Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

Anonym (En till)

Äldre 27 Jan 13:53

#3562

Det jobbigaste är att många har fördomar om Adhd/add, så om man berättar för någon att man ska utredas kan en del säga "Nää men du har väl inte det?!!". Jag var en mobbare när jag var liten, dominant och lite sådär besserwisser. Sen på högstadiet blev jag mer tillbakadragen och blyg. Har också haft en tendens att bli väldigt flamsig på lektionerna och försökte "få med mig" andra. Har en lillasyster som sattes i kö för utredning när hon var 13 år (12 år sedan), men hon satte sig på tvären och vägrade. Hon klarar sig bättre idag men helt klart har hon Adhd hon med. Likaså min morfar & morbror, ingen tvekan där trots avsaknad av utredning och diagnos. Pga detta har jag nog alltid funderat på om jag själv har det, men varje person (psykologer mm) jag tagit upp det med har avfärdat det. Men nu när jag har riktiga problem så blir det så mycket tydligare att det inte går att sopa under mattan längre. Läste i tidningen idag att Linda Thelenius (fd Rosing) har fått diagnos ADHD. Det kunde jag ha berättat för länge sedan mammamia78: visst har du skrivit i ett adhd-forum också? Tycker att jag känner igen din historia. Jag hoppas i alla fall att du och din dotter får komma på utredning snart! Själv fick jag gå före i kön (tror jag), har bara tagit 1,5 mån från att remissen skickats. Är så glad för det!

Stövelkatten

Äldre 27 Jan 14:33

#3563

mammamia78 skrev 2012-01-27 11:58:54 följande:

Jag var inte direkt speedad hemma men det var bara där mina vredesutbrott kom fram och mamma fick ta skit för saker hon inte hade gjort nåt för o förtjäna. Jag vågade ta ut allt jag la på mig från andra bär jag var hemma med mamma. Visste ju att hon finns där oavsett hur jag beter mig och det var ju en slags trygghet det med. Har ju alltid känt att jag måste vara alla andra till lags hela tiden så jag uppförde mig alltid så väl i skolan, hade dock svårt o vänta på min tur o ville alltid vara först i kön.
Var inte den som sa ifrån om jag blev illa behandlad

Uh, känner igen det där med att ta ut allt på mamma! Fy så dåligt samvete jag haft många gånger...

mojomeravdetgoda.blogspot.com/

Lindaskrinda

Äldre 27 Jan 14:39

#3564

Hej!

Jag fick ju diagnosen ADD för lite mer än ett år sedan, det var skönt att få det på papper men jag hade aldrig föreställt mig att det var så svårt att förstå´mentalt att jag har något som klassas som en funktionsnedsättning. jag har läst massor om add och känner igen mig i allt MEN mentalt kan jag inte förlika mig med det. Jag har alltid fått höra om du kämpar försvinner dina problem, du kan inte låta dig ryckas med av dina känslor, nu känns det som om allt är en stor lögn som jag strävat efter. Jag har strävat efter något som är möjligt för andra men som är en omöjlighet för mig. Nu har jag inte enbart add, utan återkommande depp som ev kan vara bipolär sjukdom. Men HALLÅ! det skulle inte bli så här ju, jag hade planerat för ett annat liv. Det var ju JAG som skulle vårda och stötta patienter det var inte jag som skulle bli vårdad. Känner mig grundlurad av mitt eget liv.

Idag var första gången min arbetsterapeut fick mig att säga orden, att jag inte accepterat. Han har försökt hjälpa mig i ett år nu men utan större resultat. Nu förstår jag ju varför, jag har hela tiden förträngt att min diagnos begränsar mig i vissa delar av livet. Självklart är ju livet inte över men jag måste acceptera att jag inte kan gå samma väg som alla andra, jag måste klara av alla påtryckningar från omvärlden och stå för att jag fungerar på ett annat sätt.

Ja jag SKÄMS, jag trodde ju att jag kunde ge mina barn en frisk mamma som fixar allt, en bullmamma som är glad och pigg. NU är jag en mamma med bristande ork, en mamma som kämpar sig igenom varje dag, en mamma som helt enkelt inte fixar livet.

