• strulmaja

    ADD symptom hos vuxna

    Anonym (oj) skrev 2010-12-02 14:02:34 följande:
    Nu ska jag göra ett försök att svara ordentligt, inte bara hipp happ och sen posta snabbt som attan i ren impuls.

    Förälskelser - check. Jag avverkade väldigt många förhållanden under tonåren, blev kär och ville göra allt på en gång, förlovning, barn, gemensamt boende - allt kändes rätt och skulle göras på en gång. Efter ett par veckor, ibland ett par månader, hade jag tröttnat och ville ingenting av det istället. Tur att jag inte hann med att göra nå't drastiskt förrän jag verkligen var mogen för det. ;)

    Fastnar för låtar gör jag också och kan ha samma låt spelandes gång på gång på gång i ipoden när jag är ute och går t.ex.

    Krånglig relation med mamma - check. Dock mkt bättre nu, var kaos i tonåren.

    Bedömningssamtalet kostar 2200 kr på denna klinik, rätt saftigt men definitivt värt det för att få veta om en utredning är aktuell.

    En annan sak jag undrar över, är ni andra också motoriskt klumpiga? Jag har svårt att koordinera mina rörelser, dansar inte bra, går in i saker, verkar ha svårt att veta "var min kropp börjar och slutar". Slår i höfterna, tårna, välter saker med händerna o.s.v. Tappar ofta greppet om saker jag håller i o.s.v.
    Känner igen mig allt - check!

    Ja det var saftigt. Å andra sidan lägger man ju flera tusen på sina tänder emellanåt så varför inte detta? Har man pengarna är det helt klart värt det.

    Det här med klumpigheten. Jag har aldrig sett mig som en klumpig person men jag har fått höra (av min mamma) att jag är tafatt. Nu var det ett tag sen men jag brukade ALLTID gå in i saker och slå i höfterna. Hade alltid blåmärken på höftbenen förr om åren. Tappar och välter saker gör jag inte speciellt ofta heller. Men jag upplever ändå själv att jag har svårt att veta var min kropp börjar och slutar, hur mycket jag ska ta i eller inte ta i. Min kropp känns liksom främmande... lite som om hjärna och kropp inte är helt i balans med varandra, svårt att förklara. Tror det är någon vajsing med kroppsuppfattningen helt enkelt. Jag har te.x svårt att ta ut rörelser med kroppen, som om jag har ett inre motstånd och kanske är det detta som gör att jag uppfattas som tafatt.
    Jag må vara en intensiv person men jag har inga yviga kroppsrörelser. Jag är nog mer som en sengångare där Skrattande Däremot har jag fått höra av många att jag har ett intressant minspel i ansiktet när jag pratar... att jag använder mig av många olika miner och aldrig samma. Det är dock inget jag har koll på själv för det är inte ofta jag står framför spegeln och gaggar med mig själv direkt. Men pokerface är nog inget man förknippar med mig.

    Det som jag anser mig ha allra störst problem med just nu är oförmågan att sortera och skilja på relevant VS irrelevant information. Denna oförmåga färgar av sig på allt jag gör i vardagen och det gör att allt tar så väldans lång tid samt att jag fort blir trött. Allt jag gör eller tar mig för blir så omständigt och jag AVSKYR det. Och eftersom jag är medveten om detta försöker jag hitta genvägar genom de olika sysslorna, allt för att det ska gå snabbare och inte kännas så omständigt men det slutar alltid upp med att det blir fel ändå just p.g.a att jag försökt "fuska" åt mig lite extra tid.

    Jag vet att jag inte är dum i huvudet men kan nog lätt uppfattas så. Förmågan att tänka logiskt finns där men jag klarar inte av att använda den för det är jag för otålig för. Min make å andra sidan älskar sånt där och han är duktig på det också, att följa instruktioner te.x från 1 till 10, steg för steg, ett steg i taget. När jag ska göra samma sak kan jag lika gärna börja på 10 sedan 7 och när jag efter mycket möda och besvär inte har klarat det kan jag börja på 1 men oftast har jag ju redan hunnit tappa tålamodet så jag skiter i det i stället.   

