Hej, jag hade tidig vattenavgång och det resulterade i feber, infektion och kejsarsnitt.
Ngn som känner igen sig??
Elay ( sonen ) vägde 1365g när han föddes och var 38cm lång.
Väger nu 1875g och är 40cm lång. Imon så är han en månad gammal.
Jag kan inte beskriva hur glad jag är över att han mår bra.
Från start med respirator till nu en månad efter utan ngn som helst hjälp och inne på rummet på dagarna med endast övervakning (ekg mm. )
Min Vidar föddes när jag just gått över till 28+3, efter att ha varit inlagd med strikt sängläge, dropp och bricanylsprutor från 26+5. Jag fick båda kortisonsprutorna, men som nyfödd fick han mycket svårt med andningen och fick opereras tre gånger för pneumothorax. Han låg i respirator åtta dygn, sedan hade han CPAP i sex veckor, på femte veckan fick vi börja CPAP-träna. Han var 40 cm och vägde 1355g när han föddes. På åttonde dygnet när han blev av med respiratorn vägde han 1285g, vi vet inte lägsta vikten eftersom han var så sjuk. Vi kom hem efter 63 dagar.
Nu är Vidar just fyllda 3 år och är inte riktigt lika stor som en genomsnittlig treåring. Han väger 11,8 kg och är 89 cm lång, är just under -3 på både längd- och viktkurvan. Däremot har han alltid klarat alla utvecklingstest, från det att han var runt ett år.
Vidar har lite problem med synen. Han började med att vara kraftigt översynt (+7,5, +7 vid ett års ålder) och på senaste synkontrollen hade det blivit något bättre (+5, +5). Vi hoppas såklart att det ska förbättras ytterligare så han slipper glasögon, men det är ju ett mindre problem!
Jag fick vår dotter för en månad sen i v28+5. Vattnet gick mitt i natten helt utan "förvarning" och jag fick väldigt starka och täta värkar, som inte bricanylsprutor eller tractocildropp hjälpte mot. Jag var däremot inte öppen ett dugg och planen var först sängläge etc, men allt eftersom timmarna gick så insåg personalen att de inte kunde få stopp på värkarna och jag fick åka ambulans till akkis. Där misstänkte man en infektion i livmodern och satte in antibiotika direkt, men ville gärna avvakta med snitt( , jag var inte öppen och hon låg i säte) så länge sänkan inte gick upp, men en läkare kom in kl 19 och sa att hon hade en dålig känsla och hade beslutat sig för akutsnitt direkt trots att sänkan inte gått upp. l 22:53 är Elise född, eftersom de inte fick stopp på mina värkar så krampade min livmoder runt henne och de vart tvungna att "katastrofsnitta" mig inävndigt för att få ut henne. När de öppnade min livmoder å vällde det ut var och Elise hade inget fostervatten kvar utan låg enbart i var...
Hon är född utan livstecken och med båda lungorna fyllda med var, läkaren lyckades dock suga rent snabbt och intubera henne.
Hon låg 18 timmar i repsirator, sedan har hon haft cpap( hennes syrgasbehov har aldrig varit högre syrgasbehov än 30%) och imorgon( 1 månad efter hon föddes) så ska hon börja träna ur cpapen och ha syrgasgrimma.
Hon hade dubbelsidig lunginflammation och har haft stora problem med slem i lungorna, men nu är det nästan helt fritt ifrån slem och hon har börjat "vakna" till liv och knubbat på sig. Hon är fortfarande ganska stillsam och läkarna har gjort alla tester på henne utan att hitta några fel. Hon har fina lungor men har haft dåig styrka i bröstet och inte kunnat gjort sig av med koldioxiden. Men iom att slemmet försvunnit så har hennes styrka i bröstet ökat och nu håller hon sig inom pco2 parametrarna.
Hon var 40.5cm lång och vägde1234gr. Nu i v32+6 är hon 43cm lång och väger 1734gr.
Mrs T: Fick rysningar av ditt inlägg, jag fick min dotter den 28 juli -09 hon är född i vecka 28+5. Det var samma för mig hade värkar men inte öppnade mig. Dom försökte stoppa det hela men som sagt hon hade bestämmt sig för att komma ut:) Vilda har varit en kämpe från start och nu nästan 1 och ett halvt år senare så är det inga som helst problem med henne.. Hon har börjat sprungit och pratat det enda man kan se på henne att hon är för tidigt född ör för att hon bara väger 7.5kg och är 69.5cm lång...Hoppa allt kommer går bra håller tummarna:)
Hej!
Jag fick mina tvillingar i v24+4.
Jag hade inga värkar, utan hade öppnat mig så jag kände en fot. ( Låter hel konstigt & inget jag trodde jag skulle varit med om, utan bara sådant man läser ibland :P ) & kom hem efter 12 veckor. De vägde 650g och var 31cm. Födde vaginalt & båda kom med benen först.
Lycka till!!
Vilken berättelse, det är overkligt att det kan vara så .. Har aldrig hört talats om det innan att man skulle kunna känna foten m.m. Glad eran skull att allt gick väl.
Det du säger om att tiden på sjukhus kändes jobbig så förstår jag dig. Jag lärde mig tre namn på sköterskorna på sjukhuset och jag hade kanske 50 olika under tiden där. själv var jag väldigt tjurig hela tiden och jag tyckte så synd om mig själv för att det var jag som fick ligga inne på sjukhus medan min man kunde åka hem och tvätta kläder m.m. Men jag jaa jag fick bara sitta där i mitt hemska rum på neo och drömma tills tiden då vi får åka hem. Dagen gick ungefär till på detta vis:
vakna, hämta bröspump, pumpa, lämna mjölken i kylen, försöka äta frukost, hämta den pumpade mjölken, förbereda sondning, sonda sonen, sitta känguru, pumpa igen, lämna mer mjölk i kylen, äta lunch, hämta mjölken, förbereda sondningen, sonda sonen osv.... Samma ramsa hela dagen, veckan månaden.. .
Nästan samma ramsa nu, men nu när vi är hemma känns allt mkt skönare och enklare. Inte så himla tråkigt och jobbigt som på sjukhuset.