
-
Från nacken?Anonym (oj) skrev 2011-01-21 19:53:37 följande:Ja, det är jättevanligt.
-
Någon här som har eller tror sig ha endometrios?Anonym (oj) skrev 2011-01-21 20:01:25 följande:Just nacken vet jag iofs inte, men strupen känner jag väl igen mig i. Sen har jag knarrande nacke, öron och käkar så det är lite svårt att avgöra vart allt oljud kommer ifrån.
-
Ja men du, jag säger bara en enda sak.TjockKatt skrev 2011-01-21 20:06:52 följande:Jag får alltid så.
Googla "chiari". -
Chiari + valfri diagnos man finner intressant, gärna autoimmuna sådana...
Jag vill ha en hjärnröntgen. -
Okej, jag ska nog förtydliga eftersom sambandet inte är så kristallklart ens när man googlar!TjockKatt skrev 2011-01-21 20:13:44 följande:Jag googlade, men förstår inte riktigt vad du menar att jag ska förstå?
Jag kanske hittar fel sidor?
Men Chiari Malformation / Liquid sound / "fizzing sound in neck"
Men kanske ännu mer intressant "syringomyelia" + ADHD eller Autism eller Aspergers ångest eller Endometrios eller Fibromyalgi eller IBS eller kissa på sig eller ångest eller smärta eller övervikt eller sockersug eller allergier eller vad fan som helst som är fel på en!
(Fast kanske främst på engelska då.)
-
Alltså, det roliga är liksom att jag satt här och tänkte "hmm, undrar om man kan hitta nåt om det där konstiga ljudet i nacken som jag haft hela livet nu då, sist fanns inget på google...". Men nehepp, inget resultat. Vad kan det tänkas heta på engelska då? Hmmm... "Bubbling sound in neck?". En timme senare hade jag hittat en hel del väldigt intressanta samband... "Noone believs me, doctors lauch at me, people say I'm crazy when I try to explan" ...
Jag hade inte ens en TANKE på att det fanns något samband mellan det ljudet och ALLA mina besvär! -
Nu har jag dock ytterligare en teori, nämligen något som tydligen kallas "bruit" på engelska, som istället handlar om en ljudsensation som uppstår när blod åker igenom artärer och vener. I nacken tyder det på hjärtsjukdom.
Alltså, seriöst, varför i helvete ska det vara så svårt att bara undersöka folk ordentligt redan från början? -
Jag snurrade in på att söka på vad det är som låter i min nacke!strulmaja skrev 2011-01-21 22:19:54 följande:Jag hänger inte med alls. Vad gör du för nått?
Sen blev jag så till mig att jag inte ens kunde förklara vad fan jag var så lyrisk över!
Nej nej, alltså! Jag vet att jag är fysiskt sjuk. Jag menar bara att jag just nu är inne i min autism, klarsynt som fan och löser all världens gåtor!Anonym (oj) skrev 2011-01-21 22:20:17 följande:Men, nu vill jag bara kolla så jag förstår dig rätt här.
Är du rädd att du är sjuk, alltså fysiskt akut sjuk? Jag såg att du skrev något om endometrios också, mår du dåligt fysiskt så du är rädd att det är allvarligt?? Är det något vi kan göra för att hjälpa?
Nej, men allvarligt, jag blev helt enkelt så till mig av att hitta att det faktiskt fanns några som förstod vad det är för ljud jag pratar om. När jag sedan letade vidare så hittade jag flera intressanta kopplingar mellan orsaken till detta läte av vätskeflöde i nacken, och jag blev alldeles uppslukad.
Att jag sedan på köpet hade funnit det extremt bra att hitta klara belägg för att få en ordentlig och påkostad helkroppsscanning skadar ju inte, eftersom fysiska besvär tydligen är accepterade medan psykiska inte är det, när faktum är att alla besvär ha enorm fysisk förankring. Det jag hittade när jag sökte gjorde att jag gick lite väl upp i varv.
Jag är dock fortfarande nyfiken på vilka som verkligen, verkligen vet vad jag menar med det där ljudet i nacken... -
Haha, ja, fast jag fattar inte riktigt hur du menar att det känns, men allt är ju subjektivt!Anonym (oj) skrev 2011-01-21 22:52:45 följande:Jag kan faktiskt dra mig till minnes att jag har haft en konstig form av knastrade i nacken.
Det känns ungefär som att nån krossar cornflakes och sen häller på vatte längs mitten av nacken upp mot håret.Skumt va...
Alltså, vår problematik är helt enkelt jävligt intressant att jämföra med adekvata fysiska besvär. Orsak och verkan. Ofta handlar allt om hur man bemöts och diagnosticeras och bedöms från allra första början.
Panikångest kan vara TIA.
Hjärt/kärlsjukdomar kan orsaka/ha orsakat syrebrister som ger oss våra problem.
Våra överkänsliga totalsabbade nerver har kanske skadats av chock, skador i märg, missbildningar eller infektioner.
Skadat nervsystem ger upphov till autoimmuna sjukdomar. De behandlas (hos de som har tur, rätt kön, föds i rätt socioekonomiska status, har kapital) som fysiska. Fast det förstås, vår autoimmunitet har skyllts på vårt psyke och därmed är vi inte bara autoimmuna fysiskt utan även psykiskt, vilket förvärrar det ännu mer.
Alltså, jag kan fortsätta i tjugo evigheter, poängen är att det är helt sjukt hur samma grundproblem blir till helt olika diagnoser... När det ofta är EXAKT SAMMA SAK som är grunden. Att människor som egentligen var precis likadana från början, utvecklas så extremt olika beroende på yttre omständigheter.
När jag då, som ikväll, hittar så galet många konkreta exempel och samband som styrker min tes så blir jag helt jävla galet upprymd och arg på samma gång.
De man inte vill bekosta adekvat vård och utredning diagnosticerar man med valfri stigmatiserad diagnos som lägger fokus på denne människas brister. Där fortsätter de utplåna sig själva och trampas på. Hos dem beror alla symptom på svaghet, lathet, dumhet och övriga attrubitioner. Allt är deras eget fel/vårt eget fel. De ska medicineras med psykofarmaka och behandlas genom att praaaaataaaaaaaa, för alla problem ligger ju i deras huvuden! Dessa människor dör tidigare också, och det är såklart för att de är så svaga och väljer att leva på ett så omoraliskt och ansvarslöst sätt.
De som är finare och högre upp i hierarkin får adekvata utredningar, mediciner för de faktiska fysiska åkommorna, samt operationer. Då beror yrsel, huvudvärk och nedstämdhet på nån hjärtsjukdom eller en tumöööööööör, ja DÅ ska de fina maskinerna fram! Dessa människor utreds och får ligga inne och behandlas. "Det var ingen tumör, men det var ju tur att vi tittade efter, nu när du sa att du kände dig lite dålig! Vi bokar in ett återbesök snart för att vara på den säkra sidan. Nu får du ligga över här ett par dagar så du kan hämta dig."
Det är helt, helt, helt, helt, helt jävla sjukt.
Jag accepterar det helt enkelt inte. Och att "det forskas om orsaker till ADHD/Autism"? Hell fucking jävla NO att det gör, för att göra det vore förbannat jävla enkelt. Det är bara att utföra adekvata medicinska utredningar på oss här, så hade nog många frågor besvarats ganska så snabbt.
Forskare ÄR inte så jävla tröga. Det är bara kapitalister som är det. -
Och inte att förglömma, dricker man alkohol för att man har ont så är man alkoholist. Då är eventuella smärtor även orsakade av just alkoholkonsumtionen. Då ska man bara sluta dricka alkohol, så slutar det göra ont och övriga kroppsfunktioner börjar även de fungera rätt. Gör de inte det så är det för att man varit så svag och dum att man druckit alkohol.
Undersöker om man har adekvata medicinska problem gör man inte förrän det är försent. "Oj, du har cancer. Det är för att du druckit alkohol."
Helt jävla galet... Resonemanget ovan går att applicera på all sorts icke accepterad självmedicinering för all sorts adekvat men outredd fysisk problematik. -
Nej, jag tror inte att det är enkelt. Men jag tror heller inte att alla som ger uttryck för samma symptom har samma grundproblem. Jag tycker att det känns otryggt att så mycket makt ligger i händerna på en vårdkedja som är så uppenbart inkompetent, inkonsekvent och godtycklig i sina bedömningar och att det dessutom helt saknas andra verktyg än just dessa tolkningar för att fastställa orsak och verkan.strulmaja skrev 2011-01-21 23:57:09 följande:Jag förstår vad det är du skriver, vad och hur du menar.
Det jag däremot ställer mig tveksam till är om det verkligen är såhär "enkelt"?
Hade inte forskarna kommit fram till att ADHD bl.a beroedde på "trasiga" gener?
Jag tycker att vissa medicinska utredningar borde vara standard. Det finns inget hållbart argument mot att de inte skulle vara det, innan man sätter in medicinering.
Detsamma omvänt, om man söker vård för att man har ont i magen, så ska man kunna lita på en läkares bedömning. Men man ska inte kunna gå dit och kvida sig till starka smärtstillande utan att först undersökas, och man ska inte nekas undersökning med argument som "du är ju kvinna", "det är psykiskt" eller "du får väl äta nyttigare".
Det jag menar är väl att jag inte kan förstå att inte fler är kritiska till detta. Jag förstår inte hur man kan sitta som "professionell" i vårdkedjan och göra bedömningar på människor utan att tycka att det borde till bättre metoder. Jag kan inte förstå att inte fler kämpar för att få det att gå i rätt riktning. Jag fattar det helt enkelt inte, jag förstår inte hur människor kan vara så jävla dumma att de tror sig kunna bedöma en annan människa genom att ställa några frågor och jag kan verkligen inte lita på "professionella" som inte ens ger minsta antydan till att KRÄVA mer för sina klienter. -
Jag känner mig nästan bakis som suttit här och babblat efter en kväll av googlesymptomletarmani!
-
Nej, jag tycker inte att du kommer ifrån ämnet.strulmaja skrev 2011-01-22 12:29:20 följande:Jag håller med dig helt och hållet. Man borde ha någon slags medicinsk utredning och undersökning som standard. Undrar hur många verkliga fysiska åkommor som blir bortviftade som enbart psykosomatiska och medicinceras med te.x antidepressiva? Och nu kanske jag kommer ifrån ämnet....
Men en sak, som tydligen ses som "lite" av ett problem (om jag ska tro läkaren jag besökte) är gruppen "De inbillningssjuka", alltså de som lider av hypokondri. Denna grupp tar mycket tid, plats, energi och framförallt pengar. Hur ska man göra med denna grupp? Ska man erbjuda och ge dom en medicinsk utredning och grundlig undersökning varje gång de kommer med sina symtomlistor? Ska man remittera dom vidare till psykvården? Om ja, kommer de ens att tacka ja till att få psykiatrisk hjälp? Antagligen inte. Så hur ska man sålla och bedöma i dessa situationer? Går det att följa en mall? Hur kan man göra så att det blir rättvist för alla? Är det ens möjligt?
Jag tycker att alla borde få en helkroppsgenomgång på alla sätt möjliga flera gånger i livet. Och jag tycker inte att någon ska diagnosticeras som hypokondriker innan de har fått en undersökning. Många hypokondriker skulle förmodligen även må bättre av att 1) Tas på allvar, 2) Känna trygghet i att det inte finns några STORA medicinska verkliga problem, och 3) Känna trygghet i att de kommer att bli tagna på allvar om de skulle må dåligt framöver, och 4) Faktiskt få adekvat vård OM det hittas något.
Jag ser det snarare som en investering i folkhälsan. -
Vet du vad? Om man då verkligen HAR gjort en ordentlig genomgång, så tror jag nästan att dessa människor skulle gynnas av att "luras" att de faktiskt har en sjukdom, och behandlas därefter. Med värdighet. Ett stort problem för dessa människor tror jag är överbelastning på nerverna, och jag tror att det skulle lättas av trygghet i att någon i stort sett säger "Du lider av bla bla bla bla bla, och det är inte konstigt att du mår som du gör, men det kan behandlas och då ska vi göra såhär och såhär, och givetvis följa upp". Förstår du hur jag menar?strulmaja skrev 2011-01-22 13:13:18 följande:Jag håller med. Och visst är det en investering.
Det svåra är ju att en hypokondriker inte är medveten om att hon/han inbillar sig och att problemet snarare är psykiskt än fysiskt. (Nu menar jag de som faktiskt är inbillningssjuka, inte de som är sjuka men som inte tas på allvar). De känner ingen trygghet förrän läkaren hittat något fysiskt fel på dom och om det inte finns något fysiskt fel (för att de inbillar sig), hur går man vidare då? Hypokondrikern kommer ju att fortsätta söka hjälp för sina (inbillade) åkommor, fortsätta "belasta" sjukvården.
Faktiskt!Både för att denna person ska ha något konkret att "skylla" på, både när det gäller att förklara det för sig själv och även andra.
Om man hittar något, även om det är "påhittat", så kan det även "botas".
Kanske. -
Njae, jag anser att problemet är att de inte får en ordentlig genomgång från allra första början. Det ska inte vara upp till den enskilde patienten att lägga fram den diagnos de själva temporärt fått på hjärnan, och få den saken undersökt och skickas hem med en klapp på huvudet, eftersom många tillstånd är mer komplexa än så. Jag menar, jag kan ta hinten om att jag skulle vara hypokondriker, men problemet kvarstår - vården är kontraproduktiv, både när det gäller kompetens och resurser. Allra viktigast, och egentligen enklast, är egentligen bemötandet inom vården generellt.Anonym (oj) skrev 2011-01-22 14:15:56 följande:Jag håller med på sätt och vis, men det stora problemet är att när den hypokondriske väl fått lugnande besked kring en av sina "farhågor" så dyker nästa upp ganska snabbt, det är därför det är ett så stort problem - de återkommer så ofta till sjukvården.
Vi är ju många här som vittnar om det, eller hur? Och vad fick vi höra om vi kom till läkaren och sa att vi trodde att vi hade ADHD för tio år sedan? Eller snarare - vad hände och händer fortfarande för vissa av oss när vi gör det?
Visst går utvecklingen framåt. Men jag är otålig. -
Finns ingen chans att jag skulle våga gå och dansa bland folk.