medium, bluff?

Nu är säkert det medium TS faster träffat en som verkligen inte luras och har kontakt med saker vi andra inte kan se. Jag inser dock hur lätt det är att tjäna en hacka som bluffmakare i en branch som inte är den direkt mest kontrollerade och vänder sig mot människor i sorg, oro, bekymmer mm.

Först skulle jag rikta min marknadsföring mot just människor i sorg, som verkligen vill ha någon form av positiv feedback. Vid tidbokning skulle ta deras telefonnummer och namn. Innan träffen skulle jag göra en snabb koll via eniro och folkbokföringen för att få upp lite basdata som ålder, familj, barn, namn, adress mm. Går säkerat att hitta lite annan basfakta mha Googel.

Vid besöket en snabb koll på klädsel, ringar, märken för att göra mig en bild av finansiell status, intressen, hälsa mm mm. Slitna kläder - finansiella bekymmer, miljöpartimärke - miljöintresserad osv.

Sen ställa en del inledande frågor för att få grepp om vad personen är bekymrad och och vill veta. Grunden är att alla vill ha tröst och stöd, dvs positiva nyhter. Använder samma intervjutekniker som beskrivs i böcker om t ex anställnigsintervjuer  och terapiarbete.

När jag gör påstående, dvs ser saker, gör man de alltid brett och med flera alternativ. "Jag ser dödsfall/sjukdom  i din närhet, kanske en kollega, släkning eller nära vän" Troligtvis stämmer i något av alternativen. När jag får en bekräftelse spinner jag vidare på den. Slänger eventuell lite fakta som jag hittat under förundersökningen som namn på släktningar, ålder på barn mm för att visa på min fantastiska förmåga.

Vissa saker är allmängiltiga - t ex att dödsfall kommer oväntat, sjuka personer går ner i vikt, det blir arvskonflikter, kärlek är trassligt. Är den personen jag prata med smal säger jag att den sjuke/avlidne är tjock/rund osv.

Använder också samma tekniker att läsa kroppspråk som skickliga pokerspelare använder, tittar på pupiller, nervösa handrörelser mm för att se när jag kommer rätt.

Ger alltid lite positiv feedback i form av du kommer finna kärleken, dina barn har det bra men tänker på dig, farfar är lycklig där han är nu. Sen avslutar jag med att slänga ut en metkrok för att få ett återbesök och 500 kr till. T ex "Jag ser din farfar, han försöker säga något, men det är suddigt. Han försvinner tyvär bort"

Tyvär gör dessa rätt enkla tekniker att det är lätt att komma in som bluffmakara och bedragare i en branch som riktar sig mot männsikor i sorg, bekymmer och som troligtvis är lite svaga och desperat letar efter tröst..

/Kjell

Det gjorde inte min moster heller, hon lämnade bara sitt namn. Men ja jag vet inte, det kanske är bluff, jag ska iaf prova på själv och se.

Okej häftigt, berätta gärna lite mer. Är du säker på att du haft kontakt med andra sidan, eller finns det en möjlighet att det bara varit hjärnspöken?

 Det vore en fördel för dig om du på något sätt kunde bevisa detta.

Det finns som sagt organisationer som är villiga att betala ut ansenliga summor pengar till det medium som kan bevisa sina krafter.

Det har jag också gjort. Problemet är bara att jag inte är ett dugg medium (och inte large heller). Jag var bara överkänslig för andras signaler efter att ha växt upp i en dysfunktionell familj och hade en livlig fantasi, blandad med en känsla för det plausibla. Dessutom tenderade mina partytricksoffer att bara minnas det som träffade rätt i efterhand. Till min förvåning fyllde de även själva i saker jag aldrig sagt till dem och påstod att jag förutsett/prickat rätt på det också när de berättade vidare för andra. En annan sak jag varit tvungen att slå av var en obehaglig förmåga att hitta folks "ömma punkter" utan förkunskap om dem. (Sanningen var ju att de flestas rädslor och osäkerhet är allmängiltiga)

Jag är inte och har aldrig varit synsk, medial eller "andefallen", men jag gjorde gång på gång bättre ifrån mig på den här sortens gissningslekar än vad de av mina vänner, som trodde sig vara detta, gjorde. Man kan lugnt säga att jag fick lite av ett rykte i deras kretsar. Med eller utan tarotkort.

