ADD symptom hos vuxna

Jag upptäckt ett par rastlöshetssymtom hos mig själv som jag undrar om det är fler som "lider" av.
Bl.a när jag äter så kan jag inte sitta rakt upp och ner och bara äta. Om jag inte har middagssällskap så att jag kan samtala mig igenom det tråkiga (som jag tycker det är att äta), måste jag äta framför tvn, vid datorn eller läsa en tidning samtidigt.

När jag går på toa kan jag inte bara sitta. Nr 1 eller 2 spelar ingen roll. Då ska det bytas toarulle, slänga den gamla, plocka upp något skräp samtidigt som jag sitter på toan. Att kissa tar vad? en 5-10 sek, men det spelar ingen roll, jag MÅSTE göra något annat under tiden. 

När jag borstar tänderna kan jag samtidigt ta fram en pincett och plocka ögonbrynen. Det blir inte bra men eftersom jag finner det så tråkigt att bara stå där och borsta tänderna måste jag göra något annat. Ibland springer jag runt i huset och plockstädar lite under tiden som jag borstar tänderna. 

Och precis när jag satt mig till bords, när jag sätter mig på toaletten eller när jag börjar borsta tänderna drar min hjärna igång, söker och scannar efter något i närheten, något mer att göra för att döva tristessen. Tankarna far runt i 180, "måste göra något, måste hitta något NU, tråkigt, tråkigt"  

Och igår när jag skulle gå gå och lägga mig kom jag på att jag inte har någon intressant bok att läsa längre. Jag läser annars flera böcker parallelt med varandra men nu är alltså alla utlästa. Jag fick nästan som panik. Det är en omöjlighet för mig att bara krypa i säng och göra ingenting. Jag måste läsa eller se på film innan, något som dövar hjärnan ordentligt, så att jag sedan somnar av ren utmattning. Datorn hade jag precis stängt av och orkade inte starta den igen så det slutade med att jag låg i sängen och knappade på min mobil i drygt två timmar och tydligen hade det väckt och stört sambon men han hade inte bemödat sig med att säga något i natt, han vet ju dessutom om mina problem. 

Så det här med simultankapaciteten, att inte kunna göra flera saker samtidigt... jag ser inte skillnaden riktigt. Jag MÅSTE göra flera saker samtidigt, kan inte göra en sak i taget lugnt och metodiskt. Är det simultankapacitet? För å andra sidan klarar jag ju inte av när det är mycket eller för många intryck på en och samma gång, eller om ljudnivån där jag befinner mig är för hög, jag blir ångestfylld och reagerar med ilska då för det känns som om alla intryck håller på att ta över båda min kropp och mitt huvud. 

Jag tror jag håller på att sjunka neråt igen. Det började redan lite sent igår natt och idag har jag (som under mina bra perioder är Dr Jekyll och Mr Hyde) BARA varit Mr Hyde. Jag har varit tvungen att ha så nedsläckt omkring mig som möjligt för ljuset från lamporna har gjort ont i ögonen idag. Minsta ljud har stört mig. Ungarnas skrik, sambons klampande steg när han går, tvn. Jag började göra marsipanfigurer med äldsta dottern men hann knappt börja förrän jag kände mig uttråkad, blev sedan irriterad och slängde ifrån mig marsipanen vilket sambon såg och gav mig en blick och suckade högt.

Så.... idag har varit en sådan dag då jag verkligen lidit av mina tillkortakommanden, då jag känt mig som en urusel sambo och mamma (jag gick inte upp förrän runt kl 13), har inte orkat lyfta ett finger, inte orkat leka eller vara med barnen utan har bara velat stänga in mig i ett tyst och mörkt rum. Men en sådan plats finns inte här, åtminstone inte när ungarna är vakna. Jag skrikit, svurit, haft ångest och panikkänslor. Jag hatar dessa dagar. Jag hatar mig själv dessa dagar. Och om det är ADHD jag har så hatar jag den också. Vad det än är så är det jävligt jobbigt att inte bara kunna fungera som normalt folk. 
"Har du tagit din medicin?" undrade sambon när jag låg utslagen på soffan tidigare idag. Som om det skulle spela någon roll? Sertralinet hjälper ju inte ett skit mot mina ADHD-tendenser, mot min irritation, ljud och ljuskänslighet. Nä, dom dåliga perioderna suger verkligen. SUGER!        

Jag har upptäckt ytterligare en grej med mig själv som jag tror kan vara ADHD-relaterat.

Låt säga att jag ska få övernattande gäster och jag vet om detta minst en månad i förväg. När jag får veta börjar jag i huvudet planera och organisera hur jag ska städa och kanske möblera, ja kanske t.o.m inhandla något tills gästerna kommer. Allt för att mina gäster ska få det så bra som möjligt när de kommer. Jag går ut stort (i tanken) och jag tänker att allt måste vara perfekt!

Men så...

dagen innan gästerna ska anlända har jag varken städat, varit och handlat något eller ens förberett för mina gäster. Jag inser att jag inte kommer att hinna allt det där jag hade tänkt från början men istället för att skynda mig och i alla fall försöka fixa saker och ting börjar jag ta bort ide´efter ide´. Som om jag hittar på ursäkter inför mig själv för att slippa göra allt det där. Jag som tidigare tänk att det är ett måste för gästerna att få sova i varsitt rum börjar nu överväga att låta dom ligga på soffan istället. Jag hade tidigare som krav på mig själv att ha dammsugit, putsat fönster, tvättat all tvätt, diskat, handlat etc men nu, när tiden är knapp, är allt det där plötsligt inte lika viktigt. Äh, huvudsaken är att jag hinner dammsuga, tänker jag. Resten fuskar jag med. Tvätten göms lite diskret någonstans, fönstrena skiter jag i (kan alltid skylla på ungarna sen om nån skulle anmärka på något), och handla? äsch, det hinner jag göra sen.

Känner någon igen sig i detta?

Jag funderar lite på en sak.....

Jag har märkt att jag blir skittrött av att äta sötsaker (godis mm) brukar det inte vara tvärtom?
Min minsting flyger i taket och far omkring som ett jehu om han äter godis.
Hur är det för er andra?

Jag anser också att inlägget i fråga kan tolkas olika. Men rent lagligt så är det så att det inte är en rättighet att bli utredd bara av nyfikenhet, eftersom Hälso- och sjukvårdslagen inte innehåller anvisningar om sådana rättigheter, medan Socialtjänstlagen innehåller lagstadgade rättigheter när det gäller att få hjälp om man har betydliga svårigheter i sitt liv, exempelvis.

Jag tror inte att NÅGON skulle söka sig till en sådanhär tråd, om det inte var för att man HAR adekvata problem i sin vardag p.g.a denna problematik.

Så som sagt, det går att tolka olika.

Min ADD medicin heter Medikinet, innehåller Amfetamin.
Men det är INTE ren Amfetamin, utan en molekyl av det som har böjts flera gånger.
Så tar du lite för mycket av din medicin en dag så blir du INTE hög, utan man kan känna ett litet obehag..
Och väljer du att avsluta din medicinering efter en lång tid får du INGEN abstinens som du hade fått om du hade knarkat amfetamin.

Måste inte läkaren söka licens för att få skriva ut det? Har för mig det... fungerar det bra? Har du provat många sorter innan? Isåfall vad märkte du för skillnad?

Har man adhd/add så blir man inte hög på medicinen. Möjligtvis om man äter kopiösa mängder, men det är ju dumt för då har man ingenting resten av tiden.

Var hos psykologen idag, träffade läkaren. Vi pratade lite om AQ-självskattningen jag gjorde och lite om concertan. Även om mitt specialintresse, psykologi och personlighetsstörningar. Wiho! Jag fick veta att jag har en preliminär diagnos, AS, just nu, men han visste inte hur vi skulle gå vidare utan det var neuropsykologen som skulle bestämma det, någonting. Förstod inte riktigt. Fick iallafall concerta på recept nu eftersom jag är uppe i högsta rekommenderade dos, och fick atarax i samma veva. Ska ner på apoteket idag. Det känns bra att jag äntligen fått någonting mot ångesten, har varit väldigt jobbigt nu sista tiden. I morgon börjar skolan och jag är lite orolig för hur jag ska komma upp i morgon men jag hoppas att det ska gå bra och att första lektionen inte är alltför tidig så jag kan vänja mig lite innan det är dags att gå upp sex igen. Lite update bara, ni vet vem jag är.