Anonym

Äldre 31 Oct 22:51

100 svar

medium, bluff?

Min pappa gick bort för ett par månader sedan. Ca fem månader efter att han gått bort så går min moster till ett medium, hon gick egentligen dit för att försöka få kontakt med sin döda svärmor, som dött samma månad som pappa. Men mediumet sa till min moster när de skulle gå att hon hade en man som var väldigt angelägen om att få prata med min moster. Men hon kopplade inte vem denna mannen skulle kunna vara. (Vi har inte träffats så mycket de senaste åren, hon jobbar väldigt mycket).
Mediumet sa då att mannen ville att Liselotte, som min moster heter skulle hälsa min mamma att han älskade henne mest i hela världen, att han var glad över att de haft en sån bra relation, och att han saknade henne. (Mamma och pappa gifte sig när de var 18, spenderade inte en enda natt ifrån varann efter det, dom var varandras allt. Tvillingsjälar. Liselotte fattade då att det måste vara pappa, och mediumet sa då att pappa hade sagt "svåger" och min moster nickade. Mediumet sa sen att pappa visade henne hur smal han hade blivit, och skrattade. Han sa till henne att pappa försökte förklara att han dog av sin mage. Min moster berättade då att han dött av cancer i magen. "han berättar att han har fem barn", sa hon sedan, min moster sa ja. Pappa började då berätta för mediumet om oss alla. Att det äntligen gick bra för min syster på jobb, (sant) att hans äldsta son (min storebror) hade haft samma intresse som pappa, och att de spenderat mycket tid på det intresset tillsammans. (Sant, båda två älskade bilar), han berättade att vi inte skulle oroa oss för vår lillasyster (den yngsta av oss) för hon hade faktiskt tagit hans död väldigt hårt, men hon kunde inte visa det. (Sant.) Och att det skulle så småningom ordna upp sig för henne också. Han sa sen att mamma inte skulle lägga sig i tjafs mellan oss syskon. (sant). Han sa att min andra bror inte skulle oroa sig över sina barn, han skulle snart få nytt jobb. (sant) han sa sen att han hade en dotter i 20 års åldern (jag) och att han saknade mig och att jag hade ett stort hjärta. (vet ej om det är sant). Han berättade att han vaktade sina barnbarn och att han såg till den nyfödde. (Min bror hade precis fått sitt tredje barn en vecka innan pappa gick bort). Min moster var i chock, för hon hade inte lämnat en enda detalj utom sitt förnamn till denna damen. Min moster ringde till min mamma idag och berättade det, hon sa att hon inte vågat i juni månad, för vi var så himla ledsna och hon var rädd för hur vi skulle reagera, men att det stört henne så länge för hon förstod ju att pappa ville att vi skulle veta detta. Mamma blev glad, hon och pappa trodde alltid väldigt starkt på livet efter detta, och pappa hade alltid lovat oss att "om jag dör så ska jag vara hos er föralltid".

Nu är det såhär att jag har aldrig trott på sånt här, jag har alltid varit den logiska i vår familj, mvg barnet, som alltid hittar förklaringar till allt. Men nu var detta så himla spot on liksom, och jag VILL tro att det är sant. Pappa var min bästa vän, och jag mår skit av sorg och saknad, så jag vill ju så gärna kunna tro på att han fortfarande finns hos mig. Men jag har alltid sagt när jag sett medium på tv och sånt att det inte är äkta, att allt är manus. Att de tar uppgifter från alla i publiken redan från början. (Vilket har visat sig stämma på många program.)

Vet inte vad jag ville med tråden... antar att jag ville höra andras erfarenheter av medium? Tror ni på ett liv efter detta? Min pappa sa alltid "det måste finnas ett liv efter detta, för så mycket lidande som vi människor får gå igenom här på jorden, så måste man få en belöning sen". Jag hoppas att han finns. (jag älskar dig)

snälla ni som läser detta, jag vill inte ha en massa "väx upp för fan" eller något annat. Tänk på att detta är känsliga rummet, jag vill höra allas åsikter, men försök tänk på hur ni framför dom. Tack på förhand / Melinda

Anonym Trådstartaren

Äldre 31 Oct 23:06

#2

Anonym (zz) skrev 2010-10-31 23:02:32 följande:

Jag har gått till medium, som kan sin sak, och har fått saker berättat för mej som mediet inte kan haft en aning om eller haft möjlighet att ta reda på innan.
Jag var en tvivlare innan jag gick dit, men har omväderat mina åsikter.
Har du möljihet att gå så gör det, men var berädd på en stark upplevelse.

