Rädd för att leva- Rädd för att dö
Jag har GAD, går i terapi.
Ända sen jag var liten har jag varit fruktansvärt rädd för att dö- Alltså rädd för att inte existera mera, att detta är det ENDA NÅGONSIN, bara tanken leder till panikattack. Samma gäller om jag börjar tänka på rymden och universum...de oändliga. min första depression kom när jag var 18 år, strax efter att min mormor dött. Sedan har dem varit många, är idag nästan 30.
Nu är det så att jag har även blivit rädd för att leva, ångesten styr mitt liv..får jag ångest blir jag handlingsförlammad och får katastroftankar med en gång, tex "jag kan inte leva så här" eller "jag e knäpp".
Jag har lärt mig mycket i ångesthantering men kan inte plocka fram dem när det verkligen gäller...utan får ge upp känslor, analyserar varenda känsla o tanke o blir blockerad i tanken.
Jag vet inte om det e overklighettskänslor, men jag får tankar som att mitt liv är en film och att folk ser på mig, kan tänka att allt runt omkring mig känns konstigt, livet är konstigt..har verkligen svårt att sätta ord på det.
Finns det nån mer som mig eller är jag knäpp på riktigt?