    Igår när lugnet infunnit sig här (barnen hade precis somnat) och jag hade satt mig vid datorn för att ha lite egentid så kom maken och ville visa mig något. En normal person hade kanske sagt: Javisst!
    Men det första jag frågar honom är: Hur lång tid tar det? Obestämd 
  • strulmaja
    Anonym (oj) skrev 2010-12-03 16:55:02 följande:
    Haha, ååååh vad jag känner igen mig.
    När min kille vill berätta något för mig eller läsa högt ur något så börjar jag genast skruva på mig och känna mig besvärad. Sen när han broderar ut storyn med detaljer eller tar krångliga vägar runt själva ämnet så kan jag fräsa ifrån "ja, jag fattar - kom till sak!!!". Hemskt, men jag står inte ut med att lyssna på gaggande när jag redan fattat poängen.

    Instruktionerna, precis samma här. Nu har jag visserligen lärt mig av mina misstag och går från 1-10, men oj vad det tar emot och oj vad många gånger (speciellt i tonåren) jag börjat i fel ände, eller i mitten, eller hoppat över steg för att sedan behöva gå tillbaka och börja från början.
    Jag älskar att fota och har köpt en ny, jättefin kamera. Tror ni att jag har satt mig in i instruktionsboken? Nej, jag vill kunna allt automatiskt. Så gjorde jag med förra kameran också, efter två år upptäckte jag funktioner som jag hade behövt kunna från början, haha...

    Jag känner också att jag har dålig koppling mellan hjärna och kropp. Jag har dessutom haft ätstörningar tidigare, tydligen vanligt hos adhd-patienter. Jag gick en behandling där vi fick prova på kroppskännedom som terapiform, det var jättejobbigt för mig. Många ätstörningspatienter upplever att de är "avkapade" från huvudet neråt.

    Jag har restless legs också, nån av er som har det? Igår fick jag en snilleblixt och tänkte "det kanske har ett samband?" Googlade och, javisst - det har samband med adhd/add. Allt faller på plats för mig nu.

    Slutligen kan jag berätta att jag fått tid för bedömningssamtal i slutet av januari. I samband med bokningen fick jag två självskattningsformulär att fylla i på psykologens hemsida.
    Kan säga att efter att ha svarat på de drygt 100 frågorna har jag inga tvivel överhuvudtaget om att jag lider av add, det är solklart. Nu är det bara att vänta på att psykologen ska konstatera samma sak.

    Jag har det rätt jobbigt just nu iom att jag har förstått vad mitt problem är, jag tänker på det hela tiden, fastnar framför datorn, drömmer jättemycket mardrömmar och fick nästan en panikångestattack idag. Mitt liv är i gungning, mitt jag och synen på mig själv förändras och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta. :(
    Glad Jag läste något om det fenomenet, att många människor med ADHD kan förutspå vad den andra personen ska säga i nästa mening och därför blir vi så irriterade när någon drar ut på svaret eller snackar en massa goja kring problemet. Detta händer mig jätteofta och flera ggr om dagen med min make som dessutom är en sån att när man frågat honom en fråga så kan det ta upp till en minut (jag skojar inte) innan han svarar. Gaaaaaaaaaaaaah!! Och när jag säger att han ska skynda sig säger han att han måste tänka först. Måste tänka? I alla fall så berodde detta på att många med ADHD är inutiativa och inkännande.

    Jag älskar också att fota men har ingen fin kamera (än). Den jag har kan jag inte riktigt med för precis som du struntade jag i att läsa instruktionsboken. Det är "learning as I go" här Glad

    Jo det här med ätstörningar och att det är vanligt hos människor med ADHD har jag läst. Jag har aldrig varit drabbad av det, inget allvarligt iaf. Däremot har jag varit utsatt för våldtäkt och annat skit och det kan väl också kanske ha påverkat i viss mån även om jag var sådan här redan innan våldtäkten.
    Inga restless legs här. Jag har bara hört uttrycket förut så var tvungen att googla. Men nej, det är inget jag känner igen. Låter däremot ganska jobbigt. Har du mycket ont av det?

