ADD symptom hos vuxna

Tack och lov börjar fler och fler få upp ögonen för ADHD hos vuxna. Men jag har blivit bemött precis som du.
Första ggn jag kom i kontakt med psyk var 2003. Diagnosen blev depression. Ett par månader senare försökte jag ta mitt liv - psyk igen. När jag blev utskriven bad jag om min journal och där hade den skötare som tagit emot mig natten jag kom in skrivit "Kvinna med förmodad personlighetsstörning". Jag hade ingen aning om vad personlighetstörning men det lät ju minst sagt allvarligt och jag tyckte det var konstigt att ingen nämnt något under vistelsen på psyk. I alla fall så ringde upp läkaren på psyk och frågade rakt ut om jag var schizofren  men det var jag inte.

Dock kunde jag inte släppa det här med personlighetsstörning. Faktum är att jag snöade in helt och hållet på det, lånade böcker, sökte på internet och trillade en dag över en sida om Borderline. Jag grät som ett barn. Ringde min terapeuts telefonsvarare flera ggr och grät och sa att jag tror jag har Borderline (detta står med i journalen). Men min terapeut sa: Du har INTE Borderline, tro mig! Men jag gick min utredning och kammade hem nästan full pott på Borderline, dock inte tillräckligt för att få en diagnos. Däremot menade man att jag var paranoid, depressiv och passivt aggressiv. 

Så, jag fortsatte i terapin, knaprade antidepp och ångestdämpande och jo, jag blev visserligen bättre och kom ur depressionen TACK OCH LOV. Min sociala fobi och ångest mildrades också men det som jag idag misstänker är symtom på ADHD fanns kvar. Oförmågan att städa och hålla rent, svårigheterna med att sköta hygienen, oförmågan att passa tider, disträ, glömsk, risktagande, impulsiv osv, osv. Men då jag blev fri från depressionen friskförklarades jag och fick avsluta terapin. Detta var 2005. Och mina ADHD symtom var inget jag pratade högt om, inte ens till terapeuten. Dels för att jag skämdes och dels för att jag trodde att det var sådan jag var, en dålig karaktär helt enkelt. ADHD hade jag inte en tanke på och då har jag ändå arbetat med barn och ungdomar med den problematiken. Och ingen annan såg eller sa något heller. Man trodde väl till en början att det var depressionen som gjorde mig sådan sedan att jag var personslighetsstörd på det också. Men, kanske, kanske, kommer det så småningom visa sig att bakom allt det där fanns ADHD hela tiden. 

Och kanske blir det samma sak för dig. Det låter ju onekligen som om du är något på spåret. 
Jag har aldrig blivit anklagad för att vara hypokondrisk men jag kan tänka mig hur snacket går bakom ryggen. "jaha nu är hon där igen och letar diagnoser". Men jag har pratat om detta med sambon (som dessutom blivit tvingad att läsa på om ADHD) samt en nära vän som är väl insatt (jobbat på psyk i över 10 år) och nu fått två specialistläkarutlåtande där alla säger att sannolikheten för att det är ADHD är mycket stor. För att inte tala om allt stöd jag har från tjejerna här i tråden, helt underbara kvinnor. Och detta försöker jag tänka på de gånger jag ändå faller ner i tvivel.   

 

Strulmaja - Åh ja tack! :D Äntligen! Det är som den där leken man lekte på kalas när man var liten, där alla fick ett djur som man skulle härma och så skulle man gå runt och härma och hitta andra med sitt djur. Nu hittade jag haha!

Haha jag med! Jag reggade mig igår eller när det var för att kunna skriva mitt första inlägg på tråden, kunde inte bara sitta och läsa längre! Ville lägga mig i hela tiden! :D

 

Förresten, när ni dricker alkohol, hur påverkas ni då?

