ADD symptom hos vuxna

snacka om att ni fryser ut vissa människor

Que? Har du läst trådstarten? Har du noterat vilka svårigheter deltagarna i denna tråd har?

Många av oss har extremt svårt att hålla flera saker i minnet, och det man svarar på är oftast den diskussion som är hetast för tillfället.

Jag har skrivit många inlägg som inte besvarats, men jag vet att det är för att de glöms bort och inte av illvilja. Själv missar jag ofta att svara på inlägg, det beror på att jag läser igenom inlägg efter inlägg som jag tänker att jag ska svara på - och i slutändan minns jag bara det sista jag läst och därför blir det det inlägget som besvaras av mig.

Alla vi andra tråden upprepar oss om det är så att vi inte får svar.

Du är galet orättvis i din bedömning när flera här inne verkligen ANSTRÄNGER SIG hårt för att försöka välkomna nya tråddeltagare och besvara alla inlägg fastän det kräver mycket tid och möda.

Egentligen vill jag inte ens besvara ditt fula påhopp, men du ska veta att du gjort ett rejält övertramp när du insinuerar att vi medvetet "dissar" vissa i tråden, det är bara trams.

Du hör förmodligen inte hemma i denna tråd eftersom du har noll förståelse för det jag radat upp ovan.

Vad vill du poängtera med ditt inlägg? Var vänlig besvara det.

Många av oss härinne är också känsliga för kritik, och påstående som ditt är som att kasta bensin på en flammande eld, det är du förmodligen medveten om.

Stämningen härinne är vänlig, humoristisk, ömsint och vi har "högt i tak" och förståelse för det mesta, men tamejf-n inte för bråkmakeri och fula insinuationer.

Hej!

Jag har under ett par år misstänkt att jag kanske har någon av dessa bokstavsdiagnoser. Sen när jag fick en ombudsman och han sa till mig att han tycker att mycket av mina symtom stämmer in så börjar jag tänka ännu mer på detta. Har läst listan i TS, och ALLT stämmer in på mig, precis allt.

Jag har fått diagnos bipolär,  och har en kontakt med läkaren på öppenpsyktrain. Hur ska jag gå iväga för att få en utrdening? Min läkare tar inte riktigt mina problem på allvar. Men vad tycker ni, ska jag börja med att gå till henne eller ska man vända sig någon annanstand?

Läsigt att allt stämmer in på mig :S

Hur gick du tillväga? Jag ska nog prata med min ombudsman, han är den enda som faktiskt visar mig respekt och inte bara ser min diagnos, vilket känns underbart när man bara träffat folk som behandlar en efter min diagnos.

HELVETE!! ALLT STÄMMER IN PÅ MIG TILL PUNKT OCH PRICKA! :(

hur ska man göra för att gå vidare med detta så man kan bli bättre på allt?

Jag har en fråga, om man ska söka hjälp för att få en utredning, vilket är bättre, VC eller öppenpsyk?

Jag har lite svårt öht för sjukvården och att förklara mina symptom för en främling. Sist jag var till VC hade jag haft en hemsk hosta i 2 månader och tyckte det kändes som att jag hade någon skum utväxt i svalget, jag blev skitnojjig att det skulle vara cancer (är rökare) och bokade en tid för kontroll, när jag kom dit vågade jag inte säga något om cancer utan dom kollade lite bara och gav mig ett papper om halsfluss.. Kände mig lite dum då Det gick sen över den där känslan och hostan med iaf.

Nu har jag iaf skrivit upp de symptom som passar precis in på mig från listan i trådstarten. Funderar att jag skulle behöva tvinga mig iväg och söka hjälp iaf, har vissa svårigheter i vardagen som det är nu, är rädd att bli av med jobbet närsomhelst för jag har riktigt, riktigt svårt att komma i tid, och så har jag enormt svårt att komma i säng i tid om kvällen, även när jag är trött... Fast oftast är jag pigg på kvällen.
Och så avskyr jag när saker inte går efter rutinerna, har enormt svårt för när jag med kort varsel får ledigt från jobbet, den dagen blir jag typ bara att sitta och göra ingenting fast jag eg har massor jag skulle behöva göra...

Men jag är inte sugen på att bara få ett recept på någon dyr skitmedicin som får en att tappa alla humörsvängningar och gör mig ännu mer handlingsförlamad än vad jag redan är (been there done that, har sökt hjälp för depression för några år sedan) , jag skulle bara vilja få lite förståelse och lite hjälp att strukturera min vardag...

Ok, tack för svaret (Jag har alltid på det sättet också alltid känt mig "udda")

Det som skrämmer mig i praktiska ämnen/arbeten är att jag inte vet vad som kommer härnäst.
Att det som ska utföras är praktiskt gör mig väldigt orolig, att jag helt försöker undvika de situationerna.

ja jag har skivit under annaat nicknej jag vill inte berätta :(

Samma här. Förstår inte vad h*n hoppades uppnå. Eftersom h*n inte vågar avslöja sitt namn så kan h*n inte heller posta om sitt inlägg och kan alltså inte få svar på det i vilket fall som helst. Detta gör att jag drar slutsatsen att h*n enbart skrev för att få en chans att klanka ner på andra. Hade h*n velat vara med i tråden och få svar på sitt inlägg hade h*n bara behövt posta det igen och be om svar. Det verkar h*n inte vilja, och det gör den personen till en idiot.