    Det låter som om vi är lite på samma ställe. Visst, jag är väl inte helt övertygad än om att jag har ADHD eller ADD men mycket tyder på det. Jag har också svårt att släppa detta, tänker på det nästan konstant, ifrågasätter mig själv, mitt liv och saker som hänt. Sedan detta uppdagades ser jag saker i mitt liv ur ett annat perspektiv, jag ser min del och mitt ansvar i situationer som uppstått som jag tidigare bara avfärdat som något som var någon annans fel. Det är tungt men samtidigt känns det som en lättnad. Jag hoppas nu att utredningen så småningom kommer att visa på ADHD/ADD annars kommer det nog kännas väldigt snopet, tror inte du det? 
    Jag tror inte jag skulle kunna släppa det där... inte nöja mig. 

    Hursom, grattis? till bedömningssamtalet. Måste iaf kännas skönt att ha fått en tid och ett bestämt datum. Hoppas du vill fortsätta skriva här och uppdatera oss.  
        
  • strulmaja
    Anonym (oj) skrev 2010-12-03 23:51:21 följande:
    Lider du av det? Då inbillar du dig inte.
    Och lider det gör du ju uppenbarligen, nå't så fruktansvärt. :(

    Ledsen att höra att din make inte stöder dig i detta, det gör det tusen ggr jobbigare. Men du måste stå på dig... Har du provat att läsa "symtomlista" för honom? Eller läsa våra berättelser här, om hur vi andra fungerar (eller inte fungerar)? Jag gjorde det för min kille och han kunde ju inte annat än att hålla med om att det var ju på pricken jag, det mesta iallafall... Vissa av symtomen är dock "tysta" och man kanske gör sitt bästa för att dölja dem och då kan det bli svårt för andra att se situationen som den är.. Iallafall om man är en duktig skådis, och det tror jag många av oss är i många situationer. Man vill liksom passa in.

    Fråga honom vad han tycker du har för egenheter, vad han ogillar med dig eller vilka saker med dig som är udda. Det gjorde jag också med min kille, och det kunde vi sen bocka av MYCKET mot add-symtomen. T.ex. hatar min kille att jag är så rörig med mina saker, det har ju sin förklaring i att jag påbörjar alla dessa projekt överallt, och sen ligger de där i väntan på att bli slutförda, vilket de aldrig blir. Jag hör mig själv säga varje dag till min kille "nej, plocka inte bort det där, jag håller på med det". Då kan det vara en stickning som ligger på bordet, en hög med räkningar och bankdosa på soffbordet, matlådeburkar på köksbänken som väntar på att fyllas med barnmat, en hög med ren tvätt som är på väg in i skåpet, ett par trasiga byxor + nål och tråd på bänken, skötväskan som håller på att packas för utflykt o.s.v. o.s.v. Dessa aktiviteter växlar jag hetsigt mellan, eftersom jag ständigt glömmer bort vad jag håller på med.
    Jag har som sagt ingen formell diagnos än så jag ska inte sitta här och låta som jag kan/förstår/vet allt, men såhär känner jag och så gör jag för att hantera situationen.
    En fråga: Om din kille plockar undan eller flyttar på dina påbörjade projekt vad händer då?
    För själv menar jag att ja, det må vara eller bli kaos där jag är eller ha varit men det är organiserat kaos (för mig). Jag har koll på mina påbörjade projekt (eller så inbillar jag mig bara) men räkningshögen te.x, om maken är där och flyttar runt papprena får jag nästan som panik. Han tycker han sorterar dom åt mig men för mig blir det stökigare när han är där och "städar".
  • strulmaja
    TjockKatt skrev 2010-12-05 10:56:56 följande:
    Jag har nu provat concerta ett par dagar, och har ett stort problem. Strattera tog jag på kvällen och den höll 24 timmar. Concerta tar jag på morgonen och den håller 12 timmar. Jag kan inte vakna på morgonen längre, är så SJUKT trött, får panik! Och nu är det sista tiden i skolan innan vi slutar, jag vet inte hur det ska gå. På strattera gick det mycket bättre. Kan man kanske ta concerta två ggr per dag, en på kvällen och en på morgonen? Just nu har jag bara tabletter tills vi ska ses igen, så just nu kan jag inte prova det, men sen? Någon som provat?
    Jag vet de som tar två om dan MEN det vete 17 om du ska prova utan att rådfråga med din läkare först. Annars kom ju anonym oj med ett bra tips.
  • strulmaja
    Anonym (ADD) skrev 2010-12-05 08:59:28 följande:
    Tack, visst behövs det bollas en del och skönt att höra att man ej är ensam.

