När jag var barn blev min pappa mördad på "öppen gata" Han hade tillsammans med min mamma och ett annat par varit ute på en lokal pub. På vägen hem möter de tre st narkotikapåverkade killar som genast börjar söka bråk. Min pappa går lungt fram och säger att" vi vill inte bråka" De tre killarna sprutar tårgas och hugger ihjäl min pappa med kniv framför ögonen på min mamma.
Alla tre killarna kunde gripas direkt på platsen. En av dem dömdes aldrig till fängelse, två av dem fick sitta några år.
Jag kan tycka att de kom för lindrigt undan, var min pappas liv inte värt mer? Men jag har aldrig tänkt att jag hade velat få min pappas mördare avrättade. Vad hade det hjälp mig i min sorg? Jag hade inte fått min pappa tillbaks iaf. Att ta en människas liv kan aldrig vara rätt, inte ens en mördares.