Anonym skrev 2010-10-31 23:25:13 följande:
Tack för ditt fina svar. Det har hänt andra saker innan också som gjort att jag börjat undra... jag gick på fika med en gammal (hon dog) väns mamma. Vi grät och pratade länge om hennes dotter och om min pappa. Jag sa att jag så gärna ville att pappa skulle spöka för mig, bara göra NÅT så jag kunde känna att han fortfarande fanns. När jag kommer hem till min mamma (hälsade på direkt efter fikan) så ringer en tant som bor 3 mil ifrån vår stad, och säger att hon hittat mitt sjukhus kort, och frågar efter pappa. (Han står som förmyndare på kortet). Mamma berättar att han gått bort, men att hon ska få tala med mig istället. Hon säger då att hon hittat kortet utomhus, och undrade om jag ville ha tillbaka det. Eftersom jag är myndig så sa jag att hon kunde knäcka det, ingen använder ju dom längre ändå. När vi la på berättade jag det för mamma, jag fattade inte HUR mitt kort hamnat i den staden. Jag hade haft en gammal pojkvän där för fem år sen, men även om jag tappat kortet vid den tiden så borde ju fem år ha slitit itu kortet. När jag sen gick igenom min plånbok så ligger mitt sjukhuskort kvar i den!!! bakom mitt gamla bibliotekskort. Det var riktigt äckligt. Vet inte, det kanske bara var slumpen, men det är sjukt, samma dag som jag sagt att jag vill att han ska ge mig ett tecken... och när jag gråter och tänker på pappa så brukar det för det mesta (tex om radion är på) komma en låt pappa älskade, eller som vi båda älskade och alltid sjöng tsm... mamma säger att det händer henne också, hela tiden. Jag vill så gärna tro på det här, men den logiska delen av mig säger "lägg av för fan, vi är här på jorden av naturens evolution, när vi dör är vi bara borta", våra kroppar förmultnar och sen är man borta för evigt". men jag vill inte tänka så. Men jag gör det ändå....
Din pappa är med dig vare sig du märker det eller inte, men det har du ju gjort även om du kanske inte riktigt vågar tro på det.
Ibland får man koppla bort de logiska tankarna och bara lita på det man känner!
När jag var liten var jag säker på att min morfar brukade titta till mig och efter att min farfar dog så kände jag att han också tittade till mig, det är en sak jag hade velat få "bekräftat" av ett medium.
Men jag litar inte på vilket som helst så jag vågar inte gå till nån random, nån gång ska jag kolla upp och göra det.