    Öppenpsyk ska jag höra mig för till, är det lång väntetid ska jag kolla efter privat. Tack så hjärtligt för ditt svar. Helt klart värt varenda öre för detta är väldigt jobbigt när man "beter" sig konstigt och inte begriper varför.
    Jag kontaktade vårdcentralen först, fick remiss till öppenpsyk ifrån dom och väntar nu på kallelse så VC är också ett alternativ. Men prova öppenpsyk först.
  • strulmaja
    TjockKatt skrev 2010-12-05 10:54:04 följande:
    Det finns ju fler mediciner, som läkarna kanske inte är så pigga på att skriva ut, men det finns! Det finns även olika sorters terapi, tex kbt som jag själv ska prova. Omega3 ska tydligen också fungera för en del. Bolltäcken kan man få låna och prova. Det finns massor! Man får kolla upp själv och kräva att få prova. En del inom vården är inte så uppdaterade som dom borde, tyvärr.
    Har du provat Omgega3? Hur länge måste man äta dom för att märka skillnad?
    Jag köpte det och åt i ett par dagar, märkte ingen skillnad och tröttnade tillslut som på allt annat som inte ger omedelbart resultat eller tillfredställelse.

    Bolltäcken är underbara förresten. Jag har inget eget men har provat. Taktilmassage är också att rekommendera.
  • strulmaja

    Det är så väldans många inlägg här nu så jag blir alldeles snurrig och vet inte vad jag ska svara på först. Jag vill svara på allt på en gång men det går ju inte. Roligt att den här tråden lever vidare och att både "gamla" och nya trådskrivare kikar in och lämnar avtryck.

    Någon skrev att hon inte fick stöd ifrån sin make men jag hoppas att du känner att du kan hämta stöd härifrån oss, även om jag förstår att det inte är samma sak förstås.

    Anonym (Under utredning): Jag tycker det är bra att man valt att fokusera på ditt mående och din hemsituation för att ta det andra mindre akuta lite senare. Det ska inte behöva vara så j-a jobbigt som du beskrivit det, känna sig så arg och få utbrott. Jag blir glad när jag läser att du känner det som att dom bryr sig, att du blir tagen på allvar. Hoppas det fortsätter åt rätt håll för dig nu. Kika in här när du orkar och har tid och skriv ett par rader om hur det går.

    Sen vet jag inte vem det var som skrev det här med allt eller inget, att inte kunna göra något lagom. Jag är likadan. Blir jag förälskad blir jag JÄTTEFÖRÄLSKAD. Då kan jag ringa eller maila personen 76 ggr/dag, vill vara med den här personen 24/7, kan inte tänka på något annat. Och ju mer avvisande personen är desto mer "på" och förälskad blir jag. Men så, när jag väl lyckas få honom på kroken (om jag inte skrämt iväg honom för ja, det har hänt) så känns det som om det roliga är slut och jag börjar genast tycka att den här killen jag nyss avgudade är tråkig och ointressant och tröttnar. 

    När jag lagar mat blir det 9 av 10 ggr mat över. Vi är två vuxna och två barn i familjen, men trots det lagar jag mat åt minst 10 vuxna. Jag står aldrig och mäter upp när jag te.x ska koka pasta utan häller i direkt från paketet. 1 av 10 ggr gör jag alldeles för lite mat. 

    Alkohol. Där resonerar jag nog som så att om jag inte får eller kan dricka mig full då vill jag inte dricka alls. Så antingen är nykter eller så dricker jag för mycket. Mellantinget lagom existerar inte här heller. De ggr jag lyckats med att BARA dricka mig salongsberusad är väldigt få. 

    Senast idag var jag och handlade med maken och jag stod och spanade in sminkhyllan. Jag hittade en mascara jag ville ha, la den i kundvagnen och gick vidare. 2 meter längre bort var reades smink ut, bl.a mascaror och jag grep tag i två stycken sedan stod jag där och funderade. Då kom maken och så sa han: 
    - Vad är det för nått? 
    - Mascara sa jag 
    - En sån som ligger här i vagnen? sa han och tog upp den jag lagt där
    - Mm, sa jag   
    Han tittade frågande på mig
    - Men dom här är billiga, sa jag 
    - Jaha? sa han. Men BEHÖVER du dom? 
    Och jag tänkte: Behöver? Det var det inte ens frågan om. De var billiga och jag ville HA dom. 
    - Ja, sa jag 
    - Du behöver alltså tre olika mascaror? undrade maken 
    Då la jag tillbaka en men behöll den ena och det var med stor sorg och tunga steg jag gick därifrån. Två mascaror köpte jag alltså. Hade inte maken varit med hade jag köpt minst tre. 
    Detta scenario är ett ofta förekommande. Just idag råkade det handla om mascara annars kan det var kläder, mat, tvättmedel, leksaker, u name it. 

      

  • strulmaja
    TjockKatt skrev 2010-12-05 21:17:33 följande:
    Det kanske kan vara något. Jag tog en strattera nu på klvällen iallafall, MÅSTE upp i morgon för att fixa kursen. Hatar allt.
    strulmaja skrev 2010-12-05 21:04:45 följande:
    Jag vet de som tar två om dan MEN det vete 17 om du ska prova utan att rådfråga med din läkare först. Annars kom ju anonym oj med ett bra tips.
    Nej, jag har bara precis så många tabletter så jag klarar mig till nästa möte, och kan inte hämta ut nya, så jag kan inte ta fler ändå. :-P Men ska kolla när jag ska dit.Nä, inte provat själv, men läst att det ska funger.

    Jag har velat prova, var kan man få låna?
    Jag vet faktiskt inte. Det finns säkert att få tag på via autismcenter eller liknande. Jag provade ett när jag jobbade med autistiska barn och det var så skönt att jag hade kunnat ligga kvar där under i en evighet. 
    Täcket ger en en känsla av att vara samlad, ihophållen... svårt att förklara men du förstår säkert. Jag kände mig trygg där under, inte för att jag känner mig otrygg annars men det var lugnande och avstressande med en tyngd på kroppen.
  • strulmaja
    Anonym (oj) skrev 2010-12-05 21:23:53 följande:
    Ooh, jag blir totalt vansinnig om han flyttar mina grejer. För precis som du säger så har jag själv ordning i mitt kaos, det är bara att så'na som oss inte har ordning enligt "standardmått". Jag kan tycka att det är städat, min kille kan tycka att det är jättestökigt. ALLT måste ha en plats i min värld för att det ska funka att hålla ordning såsom ordning ser ut i andras värld. Då fixar jag det. Om vi har en byrå med säg fem lådor och jag vet att i låda ett ska det ligga pennor, i låda två ska det ligga snören, i låda tre papper o.s.v. - då funkar det bra. För räkningarna har jag en pärm med ett fack för varje typ av räkning.
    Om jag inte har detta system, där allting har en given plats, så blir det totalt kaos runtomkring mig, jag vet inte var jag ska lägga någonting. Detta är alltså ett sätt att hålla ordning som jag har tvingats jobba fram över åren.
    Det blir ofta problem för mig när jag ska bestämma vad som ska ligga var, för om pennorna ligger i en låda borde väl suddigum också ligga där, de hör ju ihop med att skriva? Och gem... Och pennvässaren... Men så dyker det upp något som är lite mittemellan, som inte riktigt hör hemma i den kategorin men heller inte i någon annan... Då blir det jobbigt för mig att bestämma, det är typiskt för mig. Det är inget jag låter uppta direkt mycket tid i mitt liv, men det är ett typexempel på småsvårigheter som dyker upp för mig jämt men som ingen annan skulle lägga någon tankemöda på.

    Ett stort problem är att ofta kommer jag på något viktigt som ska göras, lägger fram just det pappret (eller vad det nu kan vara) och om min kille då är framme och flyttar på det så att jag inte ser det så glöms det bort bums. Sen kan jag hitta det några dagar senare och bli fly förbannad för att han lät det försvinna ur mitt synfält så jag glömde bort det, för det jag ser kommer jag ju ihåg. Samma är det med sonens d-droppar. De måste alltid stå framme på ett ställe där jag är varje dag, står de i ett skåp så kommer jag inte ihåg att ge dem. Därför har jag köpt flera flaskor som står utplacerade lite överallt så jag verkligen kommer ihåg att ge. :o)
    Hahaha fasen jag kan inte hålla mig för skratt. Missförstå mig rätt vännen, det är inte roligt ROLIGT men igenkänningsfaktorn är hög här kan jag säga. Bra tips där med att köpa flera d-vitaminer för det glöms tyvärr bort här hemma ganska ofta. Själv äter jag ju antidepp och ska ta ett piller varje morgon. Min make kom på att om han lägger 1 piller på min laptop varje morgon så kommer jag ju garanterat att se det och komma ihåg att den den eftersom datorn är typ det första jag rör efter kaffebryggaren Flört Vad gör jag? Jo, jag lägger pillret åt sidan, drar igång datorn och tänker: Tar den sen! och vips så glöms det bort i alla fall. Min make har nu slut på idéer där så om det är någon annan av er som har tips på hur tusan jag ska få i mig medicinen så, bring it on. 