Alltså blir ni lugnare och känner er lite sköna, eller blir det ännu värre adhd, eller är det lite samma lika? (haha ja, förrutom att man är lite på snusen dårå )

Hej alla, jag tror jag hoppar in här =)
Har aldrig fått någon diagnos... förutom av min kille och mina föräldrar ;)

Men jag måste bara fråga.. googlade trichotillomani,, är det alltså 'sjukligt' att regelmässigt rycka vissa hårstrån på kroppen, huvudet och ögonfransar?? =*)

Vet inte om jag är "välkommen" här men jag ville bara säga att jag följer er tråd av intresse eftersom en massa pusselbitar fallit på plats när jag av en slump läste om ADD för ett tag sedan och förstod att min sambo kanske har det (symptomlistan här i tråden var TOPPEN, jag har läst den högt för sambon). Bl a har han otroooooligt svårt att få tummen ur, få något gjort, skjuter upp allt, verkar trött jämt, ger intryck av att inte lyssna när man pratar, svårt att skifta fokus från en sak till en annan m.m. Han har alltid haft problem med skolgången och bl a fått göra ett allmänt begåvningstest i lågstadiet där han låg under medel på just uppmärksamhet, men psykologen skrev som utlåtande att det kommer rätta till sig i lek med andra barn (??). Han ansågs då även omogen, drömmande i sin egen värld, lekte mycket för sig själv. Har även dyslexi.

Min sambos problem har lett till mycket problem och tjafs i förhållandet, speciellt efter vi fått barn då problemen blev mycket tydligare. Nu när jag har en förklaring till allt så har vi en rättvis chans att hitta lösningar. Vi har varit till läkare (jag var med honom eftersom han låser sig så lätt och inte själv kan formulera problemen) så nu väntar vi på att utredningen förhoppningsvis ska starta, även om det lär dröja. Det är en förutsättning för att vi båda ska orka med, eftersom jag också mår lite dåligt just nu och har mycket på mina axlar hela tiden.

Vet inte varför jag skrev detta men en anledning var nog att jag ville tipsa om förra avsnittet av Arga snickaren på Kanal 5, som handlade just om en familj där mannen har ADD:
www.kanal5play.se/program/play/argasnickaren-...

Lite så jag tänker med, sålänge det inte begränsar mig =)
Det är oftast i kvällsrutinen innan jag skall lägga mig (det kanske begränsar mig lite, att jag måste ha min kvällsrutin)
Men blir att man står där och kollar, vissa hårstrån ser konstiga ut, då drar jag dem.. oftast på ett och samma ställa.. har två på armen jag måste ta bort när de växer ut... och ögonbrynen har jag förbjudit mig själv att plocka igen.. betalar för det nu för tiden ;)
och ögonfransar som väver konstigt som inte gör ont att dra kan det hända att jag drar...
Kom på nu när du skrev det där med när du är rastlös.. är jag uttråkad kan jag sitta och rycka hår på benen om jag inte rakat dem på ett tag.. för att jag har tråkigt.

Men som sagt, det begränsar mig inte.
Men sedan

har sån ångest nu när jag skickat iväg remmisen. Tänk om jag inte skrev tillräckligt utförligt, tänk om det kommer ta flera år innan jag får komma på utredning, eller att jag inte får komma alls, Blää jag går och tänker på detta hela tiden. Jag har troligtvis dyskalkyli också, men mycket av symtomen går ju in i varandra med add. utreder de för dyskalkylin också?
Jag tycker jag blir mer irriterad och snäser på barnen fast jag inte vill det. är så trött hela tiden. jobbade idag och tyckte att jag gick i sirap, ingen energi alls,gjorde det jag skulle men inte mer.Känns som om man spelar ett spel, tänk om de visste hur jag egentligen va, känns som om jag inte fattar nått ibland. depp, depp :(

Jag kan bli upphetsad (inte sexuellt) om jag kommer in i en affär med massa roliga saker, men jag blir inte kåt eller bajsnödig. Snarare att jag vill köpa allt som finns och peta och titta på alla fina saker.