Min enda önskan just nu är att mentalt förstå att detta är min lott i livet, jag kan inte sudda ut det hur mycket jag än blundar. Det är dags att jag finner MIN väg.. men hur lätt är det?

Stövelkatten

Äldre 27 Jan 14:49

#3565

Lindaskrinda skrev 2012-01-27 14:39:17 följande:

Hej!

Jag fick ju diagnosen ADD för lite mer än ett år sedan, det var skönt att få det på papper men jag hade aldrig föreställt mig att det var så svårt att förstå´mentalt att jag har något som klassas som en funktionsnedsättning. jag har läst massor om add och känner igen mig i allt MEN mentalt kan jag inte förlika mig med det. Jag har alltid fått höra om du kämpar försvinner dina problem, du kan inte låta dig ryckas med av dina känslor, nu känns det som om allt är en stor lögn som jag strävat efter. Jag har strävat efter något som är möjligt för andra men som är en omöjlighet för mig. Nu har jag inte enbart add, utan återkommande depp som ev kan vara bipolär sjukdom. Men HALLÅ! det skulle inte bli så här ju, jag hade planerat för ett annat liv. Det var ju JAG som skulle vårda och stötta patienter det var inte jag som skulle bli vårdad. Känner mig grundlurad av mitt eget liv.

Idag var första gången min arbetsterapeut fick mig att säga orden, att jag inte accepterat. Han har försökt hjälpa mig i ett år nu men utan större resultat. Nu förstår jag ju varför, jag har hela tiden förträngt att min diagnos begränsar mig i vissa delar av livet. Självklart är ju livet inte över men jag måste acceptera att jag inte kan gå samma väg som alla andra, jag måste klara av alla påtryckningar från omvärlden och stå för att jag fungerar på ett annat sätt.

Ja jag SKÄMS, jag trodde ju att jag kunde ge mina barn en frisk mamma som fixar allt, en bullmamma som är glad och pigg. NU är jag en mamma med bristande ork, en mamma som kämpar sig igenom varje dag, en mamma som helt enkelt inte fixar livet.

Min enda önskan just nu är att mentalt förstå att detta är min lott i livet, jag kan inte sudda ut det hur mycket jag än blundar. Det är dags att jag finner MIN väg.. men hur lätt är det?

Åh... ditt inlägg var ett stort wake up-call... Sitter med en klump i halsen nu. Jag kanske kan förlika mig med detta, men kan min sambo det? Han verkar mer inne på att jag måste göra något så att jag blir "bra".

mojomeravdetgoda.blogspot.com/

Lindaskrinda

Äldre 27 Jan 14:58

#3566

Stövelkatten skrev 2012-01-27 14:49:04 följande:

Åh... ditt inlägg var ett stort wake up-call... Sitter med en klump i halsen nu. Jag kanske kan förlika mig med detta, men kan min sambo det? Han verkar mer inne på att jag måste göra något så att jag blir "bra".

Ja om man levde själv på denna planet skulle jag nog kunna tänka "skit samma", men nu ska man vara som alla andra och är man inte det, ja då är man lat eller handikappad på nåt sätt. Jag kan inte sätta mig i något av de facken trodde jag, men kanske tillhör jag de som har svårigheter, kanske är min väg begränsad. Men jag VILL inte, önskar man kunde spola tillbaka och börja om, börja om utan symptom , börja om och gå samma väg som alla andra. Detta är ju en omöjlighet, jag måste finna min väg, men det gör så ONT

mammamia78

Äldre 27 Jan 15:01

#3567

Anonym (En till) skrev 2012-01-27 13:53:36 följande:

Det jobbigaste är att många har fördomar om Adhd/add, så om man berättar för någon att man ska utredas kan en del säga "Nää men du har väl inte det?!!". Jag var en mobbare när jag var liten, dominant och lite sådär besserwisser. Sen på högstadiet blev jag mer tillbakadragen och blyg. Har också haft en tendens att bli väldigt flamsig på lektionerna och försökte "få med mig" andra. Har en lillasyster som sattes i kö för utredning när hon var 13 år (12 år sedan), men hon satte sig på tvären och vägrade. Hon klarar sig bättre idag men helt klart har hon Adhd hon med. Likaså min morfar & morbror, ingen tvekan där trots avsaknad av utredning och diagnos. Pga detta har jag nog alltid funderat på om jag själv har det, men varje person (psykologer mm) jag tagit upp det med har avfärdat det. Men nu när jag har riktiga problem så blir det så mycket tydligare att det inte går att sopa under mattan längre. Läste i tidningen idag att Linda Thelenius (fd Rosing) har fått diagnos ADHD. Det kunde jag ha berättat för länge sedan

mammamia78: visst har du skrivit i ett adhd-forum också? Tycker att jag känner igen din historia. Jag hoppas i alla fall att du och din dotter får komma på utredning snart! Själv fick jag gå före i kön (tror jag), har bara tagit 1,5 mån från att remissen skickats. Är så glad för det!

Ja jag har skrivit överallt typ

Jag har ju inte funderat alls över om jag skulle ha detta förut innan det kom fram att dottern nog har det och någon sa kolla om ADHD för vuxna så då gjorde jag det och det var som om nån skrev om MIG satte ord på allt jag kände osv..

När jag var 11 skilde sig mina föräldrar och jag bodde med mamma, umgicks inte så mkt med pappa alls, hälsade på han lite då o då men det var aldrig nån varannan vecka eller helg eller nå sånt, jag ville inte det själv heller. Har hört sen att jag är så otroligt lik pappa både utseendemässigt och i sättet och när jag o mamma bråkar så säger hon det alltid, vi bråkar väl på samma sätt jag o pappa iom våra diagnoser eller ja vi har inte fått några diagnoser ännu, pappa har aldrig fått det och lär aldrig få det heller iaf inte på papper så att säga. Har alltid känt mig annorlunda mot andra men inte kunnat sätta fingret på vad och liksom bara försökt acceptera att såhär är jag och så är det med det liksom. Har aldrig hört talas om detta under uppväxten direkt, nånting i förbifarten om att mina brorsöner hade det fick jag väl höra men min halvbror är drygt 20 år äldre än mig så vi har aldrig levt ihop och aldrig haft den typen av kontakt som man kanske har med syskon. Jag har en halvsyster på mammas sida också som jag däremot har växt upp med men jag känner att hon är så otroligt annorlunda mot mig och ingen jag skulle umgås med som vän om jag träffat henne och vi inte var släkt. Som natt och dag och mamma har ju inte nån diagnos heller vad jag vet om. Men nu först när jag blivit vuxen så har jag fått veta en del om hur pappa nog har en asperger diagnos också och att min bror har det osv.. jag har inte vetat ett skit när jag växte upp vilket har fått mig på många fel vägar i livet och det har varit lönlöst o försöka råda mig nåt för jag har gjort som JAG ville iaf hela tiden.

Så mkt som jag skulle kunna skriva här men om jag inte slutar nu så kommer jag aldrig komma iväg till tvättstugan och hänga kläderna på tork

Känns iaf bra att äntligen börja få veta vad det beror på att man mår som man mår och varför man inte klarat göra si eller så i livet liksom.

malinwallbenlamine.blogspot.com/

Anonym (En till)

Äldre 27 Jan 20:03

#3568

Ni tjejer här; hur klarade ni er i skolan? Låg och mellanstadiet klarade jag utan problem. Jag låg till och mer i framkant och hade lite problem med att hejda mig. Ville liksom göra allt före alla andra och visa hur bra jag var. Eller nåt sånt. Mellanstadiet var jag medel eller strax under. Gymnasiet var jobbigt och jag var nog en av de sämsta i klassen. Jag har alltid haft en förmåga att lära mig saker snabbt, men allt som kräver att man måste läsa långa texter och "förstå" har aldrig fastnat på mig. Jag hade bra betyg i naturämnen och språk då de är logiska men sånt som samhällskunskap och historia har jag haft stora problem med. Det värsta var kanske när man blev tvingad att läsa en bok man inte hade valt själv. Jag läste dem aldrig. MEN, jag älskar som många andra här att läsa böcker. OM jag har valt den själv vill säga =)

