blåmärken på höftbenen förr om åren. Tappar och välter saker gör jag inte speciellt ofta heller. Men jag upplever ändå själv att jag har svårt att veta var min kropp börjar och slutar, hur mycket jag ska ta i eller inte ta i. Min kropp känns liksom främmande... lite som om hjärna och kropp inte är helt i balans med varandra, svårt att förklara. Tror det är någon vajsing med kroppsuppfattningen helt enkelt. Jag har te.x svårt att ta ut rörelser med kroppen, som om jag har ett inre motstånd och kanske är det detta som gör att jag uppfattas som tafatt.
Jag må vara en intensiv person men jag har inga yviga kroppsrörelser. Jag är nog mer som en sengångare där

Det som jag anser mig ha allra störst problem med just nu är oförmågan att sortera och skilja på relevant VS irrelevant information. Denna oförmåga färgar av sig på allt jag gör i vardagen och det gör att allt tar så väldans lång tid samt att jag fort blir trött. Allt jag gör eller tar mig för blir så omständigt och jag AVSKYR det. Och eftersom jag är medveten om detta försöker jag hitta genvägar genom de olika sysslorna, allt för att det ska gå snabbare och inte kännas så omständigt men det slutar alltid upp med att det blir fel ändå just p.g.a att jag försökt "fuska" åt mig lite extra tid.
Jag vet att jag inte är dum i huvudet men kan nog lätt uppfattas så. Förmågan att tänka logiskt finns där men jag klarar inte av att använda den för det är jag för otålig för. Min make å andra sidan älskar sånt där och han är duktig på det också, att följa instruktioner te.x från 1 till 10, steg för steg, ett steg i taget. När jag ska göra samma sak kan jag lika gärna börja på 10 sedan 7 och när jag efter mycket möda och besvär inte har klarat det kan jag börja på 1 men oftast har jag ju redan hunnit tappa tålamodet så jag skiter i det i stället.
Igår när lugnet infunnit sig här (barnen hade precis somnat) och jag hade satt mig vid datorn för att ha lite egentid så kom maken och ville visa mig något. En normal person hade kanske sagt: Javisst!
Men det första jag frågar honom är: Hur lång tid tar det?
