• Äldre 17 Oct 16:33
    17601 visningar
    11 svar
    11
    17601

    Hur är era tonåringar som har Asperger

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-17 17:04
    Ex
    kan de vara själv hemma?
    Klarar de av hygienen själv eller behöver de bli påminda?
    Hjälper de till hemma?
    Har de vänner?
    Har de raseri utbrott?
    Har de medkänsla för andra människor?
    Har de utvecklas posetivt under åren? alltså tycker ni att de är lättare nu än när de var små.
  • Svar på tråden Hur är era tonåringar som har Asperger
  • raggar­prinse­ssan
    Äldre 17 Oct 17:28
    #1
    solstrålen 76 skrev 2010-10-17 16:33:36 följande:
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-17 17:04
    Ex
    kan de vara själv hemma?
    Klarar de av hygienen själv eller behöver de bli påminda?
    Hjälper de till hemma?
    Har de vänner?
    Har de raseri utbrott?
    Har de medkänsla för andra människor?
    Har de utvecklas posetivt under åren? alltså tycker ni att de är lättare nu än när de var små.
    hej på dig jag ÄR en tonåring med Asperger& ADHD ¨

    klarar av att va själv hemma? Ja jag skickar till o med ut alla ibland
    Klarar av hygienen japp
    hjälper till hemma ibland
    har vänner ja
    Har raseriutbrott ooohjaa
    har de medkänsla för andra människor JA
    har de utveclats positivt JApp

    jah är 15
    japp jag är raggare och är stolt över det besök min blogg www.raggarprinsessansmatblogg.blogg.se
  • Äldre 17 Oct 18:28
    #2
    raggarprinsessan skrev 2010-10-17 17:28:05 följande:
    hej på dig jag ÄR en tonåring med Asperger& ADHD ¨

    klarar av att va själv hemma? Ja jag skickar till o med ut alla ibland
    Klarar av hygienen japp
    hjälper till hemma ibland
    har vänner ja
    Har raseriutbrott ooohjaa
    har de medkänsla för andra människor JA
    har de utveclats positivt JApp

    jah är 15
    Tack för ditt svar
    Att skicka ut alla känner jag igen i min dotter som är 13 år och har asberger& ADHD hon brukar fråga om vi inte ska åka iväg någonstanns och kommer vi hem tidigare än vad vi sakt blir hon sur.
    Hon har väldigt svårt att behålla vänner hon säger oftast vad hon tycker även om de kan såra andra men jag hoppas det går bättre nu när hon börjat i en Asperger klass

    Har även en son som är 15 år som har Asperger

    De båda behöver bli påmind om att dusha och lägga smutstvätt i tvätten, De hjälper till hemma men jag måste exakt tala om vad som ska göra. De ser inte själva när de behövs städas.
    De har medkänsla men är det något de själva vill så blir de väldigt egoistiska och har svårt att förstå att andra också vill ha.
  • Äldre 20 Oct 22:05
    #3
    solstrålen 76 skrev 2010-10-17 16:33:36 följande:
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-17 17:04
    Ex
    kan de vara själv hemma?
    Klarar de av hygienen själv eller behöver de bli påminda?
    Hjälper de till hemma?
    Har de vänner?
    Har de raseri utbrott?
    Har de medkänsla för andra människor?
    Har de utvecklas posetivt under åren? alltså tycker ni att de är lättare nu än när de var små.
    Min bonusdotter har misstänkt AS och:
    Kan vara själv hemma men gillar det inte, och det går inte längre stunder då hon t ex inte kan komma sig för att äta om ingen påminner henne. På kvällen vägrar hon vara själv då hon tror att det lurar våldtäktsmän och andra hemskheter överallt...

    Hon klarar inte hygienen själv. Man får påminna henne om allt och hålla koll. Bryr sig inte om ifall hon lutar svett eller har smutsiga kläder.

    Hon hjälper inte till hemma om man inte "tvingar" henne.

    Honhar inga riktiga vänner. På internet har hon "kompisar" och säger att hon skulle helst vilja leva sitt liv genom internet för att det är enklare. I det vanliga livet vill hon helst umgås med oss vuxna.

    Hon har inga raseriutbrott. Men hon skär sig och får ångest. Har överhuvudtaget svårt att visa/förstå/ha kontakt med sina känslor. Hon blir aldrig riktigt arg eller ledsen.

