Räddar du hellre din vuxna vän än mitt barn?

Om jag upplever att min vuxne vän inte kan klara sig själv så ja då tror jag att jag skulle reagera genom att hjälpa henne/honom i första hand. Människor jag har en relation till betyder mer för mig personligen är främlingar.

Hur man än skulle gjort tror jag att skuldklänslor av nån sort ofta finns där. Hur mycket man än rent förnuftigt fattar att det som händer var inte ens fel...

Ok så dels så är barn synonymt med att alltid vara chanslösa på egen hand emdans vuxen är synonymt med att kunna klara sig själv, sådär rakt av... och dels så har den som då inte kan klara sig själv därför alltid större rätt att leva?

Du tar det för givet ja, fast verkligheten ser inte ut så. Dels är man ju barn långt längre upp i åldern än 3 år , dels har nog t ex en fullt frisk och rörlig unge större chans att klara sig än en rörelsehindad vuxen. T ex.

Andra delen då, den som har minst chans att klara sig själv är därför automatiskt mer värd att få leva?

Hellre är ju fel ord, för handlar det om hellre så räddar jag hellre båda... Men, jag skulle tro att jag rent instinktivt i första hand värnar om den jag har en relation till och känslor för. D v s i detta fallet min vuxne vän, inte ditt barn. Inte för att h*n har ett större värde i sig, men h*n är mer värdefull _för mig_ och mitt liv.