Hej, tack för svaret! Ja mamma, min moster och jag ska dit om 4-5 månader, mamma ville vänta av någon anledning. Förlåt, om det är privat behöver du ej berätta, men vad för sorts saker berättade hon/han typ? Alltså jag menar kanske inte detaljer som "din kusin ligger med åsa nere i baren", utan typ så som mediumet var till min moster. berättade om familj och så

Anonym Trådstartaren

Äldre 31 Oct 23:25

#5

Rosa socka skrev 2010-10-31 23:14:33 följande:

Jag har aldrig varit hos ett medium, även om jag gärna hade velat, men jag tror på såna här saker.
Inte att jag är godtrogen och går på allt som har med sånt här att göra såklart, jag tror verkligen inte på alla program som visas på tv osv men jag tror på att man kan få kontakt med människor som inte finns i jordelivet längre.

Så som du skriver det här känns det verkligen riktigt, om allt stämmer in så bra dessutom.
Jag blev riktigt rörd av det här. Verkligen!
Jättefint att din pappa ville komma fram till din moster så ni skulle kunna få veta det här.

Tack för ditt fina svar. Det har hänt andra saker innan också som gjort att jag börjat undra... jag gick på fika med en gammal (hon dog) väns mamma. Vi grät och pratade länge om hennes dotter och om min pappa. Jag sa att jag så gärna ville att pappa skulle spöka för mig, bara göra NÅT så jag kunde känna att han fortfarande fanns. När jag kommer hem till min mamma (hälsade på direkt efter fikan) så ringer en tant som bor 3 mil ifrån vår stad, och säger att hon hittat mitt sjukhus kort, och frågar efter pappa. (Han står som förmyndare på kortet). Mamma berättar att han gått bort, men att hon ska få tala med mig istället. Hon säger då att hon hittat kortet utomhus, och undrade om jag ville ha tillbaka det. Eftersom jag är myndig så sa jag att hon kunde knäcka det, ingen använder ju dom längre ändå. När vi la på berättade jag det för mamma, jag fattade inte HUR mitt kort hamnat i den staden. Jag hade haft en gammal pojkvän där för fem år sen, men även om jag tappat kortet vid den tiden så borde ju fem år ha slitit itu kortet. När jag sen gick igenom min plånbok så ligger mitt sjukhuskort kvar i den!!! bakom mitt gamla bibliotekskort. Det var riktigt äckligt. Vet inte, det kanske bara var slumpen, men det är sjukt, samma dag som jag sagt att jag vill att han ska ge mig ett tecken... och när jag gråter och tänker på pappa så brukar det för det mesta (tex om radion är på) komma en låt pappa älskade, eller som vi båda älskade och alltid sjöng tsm... mamma säger att det händer henne också, hela tiden. Jag vill så gärna tro på det här, men den logiska delen av mig säger "lägg av för fan, vi är här på jorden av naturens evolution, när vi dör är vi bara borta", våra kroppar förmultnar och sen är man borta för evigt". men jag vill inte tänka så. Men jag gör det ändå....

Anonym Trådstartaren

Äldre 31 Oct 23:27

#6

Anonym (zz) skrev 2010-10-31 23:24:07 följande:

Vad jag har förstått så kan inte mediet alltid påverka "vem som kommer".
Till mej "kom" en äldre dam, som jag först hade lite svårt att placera, men kom på att det måste vara mormors syster.
Mediet berättade bla att jag hade tillbringat flera sommrar där som barn och då ramlade poletten ner
Sen berättade hon saker som jag inte visste någonting om, bla tjafs om ett smycke, frågade min mkt skeptiska mor om hon visste något om det, och jo det gjorde hon, och berättade.

Jag fick ställa frågor och det gjorde jag, bla annat om jag skulle flytta, men det skulle jag inte, blev lite snopen då det var på g, men det blev inte så.

Låter flummigt, men det var så mkt mer än jag skrivit och det är svårt att beskriva, måste uppleva det.

Ska boka in mej på en nytt möte snart igen.

Gud, fick en rysning. Blir så rörd, jag vill så gärna tro på det!!! Det hade ju gjort sorgen lite lättare att bära. För när jag tänker på att jag aldrig kommer få se honom igen, då känns det som att jag kommer dö av smärta. Men om jag då hade kunnat tro att han fortfarande finns, och att vi kommer ses igen, då hade det känts lite lättare.

Är det dyrt att gå till ett medium?

Anonym Trådstartaren

Äldre 31 Oct 23:32

#8

Anonym (hej) skrev 2010-10-31 23:29:18 följande:

Min kompis mamma var hos ett medium eller nä spåtant kanske det va, allt stämmde plus att hon berättade exakt när hennes pappa skulle dö. han dog samma dag som hon sa. Har blivit rekomendera att aldrig gå och spå mig på grund av detta. Men detta var som sagt inget medium.

Oj, måste vara obehagligt att få sån information.

Anonym Trådstartaren

Äldre 31 Oct 23:42

#12

Rosa socka skrev 2010-10-31 23:37:43 följande:

Din pappa är med dig vare sig du märker det eller inte, men det har du ju gjort även om du kanske inte riktigt vågar tro på det.
Ibland får man koppla bort de logiska tankarna och bara lita på det man känner!

När jag var liten var jag säker på att min morfar brukade titta till mig och efter att min farfar dog så kände jag att han också tittade till mig, det är en sak jag hade velat få "bekräftat" av ett medium.
Men jag litar inte på vilket som helst så jag vågar inte gå till nån random, nån gång ska jag kolla upp och göra det.

Ja det tycker jag att du ska göra, jag ska prova på med mamma om ett tag. Känns lite konstigt, som om man är flummig på något vis... det är nog inget jag kommer våga berätta för mina anhöriga.

Anonym Trådstartaren

Äldre 31 Oct 23:43

#13

Anonym (zz) skrev 2010-10-31 23:40:28 följande:

Det mediet jag var hos tog 500kr för 1 timmes privat sittning,men det var det värt.
Denna kvinna som jag var hos berättar aldrig om någon ska dö eller kommer att bli skadad el. liknande och detta för att inte skrämma upp någon eller att någon försöker gå in och påverka det som ska ske.

Min moster betalade också fem hundra kr för en timmes sittning. Det tycker jag är lagom. Har hört om andra som tagit 1-2 tusen kr. Nej, sån information hade jag inte velat ha.. hade ett medium berättat för mig att någon i min närhet kommer dö snart till exempel, så hade jag blivit totalt paranoid och fått magsår av oro...

Anonym Trådstartaren

Äldre 1 Nov 00:16

#21

Jag är ledsen att göra er besvikna, men min moster känner inte oss så väl, hon har knappt träffat min mamma (sin syster) de senaste tio åren. Hon kunde inte ens mitt namn innan begravningen. Och min moster är inte troende, utan ville mer gå på skoj, och hon sa själv att hon minsann inte tänkte ge mediumet några ledtrådar eller ansiktsuttryck som hon skulle kunna läsa av. Och sen var det ju det att det var i slutet av sessionen, min moste hade precis betalat och skulle gå. Jag är väldigt logisk, och precis som något skrev om att varför skulle vi vara det enda levande på jorden som har ett liv efter detta, så tänker jag med, har jag gjort tusentals gånger. Men detta var så rätt, och min moster vet inte något om oss syskon heller, så hon har liksom inte kunnat ge några intryck för henne att läsa. Hon nickade bara på nästan allt mediumet sa... nej jag vet inte vad jag ska tro... Jag har alltid varit den största skeptikern i världs historien känns det som, men allting som mediumet sa, stämde, och just det att pappa hade sagt att jag hade ett stort hjärta, det sa han varje gång jag var ledsen över tex ett kompis bråk eller nåt, så sa han alltid "lilla gumman, du har ett alldeles för stort hjärta, du lägger hela världen på dina axlar." Att hon hade kunnat gissa sig till att han hade barn och fru är väl inte så svårt. Hade hon liksom berättat att det var en man där som dött och min moster sagt "ja min svåger" och hon då hade börjat rabbla random saker om att han hade fru och barn som han älskade, då hade jag sagt direkt att det var fejk. Men just detta...

Anonym Trådstartaren

Äldre 1 Nov 00:34

#22

Och sen är det ju också frågan om HUR mediumet visste våra kön? Min moster berättade inte våra kön. Inte en enda detalj om oss berättade hon. Hon kunde för tusan inte ens pappas hela namn, hon visste inte att han hade ett dubbelnamn, ändå kunde mediumet se det framför sig.

Jag märker nu när jag läser vad jag själv skriver, att jag nog tusan är en bealiver iallafall... Då får det vara så. Det är knappast så att jag tänker ringa spåtanter och medium till höger och vänster nu och bli värsta andlig och troende. Detta var helt enkelt för detaljrikt för att det skulle kunna vara ren gissning. Så är det bara. Jag lider inte av att betala fem hundra sketna spänn för att gå till ett medium, jag mår heller inte dåligt av att tro på att det finns ett liv efter detta, så varför inte? Finns det egentligen någonting i vår värld som är logisk? Varför finns det ens planeter? vad är meningen med att det finns en rymd överhuvudtaget. Livet är en enda stor fråga, och jag brukar hålla mig till vetenskapen för det mesta. Ja, nästan alltid. Och jag glor aldrig på "hemsökta hus" eller andra skit program, där skriker det ju verkligen FEEEEEJK. Men detta var för rätt. Jag kan inte släppa det. Hon kanske bara gissade rätt, vem vet. Jag vet bara att när mamma ringde och berättade detta ikväll så infann det sig plötsligt ett inre lugn hos mig, som jag sen pappas död totalt glömt bort existerade. Jag kände mig för första gången på flera månader, mindre ensam, och ett hopp tändes i min själ.

Egentligen spelar det ingen roll vad jag tror, eller vad andra tror. Pappa var en sån stor del av mitt liv, att han varken andligt eller fysiskt någonsin ska kunna försvinna ifrån mig. Om det hjälper mig att sova bättre på nätterna, om jag tror på en saga om pappa, så tror jag inte det finns något farligt i det. Jag tror faktiskt att den sagan är den enda som kan hålla mig ifrån att flippa ut och ta livet av mig av sorg.

Jag vet inte vad jag tror, som sagt. Det enda jag vet är att om jag ska gå resten av mitt vuxna liv, med tron om att jag aldrig någonsin mer kommer få höra hans röst, han skratt, hans nynnande till radion, lukten av hans hår och parfym, tron på att jag aldrig någonsin mer kommer att få hålla om honom, då kommer jag dö av sorg.

Anonym Trådstartaren

Äldre 1 Nov 11:03

#26

Hirsu skrev 2010-11-01 10:38:05 följande:

Nej, det övertygar inte. Anekdotiska bevis är noll och inget värda. Sinnen går att lura och vår hjärna och vårt minne är på intet sätt opåverkbart.

Du skriver att det inte skadar att besöka ett medium. Jo, det kan det visst göra. Mediet kommer låtsas ha kontakt med TS pappa och förmedla saker som "han" säger. Men det är ju inte på riktigt, mediet bluffar bara och TS blir lurad. Jag förstår viljan att få kontakt med någon man saknar men det ett medium gör är inte okej på något vis. Minnena av den döde är för mig något som ingen ska lägga sina smutsiga tassar på, för i slutändan är det bara dem man har kvar. Jag hoppas att TS låter bli att låta sig utnyttjas av någon som bara är ute efter att tjäna pengar på hennes sorg.

Jag uppskattar inte att du talar om mig som om jag vore en naiv liten skolflicka. OM jag går till ett medium, så kommer jag inte säga ett pip. Börjar då hon snacka om en man som dött så spelar jag dum och säger att ingen i min närhet har dött (som min moster gjorde, fast hon kom ju verkligen inte på vem det kunde vara,,,) sen vill jag se vad som händer.

Hennes detaljer var för bra för att det skulle kunna vara gissning:

* Hon sa att pappa sagt att det gick fort (Sant, han dog 11 dagar efter sin diagnos om cancern)

* Att mamma och pappa hade en jätte fin relation och att hon var den snällaste han nånsin känt (sant, det sa alltid pappa till mamma)

* att pappa dött av sin mage (sant, lever cancer)

* att pappa varit tjock innan han blev sjuk (sant)

* att min storasyster äntligen börjat komma någonstans på sitt jobb (hon hade bara irrat runt som vikarie 20 timmar i månaden, men i juni-juli var hon uppe i heltid och fast jobb)

* att vi inte skulle oroa oss för att vår lillasyster inte sörjde pappa (sant, vi bråkade hur många gånger som helst med lillasyster över att hon verkade totalt likgiltig)

* att min storebror inte skulle oroa sig över sina barn, han skulle snart få nytt jobb (sant, han fick nytt i Aug).
* att han saknade mig och att jag hade ett stort hjärta (det sa han väldigt ofta till mig)

* att min storebror och han hade haft samma intresse genom åren och spenderat mycket tid tsm på det (sant, båda två älskade bilar, och kunde mecka i timmar i garaget på något nytt projekt.)

* att mamma inte skulle lägga sig i våra bråk syskon emellan (pågick en hel del, gör fortfarande, och pappa sa alltid till mamma att hon inte skulle bry sig och hålla sig utanför.)

Hade hon sagt helt random saker som "han har barn, en fru han älskar, han hälsar till alla att han mår bra, och att han vakar över er" då hade jag sagt till min moster att hon slösat sina pengar. Jag är inte korkad.

medium, bluff?

INNEHÅLL