    Hon kan känna medkänsla för andra människor, men ibland blir det fel. Hon kan t ex stå och gapskratta högt i affären åt en löpsedel om någon som blivit mördad för att hon tyckte att rubriken var roligt formulerad.

    Hon har delvis utvecklats positivt under åren. Det som blivit lindrigare är att hon inte blir hyperaktiv lika ofta. När hon var mindra hade hon agressionsutbrott, dessa har försvunnit.  I skolan går det bra förutom i de sociala relationerna med klasskamraterna (hon ses som udda). Det som är svårare nu är att hon har mycket ångest och att hon ofta inte ens verkar veta själv varför hon mår dåligt. Hon har också tvångsmässigheter för sig  som blivti betydligt värre genom åren. Hon är mer stressad än tidigare p g a att det ställs större krav på henne än när hon var mindre. Däri bottnar nog mycket av hennes ångest + att hon har börjat förstå att hon är annorlunda.
    Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken.
  • Äldre 20 Oct 22:06
    #4

    Min bonusdotter är 14.


    Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken.
  • Äldre 22 Oct 09:56
    #5

    Min son kan vara ensam hemma dock kommer han inte ihåg att äta så man måste ringa o påminna o allt måste stå färdigt i kylen osv.

    Bryr sig inte heller om han luktar eller går omkring i skitiga kläder. Blir ofta tjat för att få han att byta kläder.

    Sonen har haft tur och han har 2 vänner som följt honom sen barnsben och dem har accepterat honom fullt ut.

     Hjälper inte heller till hemma utan tjat el. tvång.

    Raseri utbrott? Hade flera om dagen fram till 10 års ålder idag är det nån enstaka om året.

    Medkänsla? -Ja, om han själv varit med om känslan tidigare eller får förklarat för sig mer ingående.

    Utvecklats väldigt bra. Kommer nu ofta och frågar saker. Han vill gärna förstå varför man skall tacka för maten eller födeledags presenterna eller varför man säger hej till någon man känner när man går förbi dem på gatan.

  • Weyoun
    Äldre 10 Dec 05:49
    #6

    Min dotter är nu 19 år och bor själv, så jag skriver svaren som det var när hon bodde hemma kan de vara själv hemma? Nja...inte efter mörkrets inbrott och helst inte alls.
    Klarar de av hygienen själv eller behöver de bli påminda? Påminda OHJA!
    Hjälper de till hemma? Om man sägertill att hon MÅSTE. Inte omman bara ber henne.
    Har de vänner? Väldigt få, men lojala. De hon har (typ 3-4-st) har hon haft sen liten.
    Har de raseri utbrott? Hon kan bli arg, men det var mkt värre när hon var typ 8-11år.
    Har de medkänsla för andra människor? Jenny har VÄLDIGT stor medkänsla. men mest för djur. Människor tycker hon kan klara sig själva.
    Har de utvecklas posetivt under åren? alltså tycker ni att de är lättare nu än när de var små? Oh ja.Men matproblemet och klädproblemet kvarstår oförändrat. Hon har lärt sig mer hur just HON funkar och hur hon kan få andra människor att förstå henne.Inte så mycket tvärtom...

  • Äldre 11 Dec 08:14
    #7

    Min dotter har misstänkt AS enligt diagnos just nu.
    Hon kan vara hemma själv utan problem (Sitter mest framför sin dator)
    Hygien är inga problem. Hon är supernoga med sitt utseende och sin hygien. Det ska vara på ett visst sätt och det får inte brytas.
    Hon hjälper inte till mer än om man säger till henne. Vi har schemalagt vissa saker som tex vilka dagar hon ska gå ut med hunden efter skolan, vilken dag hon ska städa på sitt rum och duka bordet. Detta har hon full koll på. Men ber jag henne om något utöver detta blir hon jätte arg.
    Hon har vänner, två "nära" varav en familjemedlem. Hon umgås med den ena i skolan (Där är de ett tjejgäng) men inte så ofta efter skolan. Hennes vän är väldigt omhändertagande och tycker verkligen om min dotter, får med henne på lite grejjer.
    Raseriutbrott; Ja. Det händer ganska ofta.
    Medkänsla? Nej, det är inget för henne.
    Positiv utveckling; Det har varit ett jättetufft år för henne och hon har verkligen utvecklats positivt ur det.

