Straff eller konsekvens?

Ska tillägga att TV förbudet höll i sig hela kvällen och sonen hade även utbrott i flera timmar. Han somnade av utmattning till sist. Det är tråkigt med sådan kvällar, men det händer tyvärr rätt ofta här. Är det inte ena tvillingen så är det den andra. Ibland båda.

Ibland är straff att föredra tycker jag (tex vid våldsamma beteenden, då den naturliga "konsekvensen" skulle bli att lämna barnet ensam, för om du är taskig så vill ingen vara nära dig)

Men ett straff förutsätter att barnet är medveten om att h*n gör fel, har möjlighet att förhindra det felaktiga beteendet (impulskontroll) och att straffet står i proportion till "brottet".

 

Selfish Geene: Tack för ditt svar . Det är det som är svårt att avgöra. En normal, rätt klok fyra-åring som de flesta. Han är antagligen medveten om att han gör fel, men kan inte styra sina impulser är min gissning, men helt säker är jag ju inte. Vi lämnade honom dock inte ensam, eftersom han var så upprörd. Jag var hos honom i vardagsrummet så de andra fick äta ifred. Däremot fick han som sagt inte se på TV eftersom då hade ju förvisningen från köket blivit en belöning.

en naturlig konsekvens av att man slår andra runt sig är kanske att andra inte vill vara i närheten när man slåss.. tex gå in på ditt rum o va arg tills du är lugn o vill vara med oss på ett acceptabelt sätt. Tänker jag.

Jag är själv förvirrad. När det gäller små barn så tror jag inte ens att de förstår skillnaden mellan straff och konsekvens. Särskilt inte i hett läge. En konsekvens kan (men måste inte) få dem att känna sig lika dåliga som ett straff och barn är inte bra på att koppla ihop logiken när de är upprörda. Som vuxen tror jag det är mer relevant att i sådana lägen bara försöka lugna ner känslostormarna och fokusera på att "de-escalate". Men jag tror att det är ett bra riktmärke för den vuxne att hålla sig till naturliga eller i alla fall logiska konsekvenser istället för oberoende straff.  Och till större barn och tonåringar känns det mycket mer meningsfullt att resonera mer kring naturliga konsekvenser.

Tycker oxå det är svårt med konsekvenser ibland. Min dotter 3,5 år är just nu väldigt trotsig och inte den roligaste att ha med in i en affär. Idag talade jag om för henne att hon fick lyssna på mig när vi handlade annars skulle hon inte få några popcorn till kvällen (hennes "fredagsmys" favorit). Hann bara in genom dörren på äffären och hon började köra race med vagnen och plockade ur allt jag la i för hon skulle ta allt själv, även om det var saker hon inte nådde. Nu blir det inga popcorn idag. Hon bad däremot om ett äpple nyss och det fick hon såklart.

Problemet med "automatiska" konsekvenser är väl att barn har en mer ögonblicksuppfattning. De kan inte koppla samman ett beteende för flera timmar sedan med en konsekvens som sker nu. Personligen tror jag på omedelbara åtgärder, som när man uppfostrar en hund. Konsekvenserna ska komma i direkt anslutning till det olämpliga beteendet. Det ska ju naturligtvis funka åt andra hållet om barnet gör något bra.