Detta känner jag verkligen igen! Har så väldigt svårt med tålamodet när det kommer till sånt.
Sliter/biter hål eller klipper upp påsar. Öppnar även flingpaket och dylikt för snabbt (så de går sönder och inte går att stänga normalt sen) osv...men är inte det ett "normalt" problem?

Nu har jag läst så gott som alla nya inlägg som trillat in under dagen och jag vill svara på allt men orkar fasen inte. Ni får ursäkta.

Men en sak vill jag dela med mig av...
Jag fick ett råd en gång, som vi med AD(H)D borde applicera i eller på våra liv oftare, och det är det här man brukar säga om att sova på saken.
Ja, jag vet det låter hur jävla trist som helst men det är inte så dumt. Hör här.

Många är de ggr då jag gjort något impulsivt, helt styrd av mina känslor men som jag fått ångra bittert dagen efter. Det har varit alltifrån att skicka arga sms, desperata kärleksmail eller helt enkelt bara gett någon en fet jävla utskällning. Dagen efter, när broarna bränts, står jag där som ett dumfån och tänker: vad tusan hände igår? hur kunde jag göra så? hur kunde jag ens tänka/känna så? Sen ska man då kanske förklara för den här personen man skällde ut eller mailbombade med en massa kärleksmail att ... eh, det som gällde igår behöver inte gälla idag. Inte för en AD(H)D-person åtminstone. Ja just det. Känsloutbrottet må vara över för mig och då tycker jag att det ska vara frid och fröjd men för personen jag te.x skällde ut funkar det ju inte riktigt så. Och personen som fick kärleksmail och som nu tror vi ska gifta oss (om han inte blev vettskrämd och la benen på ryggen) kan känna sig riktigt nobbad när jag dagen efter är kall och inte alls sugen på honom längre. 

Så.... när ni är uppe i ett stort jävla känslokaos och känner att ni måste skälla ut den här personen NU, tala om allt det där NU, försök komma ihåg att tänka: Nej, jag ska sova på saken och om jag känner likadant imorgon som jag gör nu DÅ kan jag agera på det.

Gonatt tjejer!

Tack!

Jag drog in det i Anteckningar och det funkade utmärkt.. Att jag inte tänkte på det ?? Ibland ligger svaren alldeles för nära en.. :)

Har ställt den här frågan även i tråden vuxna med as och adhd. men jag kopierar över den hit också -fär jag undrar verkligen och ifrågasätter min egen förmåga -så jag vill höra vad ni känner och tänker.
Allt är jobbigt nu och jag är tyvärr en usel mamma som det är så jag och maken krisar mer eller mindre sen i april maj förra året. Just nu mer, men samtidigt så känns det ändå hoppfullt för vi vet mycket mer om varandra idag än vad vi gjorde då.
Tyvärr så faller mycket i vardagen och det går ut över våra barn -vi bråkar inte inför barnen, det är jag noga med, men vi bråkar på barnen då tålamodet inte finns där, sen är det läxor och lappar tider och annat som missas. Mina 2 stora 9 och 11 har svårt i skolan, äldsta har diagnos, den andre ska utredas, det ska även min man.
Tja här kommer frågan.......

 Vad tror ni kan det vara så att?........
Krisar man i livet om det är förhållandet eller jobbet eller nåt annat som inte fungerar, så fixar man ändå att hålla en fasad utåt. 
Barnen är välsnunta och läxorna gjorda, middagen är lagad och hemmet är lika välstädat som frisyren är stylad. Detta då förutsatt att man är "normalstörd"

Är man inte det utan har nån npf diagnos så faller allt man orkar inte hålla fasaden. Lagad mat och välstädat hem blir inte så viktigt, nej det blir inte ens möjligt.
Det dåliga samvetet vet att barnen borde göra annat än spela tv-spel, få mer hjälp med läxan och mer tid av mamma och  pappa, men orken finns där inte.
I huvudet är det bara kaos och den smittar av sig på allt. Den genomsyrar hela vardagen. Den sträcker sina långa tentakler runt hela ens tillvaro.
Jag fixar inte att hålla nån fasad just nu. Jag fixar fan ingenting.
Jag vill bara skrika högt att det är skit!
-Fattar ni inte jag gör inte detta för att jag är värdelös eller för att jag inte bryr mig och skiter i mina barn. Jag bara orkar inte, orkar inte just nu..... 

Är det så?
Jag har alltid varit strulig -vad nu det beror på? -Så att det är extra mycket kaos nu, när det är kris mellan mig och maken, ja det blir kanske för mycket oordning i mitt liv att hålla ordning på då? 

Ja det där eländes dåliga samvetet som man ständigt har.
Känner mig lite värdelös just för att jag inte fixar min vardag. Blir det mycket så kör det liksom helt ihop sig. I vanliga fall så får jag kämpa med att få det att fungera och det kan jag ta -självvalt när man valt att skaffa flera barn. Soppan runt mig nu är inte självvald -men ändå måste man kämpa sig ur den =( 

Men jag är sååå glad för att jag på G för utredning om några veckor,  var bara tvungen att nämna det igen. :)

Haha!  Det är väl så, att om vi bestämde oss för att ses, skulle ingen orka eller klara av att organisera något ändå  Många av oss skulle säkert virra bort oss på vägen dit så det kanske är lika bra.