ADD symptom hos vuxna
Anonym (ADD?) skrev 2011-01-13 02:46:30 följande:
Jag var (är) också väldigt tystlåten och observerande, särskilt i större grupper 
Inlägg från: Blackbird
|
-
Och det blev inte bättre av att de uppmärksammade ens tystnad. Då ville jag bara sjunka genom jorden...Fast jag har tvingat mig själv att bli mer aktiv, just för att det känns som ett måste. Ett måste att övervinna osäkerheten i större grupper.
-
Jag förstår.janniahlholm skrev 2011-01-13 02:57:07 följande:Jag kommer inte ihåg det men tror dom kollade mig med klossar i hål och sånt när jag var liten.
Men jag har alltid haft samma sympotom som hos människor med ADHD/ADD, antagligen därför jag blev utredd som liten också.
Men det hänger säkert ihop med min diagnos för sömnen.
Dock känner man sig lite ensam när man har en ovanlig diagnos som är så lik en annan.
Hör inte hemma någonstans :P lever i mellanlandet.
Ja, precis, mellanlandet. Det lyser liksom inte starkt om en om du förstår vad jag menar och det känns som att man därför inte blir tagen på allvar för "de flesta råkar ju ut för sånt där".
Eller menade du något annat? -
Jag tycker att det är så lustigt ibland. När man läser om "störningar" som ADD/ADHD, Asperger och Borderline så känner man ju igen sig i nästan samtliga och uppfylla många kriterier. Jag menar, tänk om man läser på om dessa och blir så paranoid att man verkligen tror att man lider av något av dessa och börjar bete sig därefter omedvetet?
Jag har tidigare varit helt säker på att jag haft Asperger för när jag läste symtomen kände jag att det var JAG, men sen släppte jag tanken och nu när jag har kontakt med en person som verkligen har Asperger så inser jag att det faktiskt INTE är så jag är (även om han och jag har mycket gemensamt vad gäller tankesätt och så). Sen läste jag om symtomen för Borderline och tänkte "men JAG är ju så!" eftersom jag faktiskt har reagerat som en typisk Borderlineperson väldigt ofta. Sen släppte jag den tanken när jag läste ett par historier om två olika kvinnor som led av Borderline och insåg att jag inte var sådan.
Men så har jag pratat en hel del med en vän om ADD i några dagar och kände igen mig i henne något så otroligt! Och hon kände igen sig i mig. Hon ska låta utreda sig snart också. Och sen när jag började skriva i den här tråden så känner jag mig väldigt hemma. Jag känner igen mig i er och som det verkar känner många av er igen sig i mig. Men ibland slår det mig, tänk om det bara är som jag TROR?
Jag har helt klart blivit otroligt förvirrad av alla tankar som snurrar i mitt huvud. Har mått ganska dåligt i några dagar nu och det känns faktiskt som om min värld har blivit upp och ner...
-
Jag försöker också undvika situationer, som t.ex. att jag försöker inte gå på större fester och så eller när en större grupp är samlad. Särskilt om där finns folk jag knappt känner. Dock är krogar och sånt inga problem, utan jag menar om jag blir bjuden hem till en kompis och där finns en massa jag inte känner. Blir himla osäker på mig själv.Anonym (ADD?) skrev 2011-01-13 03:06:55 följande:Mmm.. känner igen det där med att vilja sjunka genom jorden!
Bra att du kan vara mer aktiv! Jag har nog gått i motsatt riktning, mer accepterat att jag är introvert och undviker situationer som inte känns bra så långt som möjligt.. jag vet dock inte hur lyckat det är i längden
Men eftersom jag studerar och hamnar i grupper om fyra till sex personer hela tiden så MÅSTE jag vara mer aktiv, annars får läraren höra om det och jag får skit. En positiv konsekvens av detta är att jag på vägen fått lite bättre självförtroende. Det är ju bra om inte annat! Speciellt nu den sista tiden eftersom jag bara hamnat i grupper med riktigt snälla människor. Om de inte hade varit det hade jag haft väldigt svårt med självförtroendet...
