Pojke med lila overall

Jag har ofta rosa och lila på min pojke. Han väljer oftast de färgerna om han får välja själv. Idag har han rosa överdragsbyxor och en rödorange jacka. Jättesnyggt :)

...men. Barn är bra på att generalisera och läsa av koder. Det är så de lär sig. Ingen behöver tala om för en fyraåring att rosa och lila är tjejfärger. De kan väldigt enkelt dra de slutsatserna själva - det är uppenbart i många sammanhang. Däremot kan man göra som du TS och tala om att den slutsatsen är fel. Att den faktiskt inte stämmer. Det brukar barn köpa, det finns alltid massor av undantag till deras generella regler - det är de vana vid helt enkelt.

Jag tror inte alls att någon behöver lära dem. De ser det ju överallt. I leksakskataloger, på tv, pådagis, i reklam...

Det vi behöver lära dem är att det inte stämmer - och det gjorde ju TS med den här flickan. Och TS son kommer - precis som min - att visa ytterligare några barn att de här könskoderna inte är någon absolut sanning.

...men det där tror jag verkligen inte på. Ungar är smarta. De ser väl hur samhället ser ut, hör från kompisar och ser i leksakskatalogen.

Min unge har fler rosa kläder än blå - för han gillar rosa. Vi har aldrig pratat med honom om flick eller pojksaker... ändå sa han häromdagen att han hade haft ett par "tjejglasögon" på sig på dagis (rosa solglasögon)... fast han har snarlika själv hemma. Och fast han gärna ville ha just de här "tjejglasögonen" med sig hem. Han hade kanske hört det av ett annat barn, men troligen hade han dragit slutsatsen själv eftersom 90% av alla barn med rosa glasögon är tjejer. Han är ju inte dum.

Personligen tror jag att det är en mycket bättre taktik att säga "Visst är den fin - killar kan också ha sådana vet du!" som svar på kommentaren din pojke fick än att säga något till föräldern. Oavsett om åsikten kommer från dem eller inte.

Sedan finns det ju uppenbarligen barn som får det hemifrån också - men det behöver ju inte vara så.

Varför menar du att det är en flickoverall pga färgen? Om min pojke har den är den per definition en pojkoverall.

Jag förstår verkligen inte vad du menar?

Jag är väl en person som försöker ändra samhället i så fall... min unge av hankön har i stort sett bara röda och rosa ytterkläder - han gillar det. Han har fler rosa och lila tröjor än någon annan färg. Det är hans färger... och hans favoritfigurer är Pippi, Lilla MY och Hello Kitty.

Men han går på ett dagis där 90% av barnen som har rosa kläder är flickor. Han bläddrar i leksakskataloger där rosaklädda flickor står brevid dockorna och leksaksspisarna och mörkklädda pojkar står brevid bilarna och monstergubbarna. Där flickor alltid klär ut sig till prinsessor och pojkar till spindelmannen. Han ser barnprogram där de som kallas tjejer är rosa och de som kallas killar är mörkklädda.

Själv vill han helst vara prinsessa. Det brukar han vara på dagisdiscot på fredagsmyset. Men han vet också att det är en "tjejgrej". Det har han märkt och barn lär sig genom att dra slutsatser. De börjar kalla alla med långt hår och bröst för mamma och alla med kort hår och skäggstubb pappa - de får bekräftat att det är rätt. Män och kvinnor. De kallar barnen med det långa håret och de rosa kläderna för flickor och de med det korta håret och de mörka kläderna för pojkar. Och i 90% av fallen har de rätt. Ju äldre de blir ju mer rätt får de och ju mer rätt blir de.

Jag tror inte ens det här med tjej och killgrejer är något han hört av någon utan något han upptäckt. Att inte bekräfta den upptäckten genom ett "Ja, så tycker de flesta - konstigt va?" är att inte ta hans värld på allvar!

Det är viktigt att det finns barn och vuxna som ifrågasätter och säger "nej, så tycker inte jag". Men hela samhället kan varken jag eller du göra något åt. Barn är för smarta för att låta sig luras - de förstår vad som gäller utan att vi lär dem - men de är också smarta nog att kunna välja sina egna vägar om man litar på dem (och den egna vägen kan ju vara precis vad som helst).

Och på samma sätt ska man ju inte förvänta sig och bekräfta steriotypen. Det tror jag är mycket vanligare och ett större problem.

Större var kanske fel ord. Vanligare menade jag nog.

Nu tror jag att mobbing beror på helt andra faktorer än vad barn har på sig, men precis som du tror jag inte att barn som bara förstärks i sin könsroll blir mobbade för det. Däremot tror jag att de kan uppleva att de inte blir lyssnade på och tagna på allvar (precis som du beskriver).