  • Äldre 7 Aug 12:05
    #8

    Hej!
    Har en son som blir 13 år i december. Han har aspergers syndrom och ärligt talat så jobbigt som det är nu med hans utbrott och agrresioner har det aldrig varit. Allt började när han började i 6-års verksamheten eftersom han kom från en liten förskola med 2 avdelningar till en skola med 4 klasser och ca 100 barn. Man märkte att han inte kunde hänga med socialt och det blev ofta konflikter med kompisar eftersom han alltid gjorde sina egna spelregler. Sedan dess har det gått upp och ner. Han lider även av ångestsyndrom och fobier. Han kan inte äta mat bland människor han inte känner. Har periodvis vägrat gå till skolan. Han fick inget betyg nu när han slutade årskurs 6. Känns tungt som förälder! Han har lyckligtvis kommit in på en skola i CSI klass dvs. hjälpklass. Jag känner mig mer och mer pressad som förälder över vår familjesituation och hans medicin hjälper inget! Hoppas stormen snart avtar!

  • Äldre 11 Aug 15:00
    #9

    Hej, jag har en son som är 14 och fyller 15 snart. Han har Asbergers och ADD. Han känner stress, ångest och har fobiska tankar. Det är relaterat till syndromet och viss mån till vilken medicin som tas. Viktigast är att ditt barn kan vara öppet och berätta om vad som trycker hen även om det kan vara svårt att sätta ord på hur det känns inombords. För vår del fungerar det sociala spelet rätt så dåligt och det kan hänga ihop med låg självkänsla, just känslan att inte veta hur man beter sig i grupp, det är därför många barn med Asbergers känner trygghet med vuxna, i alla fall känner min son på det viset. Han har väldigt ont om jämngamla vänner.
    Min son går i vanlig skola med resurs och har också stödperson på fritiden 4 timmar i månaden.
    Du skrev att medicinen inte fungerar. Vänd dig genast till Habiliteringen i din kommun och berätta detta. Det är jätteviktigt att biverkningarna ställer till det negativt för ditt barn. Vi har valt att gå av ett tag med medicinen då den gav allt för starka bieffekter psykologiskt, vi väntar på läkartid för ny utvärdering. Min son klarar sig själv under hela dagar, reser dessutom själv till mig med tåg, har koll på egna pengar (även om det jämt är ett köpsug), däremot måste jag påminna och förbereda mat. Jag vet att man som förälder kan känna sig less och trött ibland (även vi har ju press på oss), men det som jag tagit fasta på och kan tipsa om är:
    - Våra barn är särbegåvade, t ex min son kan massor av udda saker och han ger mig massa aha-upplevelser hela tiden. Delta i intresset, och om de sammanfaller så är det så mycket bättre. Viktigast, deras intressen, inte dina. Tvinga inte på något.
    - Lyssna och prata med ditt barn, pejla. Lyssna noga, det finns ett djup hos våra barn så när de säger något så har de tänkt efter. Låt dem vara med i samtalet.
    - Ställ krav, men inte oöverstigliga. För varje pinne som tas så växer självkänslan.
    - Ge många kramar!

    Hoppas detta gav något.
    Mvh K.

  • Glinda från Oz
    Äldre 12 Aug 07:23
    #10
    caspersmamma 08 skrev 2010-10-17 16:33:36 följande:

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-17 17:04

    Ex

    kan de vara själv hemma?

    Klarar de av hygienen själv eller behöver de bli påminda?

    Hjälper de till hemma?

    Har de vänner?

    Har de raseri utbrott?

    Har de medkänsla för andra människor?

    Har de utvecklas posetivt under åren? alltså tycker ni att de är lättare nu än när de var små.


    Jag har en autism spektrum diagnos, jag svarar hur jag var som tonåring.

    Självklart kunde jag vara ensam hemma, jag älskade då ingen annan var hemma, men ville veta när de andra skulle komma hem. Jag klarade min hygien själv, jag är uppvuxen i en missbruksfamilj så jag hjälpte inte till hemma jag gjorde nästan allt. Jag hade vänner, har aldrig fått några raseriutbrott, jag hade/har medkänsla.
  • Äldre 12 Aug 09:29
    #11

    En gammal men viktig och intressant tråd. Jag har en 15-årig son med Aspergers och svarar på frågorna när jag är vid laptopen nästa gång.

Svar på tråden Hur är era tonåringar som har Asperger