ADD symptom hos vuxna

Oj så olika det är. En vecka efter att min egenremiss kommit in så fick jag en inbokad tid hos kurator. På tisdag så har jag mitt första samtal.

Vad händer sedan? Någon som vet?

Haha det här tog så lång tid att skriva att jag blev utloggad, men nu så..

Hej! Jag har kikat i den här tråden den senaste tiden och följt er litegrann (haha, vad stalker:ish jag känner mig), och ni verkar insatta i ämnet, och vänligt inställda. Får jag stjäla en stund av er tid?

Min syster uppmärksammade mig på att med tanke på vilka svårigheter jag stöter på i vardagen, att jag kanske har ADD/ADHD, för det har hon misstänkt om sig själv också. Så jag har läst på jättemycket och känner igen mig i mycket, särskilt i artiklar och så om specifikt flickor/kvinnor med det.

"Känner igen mig mycket" var väl årets understatement, jag började storböla där jag satt för att det kändes som att NU, nu trillade poletten ner. "plötsligt händer det", lite så :) Här är jag ju!

Att räkna upp allt som stämmer in känns föga användbart, för det är så mycket. Snarare vill jag ta upp det som INTE stämmer.. blir det wierd? Så här..

Min mamma tror inte att jag har det för att jag "var ett så normalt och begåvat barn så, det skulle vi märkt". Och jag håller med om att det skulle dom ju gjort, men nu läser jag att man kan ha det ändå fast man inte är stökig och bråkig och upplevs lite svårlärd (för att man inte kan koncentrera sig, men det märks kanske inte förren senare i skolgången, när mer krav och ansvar kommer, vilket det gjorde för mig i slutet av högstadiet)

Min pojkvän tror inte HELLER att jag har det, för att jag är ju fullkomligt normal och trevlig och artig tjej som inte hänger i ljuskronan om helgerna när han är hos mig, och mina svårigheter och egenheter har ju alla, mer eller mindre, jag är bara lite extra deppig och ängslig. (VEK är vad han menar, den lilla grisen, grrrr >.<)

Det här inlägget kommer bli APlångt, men stay with me pliz!

- INTE uppkäftig och stöddig mot lärare, UTAN tvärtom livrädd för att få skäll och nästan förlamande respekt mot auktoritärer, så..

- INTE pratig på lektionerna och avbryter folk, UTAN räckte aldrig upp handen fast jag kunde, satt och ritade små filurer i böckerna istället och skickade lappar till bordsgrannen, mycket diskret så ingen skulle se. Så vist roade jag mig med annat på sätt som jag aldrig fick skäll för, för att jag ÄR ju begåvad och hann med det jag skulle göra iaf. Men avbryter inte folk nu heller när dom pratar, snarare koncentrerar jag mig väldigt noga på vad dom säger, folk anser mig som en "bra kompis som lyssnar", det tycker jag med för jag intresserar mig ju för deras livsproblem, men och andra sidan kanske det upplevs så för att jag ständigt ställer frågor som "hur menar du då? hur känner du då?" för att jag inte riktigt greppat vad dom sa

- INTE "tokmaja" som ställer mjölken i skafferiet och så, glömmer trosor i badrummet när jag skall få gäster och sånt.
(Antingen så är ju detta ett avgörande(?) symtom som fattas, eller - så är det för att jag är livrädd för att bli generad och göra bort mig, bli skrattad åt, få skäll, känna mig som en idiot. Jag måste tänka aktivt på att "nu skall mjölken ställas undan, den skall till kylskåpet, den skall stå i hyllan, nu är den ställd i hyllan, bra", så det blir sällan "bevismaterial" efter mig, att det faktsikt blir sånna påtagliga fel, men jag måste aktivt koncentrera mig på det jag gör vilket gör att jag KÄNNER mig virrig. Men det kanske inte gills?)

- INTE tappa bort nycklar, mobil, plånbok. UTAN jag har JÄRNKOLL med vart jag har dom för att jag gärna tappat bort dom tidigare, dubbelkollar både en och 4 gånger att jag har dom i fickan, mobilen i väskan, väskan i handen, att jackan är stängd, att jag inte har smutstvätt nånstans. Allt för att inget skall bli tokigt och jag känner mig bortgjord. Det tar också mycket tid, men eftersom jag checkar så ofta och noga så blir det ju inga "bevis" för någon att se som sagt. Dubbelkollar allt så jag är säker på att jag gjorde det, och inte bara tänkte det.