Jag var omedveten om varför, men jag visste att det inte hade med någon andevärld att göra. Efterhand har jag kunnat läsa på om microexpressions, cold reading, shotgunning och confirmation bias, bland annat, och fått förklaringar på de här händelserna.

En sak som är väldigt vanligt i såna här fall är att den "lästa/e" fyller i en massa i efterhand. Det är naturligt och betyder inte att man är lättlurad - våra hjärnor fungerar så för annars skulle de behöva vara tio gånger så stora och då skulle vi ramla omkull av tyngden.

Vi använder alla våra sinnen till att fylla i information men med undantag för synesteter så upplever de flesta av oss att vi använt ett sinne, när vi i själva verket använt tre eller fyra. Människor som får krasljudet av att äta chips förstärkt i hörlurar upplever att chipsen de äter smakar fräschare än de som inte får ljudet förstärkt. Många människor som ser en illusionist kasta en boll upp i luften några gånger upplever ofta att de ser bollen lämna handen, när illusionisten i själva verket palmerar den. De kan svära på att de såg bollen lämna handen och försvinna i tomma luften, för hjärnan fyller i vad den förväntar sig.

Se gärna BBC Horizon "Is seeing believing?" eller lyssna på BBC Radio 4 "Science in Action" avsnittet från 15 oktober "Stemcell trials" där man får veta mer om hur våra hjärnor lurar oss.

Visste ni tex att blinda, skickliga braille-läsare läser sämre om de får syncentrum i hjärnan stimulerat medan de läser braille?

Ingen säger att man är lättlurad eller dum för att man fyller i och minns annorlunda än det faktiskt var - det är del av det mänskliga tillståndet. Men när man är i sorg är man i ett akut chocktillstånd och det är generellt bättre att vänta med att ta stora beslut just då. Det är inte ovanligt att sorgeprocessen stannar upp fullständigt om man håller tillbaka insikten om att personen faktiskt är borta. Man kan komma att må sämre längre. Om man till det lägger risken att råka ut för en charlatan så kan man i värsta fall få sina minnen av den döde/a tillsuddade - för så gör hjärnan också: den skiljer inte på "äkta" och fabricerade minnen när de fabricerade väl planterats.

För övrigt ser jag inget förolämpande i de tidigare inläggen från P. Men när det inte är vad man vill höra så känner man sig förolämpad.

Jag tror att de troende behöver få uttalat att skeptikerna inte ifrågasätter deras upplevelse, de har bara andra förklaringsmodeller. Ingen säger att man inte kände den där tröstande kramen från tomma luften som många upplever - men det är inte säkert att den kom nån annanstans ifrån än ens egna förmåga att läka sig själv.

 

Hur vet du det?

då kan jag försöka förklara varför jag VILL tro. För att jag saknar min pappa, för att sorgen efter honom är totalt olidlig, och jag känner mig ensam och missförstådd av människor runt omkring som tycker "det har gått en tid nu, du borde må bättre" eller som säger saker som "man måste gå vidare... det hade din pappa velat", såna ord hjälper inte ett skit utan får mig bara att få dåligt samvete över att jag saknar honom och mår dåligt. Jag vill tro på den andra sidans existens eftersom att mitt liv just nu är förjävligt när pappa är borta och det enda jag vill är att han ska finnas, då är det lätt att man söker sig till såna saker som medium och annat, för det lättar ens smärta. Att ha en tro på att personen fortfarande finns hos en, om än "bara" som ande,så lättar det sorgen något oerhört mycket. Om man aldrig har mist någon själv, så är det nog svårt att förstå... men jag känner så, och jag tror att det är därför många andra också gör det. Man vill hitta något som minskar smärtan. Tänk dig själv om du skulle vara hemma och ha svin ont, säg att du brytit ett ben och inte kan ta dig till akuten av något skäl, skulle du då inte leta i vart enda skåp i huset efter smärtlindring?

Detta blir en smärtlindring. Vare sig man blir lurad eller inte.