Hur funkar allt?

Hej!

Jag väntar mitt andra barn genom adoption och under de fem år (kanske sex-sju år med försök och betänketid)har förutsättningarna ändrats hela tiden. Framförallt har kötiden blivit betydligt längre både i Sverige och i länderna. I många länder arbetar man hårt med att behålla barnen inom landet och stärka de inhemska adoptionerna. Även andra krav förändras. Det ni kan göra nu är att ställa er i kö i så många organisationer ni har råd med, men att fundera över villkor i övrigt är ingen idé förrän det är dags.

Personligen (och det här är egna spekulationer utan "grund") tror jag att de adoptionerna till Sverige kommer att minska betydligt under de åren som kommer, och mer eller mindre upphöra från länder som t ex Taiwan och Korea, som faktiskt flaggar för detta. Är man öppen för SN-barn och äldre barn/syskongrupper (vilket är svårt med barn innan, adoptivbarnen ska gärna vara yngst i barnaskaran) är chanserna större.

Adoption är ett underbart sätt att få barn på! Rekommenderas! MEN, det blir ett alltmer osäker kort det med, så planera inte för mycket redan nu utan se det som en bonusmöjlighet när den dagen kommer.

Man kan hoppas, framförallt för barnens skull. Men jag är inte övertygad - jag tycker ofta det verkar gå trögt  med de nya länderna Och de "gamla"  -- köerna i Etiopien - jättelånga. Även i SA  är senast nytt att väntetiden kommer att öka, eftersom man vill leta nationellt.  Sen är det ju en ökad konkurrens från andra västländer och de kan ha andra samarbeten (kolonier tex)sen tidigare. Jordbävningen i Haiti - Frankrike och USA t ex.

I Korea hamnar fortfarande många, många barn på barnhem fast antalet barn till Sverige därifrån minskat betydligt på senare år. Det finns många som hellre vill att barnen stannar - även om det inte nödvändigtvis är det bästa. I Colombia har det  funnits (finns?) liknande strömningar.

Nu går det ju lite i vågor med länderna, men jag tror ändå att vi under ett antal år framöver kommer se antalet barn hit minska. Fast jag hoppas ju att jag har fel.