Så jag tror att om du blir tvungen att hamna i liknande situationer där det verkligen krävs av dig att du är aktiv och du inte har något val än att vara aktiv så skulle det gynna dig väldigt mycket. -
Godnatt.
-
Jag har tidigare hamnat i grupper där jag känt att jag inte får så mycket att säga till om och då har jag varit väldigt passiv och tillbakadragen. Sen att de i gruppen haft mycket gemensamt och kunde prata om allt möjligt som för dem var roligt, men inte för mig, gjorde allt mycket svårare.Anonym (ADD?) skrev 2011-01-13 03:42:00 följande:Jag upplever att sådana grupparbeten tar vädigt mycket energi, särskilt om man hamnar i "fel" grupp där man inte riktigt passar in (vilket ofta händer mig av någon anledning
). Men det är klart om man hamnar i en trevlig grupp så kan det ju gå bättre. Men jag vet inte på vilket sätt det skulle "gynna" mig riktigt att utsätta mig för det? När grupparbetet är färdigt och gruppen splittras så är jag ju fortfarande samma gamla blyga, tråkiga inåtvända mus...
Detta med hur det gynnar. För mig var det så att när jag hamnade i rätt grupp, d.v.s. en grupp som faktiskt räknade med mig, lyssnade på vad jag hade att säga och liksom tyckte att de saker jag sa var bra, gjorde att jag blomstrade lite. Inte att jag blev uppblåst, men jag kände för första gången att jag också kan vara någon man kan räkna med i grupparbeten och att även jag har bra idéer att bidra med.
Men jag vet inte om jag kan behålla samma självförtroende om jag återigen hamnar i fel grupp... -
Förstår. Får hoppas att du får den hjälpen du är i behov av och att du får svar, vilket kan ju vara antingen det ena eller det andra.Anonym (ADD) skrev 2011-01-13 05:33:27 följande:Det därmed dygnsrytm är jag väldigt kass på oxå, vänder HELT på dygnet som ni märker
Jag är oxå väldigt förvirrad men är till 97% säker på att det är ADD jag har, ska till min läkare den 27 jan och hoppas hon vill lämna remiss till dom som utreder det, kommer inte ge upp nu när jag äntligen har tagit tag i det. Har en viss förmåga att skjuta fram allting, så frusterande.
Önskar bara man hade någon i verkligheten att prata med
Bolla tankar och så.
Jag förstår känslan av att inte ha någon att prata med i verkligheten, men den här tråden är ju helt suverän! Här finns ju folk som faktiskt vet hur saker och ting ligger till och som kan hjälpa väldigt mycket
-
Tack, tack, tack för denna jämförelse! Helt underbart.strulmaja skrev 2011-01-13 11:22:42 följande:Det är nog väldigt lätt hänt att bli nojjig. När jag utreddes första gången (för bl.a Borderline) kände jag efteråt, när jag fått mina diagnoser att jaha, nu är livet slut, nu kan jag leva ut alla mina störningar och bara vara sådär galen som jag känner mig. Hela första dagen gick jag omkring och var "hög". Men sen kom fallet och jag hade inte den minsta lust att leva ut någonting, jag ville helst bara gå och gömma mig.
Eftersom alla dessa "störningar" har varit lite av ett specialintresse för mig har jag läst mycket om dom och javisst, jag har också känt igen mig. Att man känner igen sig i Borderline är dock inget konstigt, den personlighetsstörningen påminner mycket om ADHD. Vad som tydligen skiljer Borderline och ADHD åt är att
"impulsiviteten är kortvarigare, mer situationsbunden och mindre tvångsmässig hos den som har ADHD. Vredesutbrotten hos den som har ADHD är mer tillfälliga, går över fortare och kvarlämnar sällan grubbel. Personer med ADHD uppvisar sällan samma slags instabila relationer, där idealisering omväxlar med nedsvärtning och hos en människa med ADHD finns inte heller samma sorts identitetsstörning, tomhetskänsla och rädsla att vara ensam som vid Borderline.
