Straff eller konsekvens?
Hej, jag är lite nyfiken på hur andra föräldrar ser på straff och konsekvenser i barnuppfostringssyfte. Vi har i stor utsträckning försökt köra med naturliga konsekvenser, men tycker inte det fungerar särskilt bra (kanske långsiktligt men jag vill ha resultat nu också, annars blir jag galen). Idag spårade tex. middagssituationen ur helt. Ena fyra-åringen började slänga sina bestick och den andra tog då efter. Vi tog av dem besticken och gav dem plastskedar att äta med. Då började de skrika i stället. Vi fortsatte att äta, men det var ohållbart. Ena killen slog mig hårt rakt i ansiktet. Han vet mycket väl att man inte slåss, det pratar vi om varje dag. Men det hjälper inte alls. Hur hade ni reagerat? Vad är en naturlig konsekvens av att man slåss? Jag tog ut honom från köket tills han lugnat ned sig och dessutom blev det TV förbud. Det känns ju mer som ett straff än en konsekvens, men så blev det. Jag vill höra hur ni tänker och reagerar i liknande situationer?