Och skulle barnet senare visa sig vara osäkert på sin könsroll eller sin sexualitet har man nog som förälder gjort det svårt för sitt barn att "komma ut". Visar man som förälder att traditionella könsroller är viktigt för en öppnar man ju inte precis upp för samtal kring tex homosexualitet. Och det problemet finns ju inte i det motsatta förhållningssättet. Den heteronormativa synen är så stark att min unge nog inte skulle ha några problem med att komma ut som heterosexuell även om han bara hade prinsessklänningar i sin garderob.

Fast där håller jag inte med riktigt. Ungar är jättebra på att dra slutsatser (det är så de lär sig) och när 98% av alla barn som har rosa kläder är tjejer och 90% av alla som har blå kläder är killar - då kan nog de flesta ungar klura ut det helt själva.

...att det sedan finns föräldrar med de här åsikterna är ju bara allt för uppenbart i tex den här tråden. Men det behöver inte komma därifrån.

Det viktiga (tycker jag) är ju att som vuxen ifrågasätta den slutsatsen - men ändå ta den på allvar. Att bemöta 5 åringen med ett "Men jag vet killar som har rosa så det kan nog inte stämma?" eller "Ja många tycker så - knäppt va?" om hen säger att rosa är en tjejfärg.

...men varför måste det vara en vuxen som lärt tjejen?

(jag säger inte att det inte kan vara så, bara att det inte måste vara så)

Jag håler helt med dig, jag ville bara påpeka att det inte behöver vara någon i barnets direkta närhet som har sagt något för en kommentar som den i ts (och jag läste din första kommentar som en antydan till att det var föräldrarnas åsikter som speglades hos barnet). Barn är inte bara ekon av sina föräldrar och andra vuxna, de blir ekon av hela det samhälle vi har - som det ser ut just nu. Sedan kan vi ju gemensamt försöka förändra det.

Det räcker att barnet ser på tv, iaktar andra ungar och bläddrar i leksakskataloger för att de ska kunna få åsikter om vad som är "tjejigt" och "killigt". Och så är det vårt ansvar att hjälpa dem nyansera bilden.

Det håller jag helt med om.

Vill bara uppmana ALLA - barn som vuxna, kvinnor som män - att bära något lila på onsdag:

http://www.asiktstorped.se/totally-unstraight/bar-nagot-lila-den-27-oktober-for-att-saga-en-sjalvklarhet/

Nej, men det ser hon ju att det gör- och man kan ju inte bara låtsas som att skillnaden inte finns - det tycker jag är att svika barnen. Däremot är det viktigt att tala om att man själv tycker att alla barn får ha på sig och leka med alla olika saker. Att det är knäppigt att vissa gör den här skillnaden...

90% av alla ungar din flicka möter med blå eller mörka kläder är nog pojkar, och 98% av de med rosa kläder är flickor. I leksakskatalogen, i reklam och på TV-programmen är det pojkar som har Spindelmannen och flickor som har Hello Kitty. Så att hon sorterar och frågar är ju inte konstigt... det gör min jämngamla kille med. Ofta konstaterar han att det bara är tjejer och han som har/gör en viss sak - och så räcker det med det. Han är mycket nöjd med att röra sig fritt mellan pojk och flickvärlden.

Sedan betyder ju inte frågan att att barn tycker att det ska vara så. Jag upplever istället att de flesta barn tycker att det är jättehärligt om man som vuxen säger "Visst är det konstigt att en del tycker att killar inte kan ha naglack och att tjejer inte kan vara spindelmannen? Jag tycker att alla får göra som de vill!"

Nej, då har du missförstått. Poängen är att ingen färg är fel och att ingen ska behöva höra kommentarer som: "Jag hade inte köpt den bruna till min unge för att den ser lite väl bajsig ut. Men det är jag det." ...eller liknande.

Fast det handlar ju inte om det. Jag skulle aldrig himla med ögonen om din son kom i brun eller blå jacka och fälla någon kommentar om den färgen. Jag skulle inte ens reflektera över det. Så det enda jag begär är att andra vuxna visar min unge samma respekt. Även om han har rosa eller lila på sig (vilket är hans favoritfärger just nu).

Och jag är till och med så förmäten att jag skulle vilja att alla vuxna svarar sina barn att det inte stämmer om barnen säger att "rosa är en tjejfärg". För så länge min unge har rosa är det en killfärg per definition. Eftersom han är kille och bär färgen.

Däremot lägger jag inget ansvar på barnen - och jag tror att de aldeles av sig själva kan komma till slutsatser om tjej och killfärger utifrån vad de ser... men då behöver de slutsatserna ifrågasättas. Det är inte okej att gå med på att rosa är en tjejfärg. Lika lite som det är okej att säga att alla med glasögon är mesar, eller att alla med mohikan är bråkstakar.

Jag skiter i vad du klär dina ungar i. Jag skulle aldrig kommentera det. Och jag vill ha samma respekt tillbaka.