Anonym (Orolig mamma) skrev 2010-11-04 11:54:48 följande:
Först så vill jag tacka alla för svaren, nu till dig Kjell-
Jag kan inte vara tydlig nog med att jag verkeligen vill att dom ska ha en fin nära relation, att det inte funkar mellan oss som par har inget med hans relation med barnet att göra-det är en alldeles egen relation.
jag har ensam vårdnad om vårt barn och har sagt att han får träffa den lille när han vill hur mkt han vill i mitt hem dessutom. Jag diskar,lagar mat å lite annat när han e här å umgås med sitt barn. Så jag har inte en tanke på att stoppa ngt umgänge.MEN jag vill inte stressa fram att min lille bebis ska lämna mig när h*n e så liten. Redan när jag låg på BB så kommer mitt x upp och frågar direkt-när ska jag få ha h*n utan dig då?
detta skapade en oerhörd oro hos mig å separationsångest. Varför stressa så? han får ju träffa h*n så mkt han vill å när han vill, varför slita lillen fr mitt bröst? jag helammar å vill inte bli stressad så att mjölken försvinner,å en mamma som mår dåligt av bla stress påverkar helt klart barnet negativt.
Så nu idag på Fm så ringde jag vår handläggare på familjerätten som instämde med mig att man kan vänta tills barnet iallafall är ca 1 år innan umgänge utan mig ska ske. Att pappan inte har några rättigheter till umgänge såvida han inte stämmer mig på det och även det tar tid. Ringde åxå en bra advokat som står bakom mig så idag känns det bättre.
Åter igen så ska jag påpeka att jag VILL att dom ska få en bra kontakt,å självklart ska mitt x få ha sitt barn hos sig så småningom utan mig,men h*n är ju trots allt bara 2 månader,varför stressa så förbannat när han får träffa så mkt han vill?! känns bra ego av honom.
Jag tycker pappans roll är oerhört viktig OM han kan se till barnets behov före sina egna.
Ett barn behöver mat innan 1 års åldern. Det är mer rimligt att låta pappan vara ensam med barnet vid 7-8 månaders ålder. Korta stunder, flera gånger per vecka
