ADD symptom hos vuxna

Om vi struntar i allt det praktiska som resor, pengar etc, hur många utav er skulle våga dyka upp om vi bestämde "träff" med varandra? Ärligt nu.

*räcker upp en hand* Det skulle ta imot men jag skulle göra det ändå.

ÄH! Jag tror vi skulle kunna få skitkul ihop. Släng in ett Playstation och ett par bira bara

Vad skönt att du får hjälp nu! håller tummarna för att du får må bra sen *tänker på dig*.

Härliga nyheter! Jag önskar dig allt gott, verkligen, nu får det fasen vara din tur! 
Men slutar för guds skull inte hänga med oss här i tråden.

Bra!
Vad är det du ubildar dig till?
Själv känner jag för att starta nån slags självhjälpsgrupp. Behovet av att bara få vara nånstans, träffa andra med samma problematik och ventilera sina tankar tycks vara väldigt stort och kommer nog alltid att vara.

Idag är verkligen ingen bra dag. Jag vaknade imorse och allt var bara förjävligt och tänkte att nu måste jag verkligen ta tag i att få igång en utredning så jag ringde läkaren och fick en tid idag.

Nu har jag varit där och suttit och pratat om att jag är trött och orkeslös, har noll energi och att till och med ställa sig i duschen är så otroligt jobbigt. Jag är rastlös så tillvida att jag inte kan sitta still, kan inte se på TV utan att att ha något i händerna eller ställa mig på huvudet i soffan (vilket min sambo har haft väldigt roligt åt :)). Jag kan inte varva ner på kvällarna och får därför ingen sömn, jag har ångest, haft ätstörningar (anorexi). Jag har otroligt jobbigt att komma igång när jag ska göra något och hamnar alltid i tidsbrist till den grad att jag måste jobba dag och natt för att hinna med, jag blir otroligt arg eller ledsen när mina planer hålls och har svårt att acceptera förändringar som inte jag har bestämt, jag är impulsiv, har flyttat till en helt ny stad bara för att (2 ggr), stuckit utomlands 3 månader över en natt, köpt en häst, lägenhet utan att egentligen tänka längre än vad näsan räcker, samt att jag har extrema humörsvängningar.

Allt det här berättade jag om och vet ni vad han säger, ja rastlösheten verkar ligga i din personlighet och det är väl egentligen inget problem med att ha svårt att komma igång. Ursäkta?? Hela mitt liv håller på att barka åt skogen för att jag inte kommer igång med det jag måste göra.

Jag uttryckte mig väldigt klart att jag är orolig för att jag inte klarar mitt jobb pga det här samt att jag är rädd för att pajja förhållandet. men nej det här är inga problem alls.

Nu sa jag i och för sig inte rätt ut att jag misstänker ADD/ADHD så jag får väl skylla mig själv men han borde väl ändå ta mig på allvar? Nu kan jag inte sluta gråta istället. Hela dagen är förstörd och jag som egentligen borde jobba 8-9 h. Det lär ju verkligen hända...