ADD symptom hos vuxna

Åh, här vill jag hoppa in lite.. Kanske man kan få lite stöd eller vad som helst..

Vart börjar man egentligen förklara?
Förutom alla symptom som är skrivna.. det lilla jag läste i början.. Kan man även känna att man har väldigt kort tålamod och att man tappar tråden när man talar?

Det är ju väldigt hög ärftlighet och min far, min bror och min morfar har alla ADHD.. inget som säger att jag har ADD.. men det är nått som känns!
När allt bara står stilla, när man inte orkar plocka undan efter sig.. när man inte tar tag i viktiga saker och låter det gå flera veckor.. när det jämt är stökigt och man blir alldeles som ett garnnystan i skallen..

Funkar det att leva med en som ev. har ADHD när man själv har ADD, bara bråk och tjafs.. ingen av oss är utredd men jag har tagit steget nu..

som jag skrev, vet inte hur jag ska börja eller fortsätta..

Nån som bara vet en massa eller nått... ja..

Min dotter utreds nu. Har fått veta att diagnosen ADD är borttagen. Det går under ADHD fast med fokus på uppmärksamhetsproblem. Hyperaktiviteten finns men den är riktad inåt i form av oro, rastlöshet, svårt att sortera tankar osv.

Jag och min sambo skär oss verkligen=( Vi är ett sånt "kan inte leva utan varandra men heller inte ifrån varandra" par.. Det funkar inte.. vi bråkar jämt om allting.. han förstår inte hur jag inte tar bort efter mig när jag säger att jag vill ha det rent och fint.. och massa annat.. Han var VERKLIGEN utåtagerande i sin barndom och tonåren..  Och jag har alltid varit "lugn".. så.. men jag tycker att nu på senare år har jag mer svårt att hantera det.. nu när man har barn och det är så MYCKET som ska fixas och klaras av! Det är verkligen ett jobb i sig.. att varje dag, se till att sängen blir bäddad, att diska undan, att komma iväg ut, att inte bara sitta framför datorn-jag sätter inte på den nuförtiden för jag gör inget annat.. känslan av att "jag måste göra det nu annars blir det inte av" är så jobbig.. att alltid känna nått... liksom..
Min sambo, eller nu är han min särbo för det funkar inte.. han liksom gör ingenting heller, han saknar totalt initiativförmåga, han kan inte betala räkningar för lägger han undan papprena så finns dom inte..

Jag har börjat tänka på ADD det senaste halvåret.. men ändå känner jag att.. typ att.. jag tänker på det för att det ungefär skulle vara en enkel utväg.. att .. som jag sett nån skriva.. man bara är lat.. ibland blir jag så avundsjuk på alla som gör massa saker.. medan det för mig är asjobbigt att liksom ta sonen och mig med bussen till stan..
Jag har skitsvårt att ta mig för saker.. och har jag fått för mig nått så vill jag göra på det på en gång.. ibland får jag nå ryck och grejer med allt och inget men ingenting blir klart... står halvklart i flera månader..
tvätten!!! tvätta och hänga går bra.. men att vika den..den kan hänga en vecka i tvättstugan.. och när jag väl tagit upp den kommer det sällan in i garderoben.. mitt sovrum.. ja.. har en gardrob på golvet.. jag tänker VARJE dag fler ggr om dagen att jag ska fixa det där.. men det händer inte.. det liksom.. det fattas nått mellan "tänkande" och "görandet"

Min bror blev jättetrött och illamående av concertan.. så han slutade ta den.. nu tar han ingen alls istället..

Min bror blev jättetrött och illamående av concertan.. så han slutade ta den.. nu tar han ingen alls istället..

Ja fy, datorn är hemsk! Numer startar jag den bara när jag ska betala räkningar eller göra nått viktigt. Men nu hamnade jag här ändå, skulle söka efter nummer på eniro.. EJ gjort det än.. Tänker på det.. men gör det inte.. nähe.. istället startar jag en blogg som jag inte vet hur man gör med!!

Ja, jag ringde VC idag och ska träffa min läkare på torsdag. Framsteg!
Jag har pratat med karln min.. och han säger ibland att han har det, skämtsamt men han menar allvar. Jag har sagt att han borde kolla upp det, men han är nog rädd.. Han säger att han inte vill veta om han har det. Som jag har kämpat för att vi ska få det att funka.. Och det slog mig som en käftsmäll imorse att det kanmske inte gör det för att vi båda har bokstavsproblem.. Men älskar han mig och vill göra nått åt det så ska han söka hjälp också.. Jag är typ 80% säker på att han har det..

Det värsta nu när jag har barn är ju att man måste laga mat varje dag.. jag har en enorm tur att jag bor bredvid min mor, så vi har en gemensam matkassa och lagar mat tillsammans.. annars skulle jag inte få det gjort.. Det är mitt största problem..
Och att fara och handla.- vilken pärs.. börjar min son gnälla, bara lite..så är det kört.. och jag blir stressad, arg, upprörd, och känner mig som en 10åring, man står mitt i en mataffär och tappar totalt greppet bland allt folk.. som såklart ser mig som en vuxen.. men jag står som en 10åring och stampar med fötterna och får tårar i ögonen..

Och när vi skulle gå å rösta.. så fattade jag inte alls hur man skulle göra.. mamma försökte förklara och förklara.. jag blev verkligen jättearg och upprörd och skulle skita i det och gå hem.. försöker att inte bli högljudd... jag mena.. jag fyller snart 25 men jag kan inte hantera mig själv i såna situationer..

Undrar lite över hur concerta fungerar, är det den vanligaste medicinen mot add/adhd
Finns det fler? är det mycket biverkningar?

har kollat nu, stod väldigt mycket Men det ska bara ges till barn och ungdomar mellan 6-18 år ej till vuxna?? är det inte vuxna här inne som tar concerta eller ritalin?

Tja, jag vet inte riktigt. Jag vill inte vara hård, men jag tycker det är lite märkligt ändå hur människor kommer på att de har ADHD för de har lite småbekymmer hit och dit, men som ändå lyckats ta sig genom livet på ett ganska normalt sätt. Som inte förrän i vuxen ålder kommit på att "Oj, jag städar ju inte direkt mycket, jag skjöt upp pluggandet, jag är ganska förvirrad och har knappt något tålamod" och ändå sitter de där med en hyfsad skolgång i ryggsäcken, arbete, hus och barn utan att ha haft några större utsvävningar i livet. Jag menar VERKLIGEN INTE dig, det måste jag poängtera. Men generellt har det ju blivit en poppisdiagnos och jag tycker att många drar i ADHD-växeln lite väl snabbt för att det vore en bra förklaring, när det kan vara andra problem som ger vissa symptom av liknande karaktär.

Jag känner ofta såhär: Jaha, okej. Om det är ADHD vissa då har, vad fan är det då för extrem hjärnskada jag drabbats av? Å andra sidan, om det är ADHD jag har, kan jag då skriva såhär pass korrekt språkmässigt?

Det må låta bittert. Men jag är bitter. Inte direkt på människor som lägger anspråk på att ha ADHD, vården idag är under all kritik och ALLA borde VERKLIGEN få adekvat hjälp. INGEN ska behöva må dåligt. MEN!?!

Men...

Men jag vet inte vad andra har för livshistoria, den framgår ju inte här. Så jag ska egentligen bara knipa käft. Men det är jobbigt, det också, när man bara vill vrålskrika ut sin desperata frustration.

Oj, nu har jag samtidigt som jag sitter här rivit sönder stora sår över kroppen (och ätit upp skorporna, etc) så jag antar att jag borde tvätta händerna. Jag bär ju på blodsmitta efter att ha varit sprutnarkoman, och det vore kanske inte så bra om jag råkar röra vid någon/något då. Men nej, det svider för mycket för mina händer är totalt såriga av eksem, så jag skiter i det.