Tack för svaren, men juliiiiia de är jag som är gravid och har blivit bedragen och lämnad, jag har försökt en hel månad att få henne att förstå vad hon gör mot mej och vårt barn, men hon är som en mur, finns inga känslor, inga som hon visar iaf.
Jag har lite svårt för att förstå att känslorna som funnits där bara kan ändras på tre veckor, som i hennes fall, vi har trots allt bott i hop i fem år....Jag tror hon fått en släng av någon form av psykos, men jag är ju ingen läkare, tycker bara att de är märkligt.
Vad de gäller barnet så har hon ju ingen laglig skyldighet mot de med tanke på att vi varit i Danmark och blivit gravida, och det är ju både för och nackdelar med de.
Men de är ju frustrerande att inte ha sin stora kärlek med sej på förlossningen, med tanke på hur mycket vi gått igenom under åren, ett barn gör sej ju inte av sej själv när man sitter i våran sitts precis.
Men de känns som att när barnet är ute och hon inte visat sitt stöd så är hon också ute.
Jag hoppas verkligen att ingen annan ska behöva vara med om detta jag varit med om. nu är det 5 veckor kvar till plutten kommer, och de känns som hon har snuvat mej på en härlig graviditet, och det är verkligen synd att fördärva något som ska vara så fint.