Ytterligare en personlighetsstörning som påminner om ADHD är histrionisk personlighetsstörning. En del läkare anser att den stundom finns hos personer med ADHD. Te.x ett uppjagat behov av att dra till sig uppmärksamhet, impulsivitet om belöning uteblir, grunda personliga relationer och instabila känslor. Ett slags påflugenhet och självupptagenhet kan finnas hos både personer med histrionisk personlighetsstörning och ADHD, liksom te.x dålig uppfattning om vilket intryck man gör på andra människor.
Tvångsmässiga drag finns hos många med ADHD, liksom hos många med Tourettes syndrom. Enligt DSM IV beskrivs också tvångsmässig personlighetsstörning så att det passar in på många vuxna med ADHD. Så här kan man tydligen också känna igen sig
Perfektionism, inflexibilitet, extrem nogrannhet, en tendens att arbeta för mycket och vilja ha kontroll över allt. Människor med ADHD kan tänkas utveckla de här dragen som ett slags kompensation för bristande förmåga att organisera och strukturera tillvaron. På samma vis skulle stor obeslutsamhet, som en del patienter visar, kunna vara resultatet av en strategi för att undvika förhastade beslut och impulsivitet. Men härom finns det hitills bara teorier."
Ur boken "Vuxna med DAMP/ADHD"
Nej, symtomen för Borderline är för kraftiga för att jag skulle känna igen mig helt. Jag är väl mer lightversionen av detta och har lite bättre kontroll över mina tankar och känslor skulle jag tro.
Dock tog det mig lång tid att läsa texten då jag hoppade mellan rader och stycken hela tiden och flera gånger var tvungen att läsa samma rad/stycke
-
Jag håller med. Det finns de som anser att diagnoser och sånt är lite av en bluff eftersom symtomen finns hos nästan alla. Jag pratade med en nära vän igår kväll och berättade att jag skulle söka vård nästa vecka eftersom jag måste ha svar osv osv. Han tyckte att jag nog borde det om jag känner mig orolig, men han tar inte fenomenet på allvar. Han anser att läkare är för ivriga att sätta diagnos på människor. Jag kopierade alla symtom som finns här i TS och sa att det var dessa jag skulle söka hjälp för. Han svarade att när det finns så många alternativ så kommer säkert nåt av dem att passa.janniahlholm skrev 2011-01-13 11:51:49 följande:det var exakt så jag menade, folk ser mig inte som "sjuk" eftersom min diagnos är så pass okänd.. och det vill man väl egentligen inte bli sedd som heller, men jag önskar att det fanns mer förståelse ibland.
Jag förstår hur han tänker, att han inte kan se varför sådana symtom kan vara onormala och varför man måste känna sig onormal om man har dessa symtom, men jag hade hoppats att han inte hade förringat detta, utan varit lite mer förstående. Han tycker inte att det är något "fel" på mig, utan tycker att jag beter mig "normalt" de allra flesta gånger.
Så, vissa människor kan helt enkelt inte förstå varför det skulle vara några problem om man råkar t.ex. glömma väskan då och då, eller inte känna sig motiverad eller har låg självkänsla. Just eftersom detta är sånt som drabbar alla människor. Att det inte innebär att det är något FEL på en om man råkar ut för sådant eftersom det är helt mänskligt.
Dock vet ju bara du och jag hur sådant påverkar oss, för det sker i våra huvuden och påverkar oss på ett sätt som gör att vi alltid går runt och känner att det är något fel på oss.
-
Jag vet inte. Jag är så ny i gruppen så jag skulle nog känna mig lite osäker, men tanken är jättebra!strulmaja skrev 2011-01-13 14:28:17 följande:Om vi struntar i allt det praktiska som resor, pengar etc, hur många utav er skulle våga dyka upp om vi bestämde "träff" med varandra? Ärligt nu.
*räcker upp en hand* Det skulle ta imot men jag skulle göra det ändå.