Minifer

Äldre 27 Jan 20:19

#3569

Anonym (En till) skrev 2012-01-27 20:03:32 följande:

Ni tjejer här; hur klarade ni er i skolan? Låg och mellanstadiet klarade jag utan problem. Jag låg till och mer i framkant och hade lite problem med att hejda mig. Ville liksom göra allt före alla andra och visa hur bra jag var. Eller nåt sånt. Mellanstadiet var jag medel eller strax under. Gymnasiet var jobbigt och jag var nog en av de sämsta i klassen. Jag har alltid haft en förmåga att lära mig saker snabbt, men allt som kräver att man måste läsa långa texter och "förstå" har aldrig fastnat på mig. Jag hade bra betyg i naturämnen och språk då de är logiska men sånt som samhällskunskap och historia har jag haft stora problem med. Det värsta var kanske när man blev tvingad att läsa en bok man inte hade valt själv. Jag läste dem aldrig. MEN, jag älskar som många andra här att läsa böcker. OM jag har valt den själv vill säga =)

ja, rätt ordagrant precis som du :). Plus att jag fick femmor i alla kreativa ämnen. Samhällskunskap, buääääk.... Gick ok i högstadiet , men gymnasiet gick inte alls.

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

Anonym (Clara)

Äldre 28 Jan 03:55

#3570

Lindaskrinda skrev 2012-01-27 14:39:17 följande:

Hej!

Jag fick ju diagnosen ADD för lite mer än ett år sedan, det var skönt att få det på papper men jag hade aldrig föreställt mig att det var så svårt att förstå´mentalt att jag har något som klassas som en funktionsnedsättning. jag har läst massor om add och känner igen mig i allt MEN mentalt kan jag inte förlika mig med det. Jag har alltid fått höra om du kämpar försvinner dina problem, du kan inte låta dig ryckas med av dina känslor, nu känns det som om allt är en stor lögn som jag strävat efter. Jag har strävat efter något som är möjligt för andra men som är en omöjlighet för mig. Nu har jag inte enbart add, utan återkommande depp som ev kan vara bipolär sjukdom. Men HALLÅ! det skulle inte bli så här ju, jag hade planerat för ett annat liv. Det var ju JAG som skulle vårda och stötta patienter det var inte jag som skulle bli vårdad. Känner mig grundlurad av mitt eget liv.

Idag var första gången min arbetsterapeut fick mig att säga orden, att jag inte accepterat. Han har försökt hjälpa mig i ett år nu men utan större resultat. Nu förstår jag ju varför, jag har hela tiden förträngt att min diagnos begränsar mig i vissa delar av livet. Självklart är ju livet inte över men jag måste acceptera att jag inte kan gå samma väg som alla andra, jag måste klara av alla påtryckningar från omvärlden och stå för att jag fungerar på ett annat sätt.

Ja jag SKÄMS, jag trodde ju att jag kunde ge mina barn en frisk mamma som fixar allt, en bullmamma som är glad och pigg. NU är jag en mamma med bristande ork, en mamma som kämpar sig igenom varje dag, en mamma som helt enkelt inte fixar livet.

Min enda önskan just nu är att mentalt förstå att detta är min lott i livet, jag kan inte sudda ut det hur mycket jag än blundar. Det är dags att jag finner MIN väg.. men hur lätt är det?

Känner PRECIS som dig.. har haft min diagnos i ett år.. Känner mig som i ett fängelse.
Jag tar mkt hjälp och stöd av likasinnade på en grupp på facebook.. Jag brukar inte gilla facebook men här har jag fått så bra hjälp. Den är sluten för att inte ens vänner ska se vad som står eller vad gruppen handlar om.. Men kolla in där om du behöver hjälp/stöd.

www.facebook.com/groups/336955269658533/

Anonym (Clara)

Äldre 28 Jan 03:57

#3571

Detta med add känns som att få en dödsdom många gånger... ha diagnoser som man kan jobba med och bli av med är en sak.. Men att vara "sönder" för alltid är en helt annan. Vet inte hur jag någonsin kan acceptera det.

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL