ADD symptom hos vuxna

Det beror lite på vad det är och min dagsform. Som jag skrivit här innan finns det egentligen ingenting eller väldigt lite som är regelbundet med mig. Jag är oförusägbarheten personifierad. Så, ibland går jag igång rejält på små petitesser, ibland inte. Vissa saker, som kanske skulle få andra att gå i gång på alla fyra, rör mig inte ryggen. MEN när jag oroar mig har jag svårt för att släppa det. Det är inte säkert att oron stegras, ibland gör den det, ibland intemen jag har skitsvårt att bara släppa taget och sluta tänka på det, vad andra än säger eller gör för att lugna mig. Men det beror som sagt lite på vad det är.

"Den fria viljan existerar inte eftersom allt har en orsak och jag inte kan styra över orsakerna.
Min vilja måste ju också ha orsakats av något." eller något sådant var det någon som sa.
Men jag är för trött för att utveckla och gå in i diskussion. En annan gång kanske.

Jag håller med om att det nog är viktigt att få lära sig det där, att skilja på sak och person, vad som är diagnos, vad som är personlighet, bli medveten om både styrkor och svagheter men framförallt styrkor och hur man kan använda dom till sin fördel. Men jag tycker också att om det är någon/några som behöver jobba med detta och ingå i en liknande process så är det samhället och alla fördomsfulla människor man tvingas möta. Det görs alldeles för lite på den fronten, men är nog så viktigt, enligt mig. Jag ställer mig inte alls tveksam till, är inte emot den typen av grupper och behandling som TjockKatt nu ingår i, tvärtom, det är verkligen jättebra och det borde finnas mer utav sådant. Men det är inte bara vi, dom "sjuka", som behöver gå i gruppterapi. Hela samhället skulle behöva en rejäl dos terapi och självinsikt.  

Seriöst, finns det INGENTING man kan göra i väntan på utredning? Varför erbjuds man inte samtal eller medicin? Jag orkar snart inte mer  

Jag undrar också. Jag har fått lämna blodprov, vet inte varför riktigt, för å se om allt stod rätt till I guess.
Har din sambo haft drogproblematik?

Du är inte ensam vännen

Men varför drogtest? Är det oavsett om man haft missbruk eller ej?

Ja det låter ju vettigt. Men det finns ju "grejer" som inte syns på ett vanligt UP.  Hur gör man då?

Ok, det låter betryggande.

Det där ifrågasättandet, alla tvivel etc verkar gå som en röd tråd hos oss här. Jag vet inte, det kanske är ett ADHD-symtom? Eller så är det fullt normalt när man befinner sig där vi gör.

Som TS skriver undrar jag också vad du menar med den uppenbara ADHD:aren för finns han/hon verkligen? Först och främst är ju alla olika, har olika förutsättningar, olika egenskaper och personlighetsdrag. Sen finns det ju olika grader av ADHD, från light till de som inte ens skulle klara av att sitta såhär och skriva som du och jag gör. I själva ADHD:n finns det ytterligare saker som vissa med ADHD har lättare för än andra med ADHD. Någon kanske mest har problem med närminnet medan en annan kanske mest har problem med tidsuppfattningen etc även om båda har problem med både och är det ena grejen värre för den andra. Hoppas du förstår hur jag menar. Det är lättare sagt än gjort men man ska nog inte jämföra sig med andra eller låsa sig vid att det finns stereotyper. Självklart finns det gemensamma drag som vi alla med te.x ADHD delar, vi kan känna igen oss i varann etc. Trots det ser det ganska olika ut. Hoppas du har en bättre dag idag!