ADD symptom hos vuxna

"More than 20 items with a score of three or more indicates a strong tendency toward ADD. Your total number of items with a score above three is 59.

Based on this calculation, you HAVE a strong tendency toward ADD.

Your results indicate that it is likely you have ADD

Your results indicate that it is unlikely you have Inattentive ADD

Your results indicate that it is likely you have Over-focused ADD

Your results indicate that it is likely you have Temporal Lobe ADD

Your results indicate that it is likely you have Limbic ADD

Your results indicate that it is likely you have Ring of Fire ADD

Först fick jag skäll för att jag inte hade svarat på alla frågor tydligen  
Detta var ju väldigt givande, det är troligt att jag har ALLA typer utan en. Nämen tack sjysst att ni ringade in det åt mig liksom...  

Men väldigt seriöst det känns att köpa en burk piller där så blir det nog bra  

Jag måste ju vara den där over-focused typen, kände igen mig väldigt mycket. Inte alls lika mycket på de andra typerna. 

Haha samma här lite aha-upplevelse Jag gillar inge förspel eller sånt där, orka dra ut på det liksom och sen vissa ska hålla på å knulla i evigheter känns det som men jag tappar fort fokus å så vill jag göra nåt annat. Alltså bara den vanliga snabbisen som funkar för mig. 
Blir också lätt distraherad och börjar kolla på tv istället om den skulle råka stå på.

Haha. Nähä? Jag blir också otroligt splittrad, men jag tänkte att det kunde bero på att mina barn har adhd och behöver en del extra tillsyn

Hypoaktiv är väl tvärtom hyperaktiv va? Jag har som båda delarna, eller ofta är jag mest hyper men i vissa situationer eller tillfällen så kan jag bli helt totalt inåtvänd å bara sitta å dagdrömma helt omedveten vad som händer omkring mig. Det är en liten bubbla som jag typ uppfann när jag var barn, det började på morgonen när vi skulle iväg till dagis. Min mamma är extremt stresskänslig och hysterisk på alla sätt och vis och kroniskt försenad alltid. Jag tyckte det var jättejobbigt som är väldigt stresskänslig själv å inte klarar att bli pressad å man måste skynda och då trillade jag in i en fantasivärld och blev okontaktbar - till mammas stora glädje Men så kan det bli när jag tycker en situation är jättejobbig och jag kan inte göra nåt för att påverka den, poff.

Jag var ett kolikbarn som aldrig sov å alltid skrek och var jätte-jättefrustrerad tills jag lärde mig att ta mig fram på egen hand. Sen blev jag glad och snäll. Fast jag sov fortfarande inte. 

Jag var inte så där vild att jag eldade upp gardinerna som barn (mina egna barn däremot har gjort det), jag bara skulle pilla på allt tills det gick sönder och testa allt som att hälla vatten i bensintanken, hälla ut ett fat olja i bäcken för det blev fina mönster, tömma en tandkrämstub i pappas hemmagjorda vin som stod och jäste, spola ner kläder i toaletten så det blev stopp å de fick ringa slamsugare mm. Och jag blev alltid så oerhört ledsen när jag fick skäll sen, det kändes så orättvist för jag hade verkligen ingen aning om att man inte fick göra så det var som att de begärde av mig att kunna läsa tankar eller se in i framtiden. Skulle jag ha tänkt på det INNAN, liksom? Hurdå?

Försover mig gör jag oftare än vad jag känner är okej (oftare än de andra) men oftast sover jag bara väldigt dåligt och alldeles för lite för att jag är så rädd att försova mig. Tycker det är så oerhört fruktansvärt pinsamt att bli sen och det tog lång tid innan ag bestämde mig för att det är bättre att ta tjuren vid hornen och gå dit å skämmas än att ringa å sjukskriva mig titt som tätt, för de fattar, och det är ännu pinsammare! Fram tills jag blev typ 26 har alla mina anställningar slutat med att jag har fått nog å inte orkat mer å bara gått därifrån å aldrig hört av mig igen. Varit arbetslös mycket alltså. Jag har inte gått i gymnasiet så det var att gå hemma sen högstadiet var slut, å redan då hade jag redan varit hemmasittare de två sista åren. Det jobbet jag är på nu bara hamnade jag på, ren tur. Jag hoppas jag blir kvar tills jag dör för det är kul och jag kommer aldrig klara av att styra upp allt arbete som krävs för att vara jobbsökande igen. 
Tror ändå i alla fall att jag brukar vara uppskattad på de jobb jag varit på, tills jag bara drar då Jag är ingen latmask som försöker smita undan direkt och vet jag bara vad jag ska göra så behöver jag inte låsa mig. 

Ja, jag får såna panikattacker när jag håller på att somna. Det kommer om jag är väldigt trött eller har sovit för lite för då känns verkligen som man tappar kontrollen när man håller på att somna, om du fattar vad jag menar, man tappar ju alltid kontrollen när man somnar men när man är så trött tappar man den på ett okontrollerbart sätt liksom. Gah snurrigt, ska sluta förklara. Då får jag också den där känslan av andnöd eller hjärtstopp. Kan få panikångest i andra situationer med men denna plötsliga när man ska somna tycker jag är den läskigaste. Det går INTE att försöka somna direkt efter man får så mycket adrenalin i kroppen och är livrädd å måste upp å snurra i timmar för att hitta nåt sätt att lugna ner sig igen. Jag har också haft mycket sömnparalys sen jag var liten så det är därifrån skräcken i själva insomnandet kommer ifrån, att hamna i det förlamade stadiet och inte kunna väcka sig själv ur det.

någon som har läst flickor med ad/hd, kathleen nadeau? är det nåt att ha?

Det här med kaos i rummet har jag funderat en del över, alltså nu är inte jag så insatt i hur det fungerar med neurotypiska barn för jag känner inte så många sådana särskilt väl om jag ska vara ärlig, men blir det inte kaos i barnrum om inte vuxna ser till att det hålls rent och snyggt?

Mitt rum när jag var liten var ett bombnedslag, min garderob var totalt mayhem där inte gick å hitta nåt. I mina byrålådor låg mat som jag tagit i köket och sen "städat undan" ner i nån byrålåda som blev liggande halvårsvis och möglade (detta när jag gick på mellanstadiet alltså). Är det kaos? Eller helt normalt för att inte mina föräldrar städade i mitt rum?

Skolan funkade inte alls för mig, i lågstadiet hängde jag med hjälpligt och gjorde de uppgifter jag hade lust med, men i mellanstadiet sket det sig totalt. Läxor var jag nästan aldrig medveten om att jag hade. förrän de skulle lämnas in. "Vadå, det har ingen sagt till mig. Jag har inte hört nåt om några läxor!"

Urinprovet som skulle in till skolsyster som mamma sett till att jag gjort blev liggandes i ryggsäcken i månader, likaså ruttnande frukt och annat trevligt. Men inga läxböcker. Är det för att jag var ett "kaosigt" barn eller för att min mamma borde tagit mer ansvar för att saker och ting blev gjorda? Eller både och? Min mamma bar helt garanterat ADD förresten.

Mina föräldrar städade hemma, vad jag menar är att de städade inte längre mitt rum när jag gick på mellanstadiet utan det förväntades jag sköta själv. Likaså att ta hem läxböcker eller att faktiskt lämna sånt i skolan som hade packats ner i ryggsäcken. Däremot har inte mamma städat hemma hos sig själv sen hon skilde sig, men då var jag mycket äldre. 
Min mamma har noll självinsikt med sina svårigheter, och vill inte kännas vid/höra talas om det. Där är jag annorlunda för jag försöker vara medveten och förbättra mig själv så mycket jag kan.

Jag tycker inte att jag är så jätterörig, tänker att det inte är så farligt men andra runt omkring tycker att jag är mer glömsk och slarvig än jag känner själv. Jag kommer liksom inte ihåg sånt, och de får berätta för mig att "du slarvade ju bort den och den och det var jag som fick leta reda på det", och då har jag liksom glömt att det hänt. Det är ingen som vill att jag lånar eller använder deras grejer på jobbet tex och så fattar jag aldrig varför innan de räknar upp allt jag slarvat bort för dem redan  

I mitt förra förhållande blev alltid min pojkvän helt galen när jag frågade var något låg, och tyckte också det var orättvist för han kommer ihåg alla gånger det har varit så innan men det gör inte jag och tror att han kan ha lagt det nånstans lika gärna när det alltid är jag som har slarvat bort det. 

Så jag själv upplever inte det problemet så starkt, även fast det är jättefrustrerande just när jag letar efter nycklarna, busskortet, plånboken, barnens skolböcker, gymnastikpåsen etc så är mitt minne inte så att jag lägger ihop händelserna och ser ett mönster (eller ett problem) förrän någon påpekar det för mig, utan det är bara en serie av enskilda händelser 50 ggr per vecka om du förstår hur jag menar. Och glad ska jag väl kanske vara för det

Jag har problem enligt lista i trådstarten, det mesta där stämmer in men jag tycker ju alltid mitt mest framträdande problem är det jag upplevde senast och har färskast i minnet Men koncentration och organisation, eller brist på, och uppskjutande av saker samt rastlöshet är ett ständigt bekymmer från morgon till kväll.

Ni andra här, jobbar ni eller är sjukskrivna? 

Jag kan tycka att jobbet är hanterbart, även fast det fanns många jobb som inte funkade alls innan jag hittade rätt, men det som är bra med jobbet är att det redan är strukturerat. Jag vet vad jag ska göra, jag har en lista att gå efter. Och visst man tappar saker, får gå flera gånger men folk runtomkring hjälper till och skriver man namn på allt brukar det komma tillrätta igen "du la de här viktiga papprena ute i regnet, så jag tog in dem åt dig". Någon säger oftast till när det är rast eller dags att gå hem. Jobbet ger också en struktur för hela min dag, jag har x antal timmar hemma varje dag. Om jag går upp samma tid varje dag så hinner jag göra samma saker varje morgon innan det är dags att gå för att komma i tid. Hemma har jag x antal timmar och om jag gör samma sak varje dag, sätter igång tvättmaskinen, lagar mat, diskmaskinen, bada barnen, natta, hänga tvätten, sova så får jag gjort det jag ska. Är det helg, eller ledighet av något slag, blir inget gjort eller klart och det blir ganska snart kaos och jag blir jättetrött av att det är rörigt och jag inte vet vad jag ska göra eller när eller någonting. 

Jag har känslig hud, för sömmar och lappar i nacken å sånt och bh tycker jag är jättejobbigt att ha. Det tog lång tid att lära mig ha den på, och den måste verkligen sitta helt perfekt men ändå så känner jag den hela dagen och är precis medveten hela tiden om hur den sitter, får helt panik av axelband som glider ner och sånt Får liksom ont i fingrarna av att röra vid vissa material också. Vissa tyger och obehandlat trä å sånt, går inte. Det är som att det ilar i tänderna, fast i huden. 

Köpte en bok, jag visste att jag hade velat läsa den länge men den var himla dyr å kostade över 300 spänn, å sen några dagar senare kom jag på att vad fan jag har ju redan läst den, lånade den på biblioteket för några månader sedan. Hur glömmer man nåt sånt, jag fattar inte! Och jag som såg fram emot att läsa den, men jag kan inte läsa om sånt jag redan läst en gång.

Här är också ett av barnen som ärvt denna känsligheten, dock inte det av mina barn som har konstaterad adhd. 

Likheterna mellan ADD och ADHD är väl fler än skillnaderna. Jag har hört att det också för vissa kan variera över tid, att i vissa perioder i livet skulle man kunna kvalificera sig för en adhd-diagnos, men i andra delar har man bara symptom på ADD?

Jag hittar fantastiskt bra i skogen, konstigt nog, där det är bara likadana träd åt alla håll. Men i stan, och allra värst inomhus så hittar jag inte alls. Jag kan gå in i en affär å inte hitta ut. Ofta! Eller komma ut på en helt annan sida av huset än den jag gick in i å undra var fan jag är å inte fatta att jag gått ut åt ett annat håll. Däremot har jag aldrig haft problem att hitta utomlands när man reser. Har man kompisar som ska hålla på och kolla kartor å grejer, sånt orkar jag inte med jag bara går och måste jag så frågar jag nån i förbifarten och det går alltid hur lätt och snabbt som helst att komma fram. Mina barn skäller på mig å blir oroliga när de frågar var är vi, eller vart går den här bussen, å jag bara "vet inte". Äsch nånstans kommer vi och det blir säkert jättebra, annars kan man nog åka därifrån igen med. När jag var liten så brukade jag gå rakt ut i skogen och bara gå och gå tills jag var vilse och inte visste vart jag var, och det kittlade så härligt i magen då när jag kom på att jag inte visste hur jag skulle hitta hem. Haha kicksökare eller?