- INTE hyperaktiv så jag skall hitta på en massa äventyr och avancerade projekt hela tiden - UTAN jag gör ganska lite, upplevs nog som ganska slö, för att jag är trött och aldrig får en PAUS från mitt eget huvud. Saker som skall göras skjuts upp tänker "jag hinner de här 7 kapitlerna till tentan om jag pluggar dubbelt så länge imorrn istället, det går la bra" (det gör det inte), utan sätter mig vid datorn och "hyperfokuserar" istället. Researchar, fantiserar, planerar och är allmänt besatt och det är det ända jag kan tänka på och ligger över mig som en KLOSS om jag inte kan pyssla med det. Men det blir liksom inte så mycket verkstad av det..
Sitter och vickar med fötter, pillar i ansiktet och på örhängen, pillar med håret, river små pappertussar, leker med tandpetare stearinljus och så ständigt, men det vet jag inte heller om det är direkt nån som tänker på att jag gör? Det är det ju många som gör, som sagt.

- INTE missa tider - tvärtom är jag vansinnigt tidig så jag blir tvungen att stå och vänta istället. Min mamma brukar skoja när jag var liten att "enda gången hon kom i tid var när hon föddes" för jag kom alltid försent när jag var yngre. Det kan ju vara en överkompensation av mig nu då? Att börja sitta och stirra på klockan en timme i förväg, dubbelkolla allt en miljon gånger, gå lite extra tidigt innan "då kan jag ta det lugn och ändå komma i lagom tid" men några steg utanför dörren så inser jag att "hur länge sen var det jag gick? hur lång tid tar det? gick jag för långsamt i början?" och så älgar jag på som fan och är där 25 min innan bussen går iaf, eller vad det nu gäller. Samma med tandläkartider och sånt, jag missar inte för att det är det enda jag tänker på i flera dar tills att jag skall gå, och kommer dit löljligt tidigt. Och eftersom jag redan har varit på "mötesplats" långt i förväg så är det ju inte heller någon annan som märker att jag har lite omständigt med att passa tid.

ELOGE till alla som läst hela inlägget. Så vad säger ni, yay or nay på ADD/ADHD?
Jag själv tror att jag har det, för alla andra typiska symtom stämmer in på mig till punkt och pricka. Men de jag nämnde nu stämmer inte in lika stereotypiskt jämfört med vad jag läst att ni har skrivit om er själva tidigare, och det är ju ändå ganska kritiska kriterium. Eller stämmer det, så som jag upplevt det, eller faller det på att andra inte märker sånt där på mig?

Skall möta en doktor den 15e om mina koncentrations och motivationssvårigheter, och skulle SÅ mycket uppskatta lite feedback, om det är någon idé att jag nämner ADD/ADHD (och riskerar att bli skrattad åt och klappad på huvudet) eller om jag skall lägga ner den här idén... ?

Tack hjärtat!

Hur har det gått så långt??

Hur många besök ar du haft innan?

Bor du i västra götaland? intressant eftersom där inta var någon väntetid.  

Tack, det var ett bra tips! Ja när han väl ska berätta så liksom glömmer han bort vad han ska säga, kan inte strukturera upp det och beskriva sina problem m.m. Så en lapp var ju ett bra tips! Det ska vi nog ta och skriva ihop en innan måndag. För jag antar att det är detta mötet som avgör om han alls kommer bli utredd.

Tack för era tips till min sambo! Han gillade förslaget att göra en lapp, just för att han själv vet att han kommer låsa sig. Han är nog lite orolig hur han ska få någon annan att förstå. Fast Missfighter hade ju också bra tankar, hmm.

Men bra att de ställer frågor på ett sätt så att sakerna kommer fram ändå då. Kanske hjälper det att vi gör en lapp tillsammans men som han inte tar med sig.

Tack för svaret!
Jag har liksom alltid tyckt att jag är underlig!