    Har precis dessa småsvårigheter som du. Jag fastnar i sådant som någon annan förmodligen inte ens skulle reflektera över. Undrar om det kan ha att göra med våra svårigheter för lagom och mellanting? Jag läste att en person med ADHD/ADD tänker väldigt svartvitt, att vi har svårt för gråskalor. Ta bara vädret te.x. Om det inte är jättevarmt eller jättekallt har jag skitsvårt för att veta hur jag ska klä mig själv men framförallt barnen. Det blir även där antingen för mycket eller för lite kläder. 

    Sen måste jag ju ge dig credit som ändå lyckats skapa sådan ordning bland dina prylar, allt på ett ställe. Det är precis så jag skulle vilja ha det, var sak på sin plats men jag klarar inte av det och önskar så jag kunde få hjälp av någon mer strukturerad person att ordna detta för då skulle mitt liv, min vardag bli 100 ggr lättare.
  • strulmaja
    Anonym (oj) skrev 2010-12-05 22:35:23 följande:
    Haha, jag skrattar också för det är faktiskt mycket komik inlindad i situationen. :o)

    Ni ska veta att denna tråd hjälper mig väldigt mycket och ger mig trygghet på något vis, jag är inte ensam och jag är inte sjuk i huvudet. Eller ja, det beror väl på hur man ser det... ;)

    Att inte ha någon gråzon - det är också typiskt för mig. För mycket eller för lite hela tiden. Måtta, vad är det?

    Jag ger mig själv ganska mycket cred för att min tillvaro är så pass ordnad som den är, det gör jag faktiskt.
    Men jag kämpar hårt, och det blir på bekostnad av mitt välmående för jag är så utpumpad av att försöka följa alla måsten och sen är jag dessutom perfektionist på det.
    Tror det är ganska vanligt bland adhd-folk, att man är perfektionist. Det kan vara en del av förklaringen till att så lite blir gjort, om man inte är säker på att man har tålamod nog att göra en sak klar och dessutom perfekt, så avstår man hellre från att börja alls.

    Ang. tabletten, jag äter också antidepressiva, omega3 och lite annan hälsokost - jag har köpt en dosett som alltid ligger på bordet (fast utom räckhåll för lillen). Min kille sa lite skämtsamt när jag köpte den "nämen, jag trodde det var förbud på att ha sån där om man är under 65", haha. Den har hjälpt mig iallafall, där står det ju också vilka tidpunkter man ska ta. Men det gäller som sagt att den ligger inom synhåll, annars är det kört BIGTIME.
    En sak som jag kom på när jag läste detta är den här dubbelheten som vi tycks ha. Både jag och flera med mig förstår inte hur jag samtidigt kan kräva ordning och reda runt mig, att jag har behov av att veta i förväg hur lång tid något kommer att ta, att jag ogillar oförutsedda händelser etc men samtidigt är oregelbundenheten själv. Jag är kaos och oordning, andra vet aldrig vart dom har mig osv. Tyvärr har detta medfört ganska mycket negativt i mitt liv. Människor får svårt att ta mig på allvar, misstror det jag gör och säger och jag är allmänt konstig. Och jag klandrar dom inte. Men jag önskar så att jag kunde förklara eller att jag hade svar på varför jag fungerar såhär. Jag kan ju inte förklara det själv, det bara är ju så. Om det beror på ADHD återstår att se men... som sagt, ibland önskar jag att jag kunde släppa in andra människor i mitt huvud så att de kunde få se hur det är att vara jag.
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna